Figge Blidberg

Från Wikipedia
Figge Blidberg

Peter Johan Fredrik (Figge) Blidberg, född 22 oktober 1859 i Göteborgs Kristine församling i Göteborg, död i Örgryte församling där 20 maj 1929,[1] var en svensk väg- och vattenbyggnadsingenjör.

Efter mogenhetsexamen 1877 blev Blidberg elev vid Kungliga Tekniska högskolans avdelning för väg- och vattenbyggnadskonst samma år och avlade avgångsexamen 1881. Han var elev vid Varberg–Borås järnvägsbyggnad på somrarna 1878–1880, vid Statens järnvägsbyggnader 1881 och 1882–1883, ritare hos professor Magnus Isæus 1881–1882 samt nivellör vid statsbanorna Bräcke–Sollefteå och Sundsvall–Torpshammar 1882–1886.

Blidberg återvände därefter till Göteborg, där han började arbeta för staden den 1 maj 1886[2], först som arbetschef vid gatu- och vägförvaltningen till 1887 och från 1888 som avdelningschef där. Han var också lärare i väg- och vattenbyggnadskonst vid Chalmers tekniska läroanstalt 1894–1906. Han blev tillfällig chef för Göteborgs spårvägar den 1 januari 1900 när staden tog över driften av dessa och innehade denna tjänst fram till den 30 september samma år när en ordinarie chef kunde tillträda.[3]

Han blev Göteborgs stads byggnadschef den 30 juli 1906, en tjänst som han innehade till pensionen den 31 december 1925.[2]

Figge Blidberg var 1902 en av stiftarna av Svenska kommunaltekniska föreningen och var styrelseledamot där till 1921, då han blev hedersledamot. Han var ledamot av styrelsen för Chalmersska institutet och i dess byggnadskommitté. Han satt i fem olika styrelser i Göteborg, varav byggnadsstyrelsen i 15 år och spårvägsstyrelsen i sju år.[2]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Figge Blidberg var son till handlanden Fredrik Blidberg och Nicoline Winberg. Han gifte sig den 18 oktober 1888 med Brita Leffler (1861–1933), dotter till handlanden Leopold Leffler och Rosa Leffler, född Wahlberg. De hade sönerna Per Gustaf och Nils Johan (1890–1935), båda civilingenjörer.[2]

Hans bror Carl Blidberg (1867-1944) var direktör och ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 1905-1912.[4]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Elektriska spårvägar (1897)
  • Liernur's system för afloppsledningar, sådant det blifvit utfördt i Trouville (1900)
  • Hvilka åtgärder kunna vidtagas för skyddandet af planteringar mot att skadas af gas? (1905)
  • Förslag till förbättrande af Göteborgs kloakväsen (1906)
  • Sättning af gator med s.k. smågatsten (1906)
  • Göteborgs vattenledningar 1882–1907 (1908)
  • Göteborgs afloppsledningar under åren 1882–1907 (1908)
  • Lyckan, ett offer år den moderna storstaden (1914)
  • Förslag till normer för avloppsrör av betong (1916)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901-2009 Swedish death index 1901-2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8 
  2. ^ [a b c d] Figge Blidberg † i Teknisk Tidskrift (1929), Allmänna avdelningen
  3. ^ Zeppelinare, Limpor och Mustanger : Spårvägen i Göteborg 100 år, Stig Hammarson, Frank Stenvalls Förlag, Malmö 1979 ISBN 9172660449, s. 57
  4. ^ Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962 : II, Biografisk matrikel, Magnus Fahl, Wezäta, Göteborg 1963, s. 195f
Företrädare:
Förste ämbetsinnehavaren
Spårvägsdirektör vid Göteborgs spårvägar
1900–1900
Efterträdare:
Sigfrid Edström