Fläckig klyvstjärt

Från Wikipedia
Fläckig klyvstjärt
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare
Muscicapidae
SläkteEnicurus
ArtFläckig klyvstjärt
E. maculatus
Vetenskapligt namn
§ Enicurus maculatus
AuktorVigors, 1831

Fläckig klyvstjärt[2] (Enicurus maculatus) är en kontrastrikt tecknad asiatisk tätting i familjen flugsnappare som lever vid snabba forsar och åar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Fläckig klyvstjärt är en brokig trastliknande fågel med mycket lång kluven svartvitbandad stjärt. Längden är 25 centimeter, inklusive stjärten. Den relativt stor, med vit panna, övergump och undersida samt ett brett vitt vingband. Likt vitkronad klyvstjärt är ovansidan utom pannan, bröst och resten av vingarna svarta, men den svarta manteln är vitfläckig. Den trivs vid steniga forsar i skog.[4]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Bland lätena hörs ett likt en gnisslande grind (identiskt med gråryggig klyvstjärt), men även ihåliga "huu" och gälla "zeee". Vid uppflog hörs ett tvåstavigt ljud. Sången är kort och levereras sittande på en sten.[5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fläckig klyvstjärt förekommer i södra Asien från norra Afghanistan österut till södra Kina och söderut till södra Vietnam. Den delas in i fyra underarter med följande utbredning:[3]

Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Klyvstjärtarna ansågs fram tills nyligen liksom bland andra stenskvättor, stentrastar, rödstjärtar vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[6][7]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Likt andra klyvstjärtar hittas denna art intill bergsbelägna forsar, men även utmed snabbt flytande floder i tät och fuktig skog. Den ses från låglänta områden upp till 1450 meters höjd i väster, i öster upp till 900 meter. Födan består av insekter. Fågeln häckar mars–maj i Himalaya och troligen även i hela utbredningsområdet. Det kompakta skålformade boet med mossa utanpå placeras i ett hål i en flodbank, under en sten eller bland trädrötter. Däri lägger den tre ägg av varierande färg, men vanligen skäraktiga med rödbruna fläckar.[5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling som inte tros vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig, men mer sparsam till lokalt vanlig i Myanmar och norra Vietnam.[8]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Enicurus maculatus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ [a b] Collar, N. (2020). Black-backed Forktail (Enicurus immaculatus), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.blbfor1.01
  6. ^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
  7. ^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae), Zool. Scripta 39, 213-224.
  8. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2005. Handbook of the Birds of the World, vol. 10: Cuckoo-shrikes to Thrushes. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]