Flatulens

Uppslagsordet Fis leder hit. För andra betydelser av , se FIS.

Flatulens
Latin: flatus, flatulensis
Tyska bönder bemöter uttalanden om aska och svavel i en påvlig bulla från Paulus III, i Martin Luthers Avbildningar av påvedömet.
Klassifikation och externa resurser
ICD-10	R14

Flatulens är ett utsläpp av ofta illaluktande gaser ur analöppningen. Gasblandningen består till största del av kvävgas och koldioxid, men också antändningsbar vätgas och metangas. Flatulens uppstår då anus utsätts för tryck. Flatulens uppstår bland annat i tarmarna under jäsning av mat men orsakas också av svald luft. Det karakteristiska ljudet betingas av att ringmuskeln och i vissa fall skinkorna vibrerar. Då flatulensen innehåller små mängder svavelhaltiga gaser, till exempel svavelväte och merkaptaner, upplevs lukten ofta som en odör.

Andra ord för flatulens är till exempel väderspänningar. I singularform kallas en gas från ändtarmen med folkliga och starkt vardagliga uttryck bl.a. prutt, fis, fjärt, mök eller brakskit, brakfis och brakare, när man släpper en kraftig sådan. En riktigt illaluktande gas, kan kallas för "äggmök" exempelvis. Det finns också verb och olika uttryck som beskriver företeelsen, till exempel "att släppa sig" eller "att släppa väder".

I många kulturer uppfattas mänsklig flatulens i offentlig miljö som genant eller tabu. Fenomenet kan också, beroende på sammanhang, anses humoristiskt och ibland använder sig komiker av exempelvis så kallat pruttljud (ibland med hjälp av en pruttkudde) för att skapa komik. Vissa upplever det enbart som dålig eller barnslig humor.

Flatulens från vagina kallas också garrulitas vaginæ eller flatus vulvæ.

Se även

• Meteorism
• Vaginalflatulens
• Le Pétomane, en fransk pruttande varietéartist
• Paul Oldfield alias Mr Methane, en brittisk pruttkonstnär

Externa länkar

• Vårdguiden: Gaser i magen
• Nationalencyklopedin: flatulens
• FASS: väderspänning