Fokker D.VII

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Fokker D.VII
Fokker D-VII, Germany - Air Force AN0323257.jpg
Beskrivning
TypJaktflygplan
Besättning1
Första flygningjanuari 1918
I aktiv tjänst1918 – 1929
UrsprungTyskland Tyskland
TillverkareFokker-Flugzeugwerke
Antal tillverkade3 200
Data
Längd6,954 meter
Spännvidd8,9 meter
Höjd2,75 meter
Vingyta20,5 m²
VingprofilGöttinge 298
Tomvikt670 kg
Motor(er)1 × Mercedes D.III eller BMW IIIa
Motoreffekt160 hk (Mercedes)
185 hk (BMW)
Prestanda
Max. flyghöjd6 000 meter
Stigförmåga3,92 m/s
Beväpning
Beväpning2 × 7,92 mm MG 08

Fokker D.VII var ett tyskt jaktflygplan som användes i slutet av första världskriget. Planet tillverkades av Fokker-Flugzeugwerke och konstruerades av Fokkers chefskonstruktör Reinhold Platz. Tyskland hann tillverka omkring 3 300 plan under sommaren och hösten 1918. I tjänst visade sig Fokker D.VII har överlägsna kvalitéer som jaktplan. Ett av villkoren i Versaillesfreden var att alla kvarvarande Fokker D.VII skulle överlämnas till segermakterna. Under efterkrigstiden kom planet att användas i många länder.

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

Fokkers chefskonstruktör Reinhold Platz hade sedan 1916 arbetat med en serie prototypflygplan, V-serien, som karakteriserades av användningen av tjocka vingprofiler som gav plats för en intern vingbalk vilket eliminerade behovet av att låta vingarna bilda ett fackverk genom att förbinda dem med mängder av tvärstag och vajrar. Dessa tvärstag och vajrar var en stor källa till luftmotstånd hos det tidiga 1900-talets flygplan. Vid Göttingens universitet hade Ludwig Prandtl visat på fördelarna med tjocka vingprofiler vid höga Reynoldstal, hög maximal lyftkraftskoefficient och lågt luftmotstånd. Vid tidigare utveckling av vingprofiler hade man försökt imitera de tunna vingprofilerna hos fåglar samt att man hade utfört vindtunneltester på vingprofilerna vid extremt låga Reynoldstal, som markant skiljde sig från det som förekom på fullskaliga flygplan. Vid låga Reynoldstal har tjocka vingprofiler ett markant högre luftmotstånd än tunna vingprofiler, medan skillnaden vid höga Reynoldstal är små i luftmotstånd; därigenom hade man på felaktiga grunder föredragit extremt tunna vingprofiler. [1]

Användare[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Anderson, John David (1989) (på eng). Introduction to flight. McGraw-Hill series in aeronautical and aerospace engineering, 99-0809456-4 (3. ed.). New York: McGraw-Hill. Libris 4495961. ISBN 0-07-001641-0 
  • Anderson, John David (1989) (på eng). Introduction to flight. McGraw-Hill series in aeronautical and aerospace engineering, 99-0809456-4 (3. ed.). New York: McGraw-Hill. Libris 4495961. ISBN 0-07-001641-0 
  • Svenskt militärflyg propellerepoken, Lennart Andersson, 1992, ISBN 91-85496-56-1.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]