Fosforit

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fosforit, Simplot Mine, Idaho, 4.6 cm bred
Fosforit, Yunnan Province, Kina, 4.7 cm bred
Brytning av på Chinchaöarna utanför Pisco i Peru, omkring 1860
Fosforitgruva nära Oron i Negevöknen i Israel

Fosforit är en kolloidal form av apatit i trådaktig till tät, ofta jordartad form och med vit-, gul-, brun- eller gråaktig färg. Den förekommer dels i lagerformade massor av större utsträckning, dels som större eller mindre klumpar i lera eller sand, och ibland som tillfälliga beståndsdelar i andra bergarter. Fosforit är den enda bergartsbildande fosfaten, förmodligen en gång bildad som rester efter djur.[1]

Den största ansamlingen av fosforit finns på havsbotten. Denna sker från nederbörd, damm, glaciär avsmältning glacial runoff, hydrotermisk vulkanisk aktivitet och deposition av organiskt material.[2] It is then processed by both micro- and macro-organisms. Diatomaceous plankton, phytoplankton, and zooplankton process and dissolve phosphorus in the water. The bones and teeth of certain fish (e.g. anchovies) absorb phosphorus and are later deposited and buried in the ocean sediment.[3]

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

I klumpform förekommer den i Nassau[förtydliga], vid Amberg i Bayern, i ryska Dnjestområdet, vid Mons i Belgien och på flera platser i Frankrike.

Av stor betydelse är de sedimentära fosforitlagren, som särskilt förekommer i USA (speciellt i Florida och Tennessee) samt i Nordafrika (Tunisien, Algeriet, Marocko och Egypten).

Till fosforit räknas också sombrerit från de lilla västindiska ön Sombrero. Den är ursprungligen en korallkalk, som är täckt av ett guanolager. Genom att regnvatten sipprat genom detta lager har sombreriten uppstått genom att kalkstenens kolsyra har ersatts med guanons fosforsyra. Denna bergart består till 75 % av fosforit och har en gulaktig rödgrå färg.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Fosforiten är råvara för tillverkning av konstgödning.[4]

Brytning[redigera | redigera wikitext]

År 2006 var USA det största produktionslandet och exportören av fosfatgödningsmedel, med 37 procent av exporten.[5] År 2008 bedömdes det finnas 18 gigaton brytvärd fosforitmineral, i första hand som havssediment.

år 2012 var Kina, USA och Marocko största produktionsländer med en produktion av respektive 77 megaton, 29,4 megaton och 2,8 megaton (i den sistnämnda siffran inklusive 2,5 i det av Marocko ockuperade Sahara) av en sammanlags världsproduktion på 195 megaton.[6] Andra länder med väsentlig brytning är Brasilien, Ryssland, Jordanien och Tunisien. Tidigare i historien bröts stora kvantiteter i små öländer som Julön och Nauru, men de fyndigheterna är numer i stort sett uttömda.

Fosforit vid Isfjorden på Svalbard[redigera | redigera wikitext]

Adolf Erik Nordenskiöld upptäckte under sin andra Spetsbergenexpedition fosforit vid Isfjorden på västra Spetsbergen. Han tog intiativ till bildande av AB Isfjorden, som han också själv var delägare i, för att exploatera fyndigheten. Det gjordes också vissa förberedelsen genom bland annat byggande av Svenskhuset på platsen 1872. Någon brytning påbörjades dock aldrig.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mineral och bergarter, Erich Spicar, Ica Bokförlag, 1995
  2. ^ Delaney, M.L. (1998). ”Phosphorus Accumulation in Marine Sediments and Oceanic Phosphorus Cycle”. Biogeochemical cycles 12 (4): sid. 563–572. doi:10.1029/98GB02263. Bibcode1998GBioC..12..563D. 
  3. ^ Baturin, G.N, Phosphorites on the Sea Floor: Origin, Composition and Distribution. Elsevier. 1981, New York, pp. 24–50 ISBN 044441990X.
  4. ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952
  5. ^ US Geological Survey Minerals Yearbook 2006 Rock Phosphate
  6. ^ IFA 2012 statistics