Frans de Brun

Frans David de Brun, född 4 november 1866 i Storkyrkoförsamlingen, Stockholm, död 27 december 1930 i Saltsjöbaden^[1]^[2], var en svensk matematiker och lokalhistoriker. Han blev filosofie doktor i Uppsala 1895 på avhandlingen Bidrag till Weierstrass’ teori för algebraiska funktioner och docent i matematik där 1895–1896 samt 1912 förklarad kompetent till professur i matematik och mekanik. Han var från 1899 lärare vid Södermalms högre allmänna läroverk (nuv. Södra Latins gymnasium), från 1913 som lektor i matematik.

de Brun skrev artiklar i Vetenskapsakademiens "översikt" och "Arkiv för matematik, astronomi och fysik", Det medeltida Stockholm (1911) med flera uppsatser om huvudstadens äldre historia, i synnerhet i Samfundet Sankt Eriks årsbok (1910, 1912, 1914-19 och 1921-22), samt även samlingsverket Holmiana et alia ^[3].

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, de Brun, Frans David, 1904–1926.

Vidare läsning

B. Boёthius; H. J. Heyman: Frans D. de Brun i Svenskt biografiskt lexikon (1931)

Noter

^ Sveriges Dödbok 1860–2016, USB, Version 7.10, Sveriges Släktforskarförbund (2016).
^ Döda i Vem är det 1933
^ Nils Bohman, red (1942—1948). ”de Brun”. Svenska män och kvinnor : Biografisk uppslagsbok. "2". https://runeberg.org/smok/2/0241.html. Läst 18 februari 2022

[1] Sveriges Dödbok 1860–2016, USB, Version 7.10, Sveriges Släktforskarförbund (2016).

[2] Döda i Vem är det 1933

[3] Nils Bohman, red (1942—1948). ”de Brun”. Svenska män och kvinnor : Biografisk uppslagsbok. "2". https://runeberg.org/smok/2/0241.html. Läst 18 februari 2022

[1]

[2]

[3]