Fredrik Bünsow

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fredrik Bünsow
Bunsow.jpg
Född 10 juni 1824[1]
Kiel
Död 7 september 1897[1]
Timrå församling
Begravd Norra begravningsplatsen[2]
kartor
Nationalitet Svensk
Sysselsättning Politiker, donation och skogsbruk
Barn Robert Bünsow (f. 1861)
Föräldrar Joachim Johann Friedrich Bünsow
Redigera Wikidata

Christian Fredrik Ernestius Bünsow (eller Friedrich Bünsow), född 1824 i Kiel, Holstein, död 1897, var en i Sverige verksam tysk affärsman, sågverksägare och träpatron.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Fredrik Bünsow kom till Sverige i 20-årsåldern. Fadern var porträttmålaren och teckningsläraren i Kiel Joachim Johann Friedrich Bünsow. Han började sin karriär hos Albert Bonnier, en av bokhandlarna på Norrbro vid Gamla Stan i Stockholm. År 1847 fick han överta en trävarufirma i Sundsvall efter sin morbror. Den svenska träindustrin stod då i början av den expansion, som skulle följa under de kommande decennierna och Bünsows lilla firma växte snabbt till den största sågverksindustrin i hela Sundsvallsdistriktet. Han nöjde sig inte med att starta en såg, utan även köpte skog efter skog. Bünsow såg det som en försäkran om timmertillgången. Med kännedom om statens planer på att bygga järnväg uppåt Nedansjö-hållet, bestämde han sig för att bygga ett järnverk där, något som dock aldrig kom att realiseras.

Bünsow bosatte sig i Stockholm efter den stora Sundsvallsbranden 1888. Han ägde redan ett par fastigheter, bland annat ett med ett förnämligt läge vid Centralstationen mitt i centrum. Men det som skulle ge honom ett namn i arkitekturhistorien, var att han efter en tävling lät arkitekten Isak Gustaf Clason rita det magnifika Bünsowska huset åt sig på Strandvägen. Adressen var inte vald av en slump. Här höll en ny paradgata på att skapas, och detta privatpalats skulle bli en viktig förebild för svenska stenhus på 1890-talet.

Fredrik Bünsow valdes till ordförande i Sundsvalls första stadsfullmäktige. Efter bara några månader degraderades han dock till vice ordförande. Hedersledamot av Norrlands nation i Uppsala förblev han dock till sin död 1897.

Fredrik Bünsow var, med undantag för Alfred Nobel, Sveriges rikaste man på sin tid. Vid sin död var han god för, i dagens penningvärde, 420 miljoner.

Enligt källorna var han en vältalig, om än fåordig man, med gott hjärta. Man upplevde honom som en hård arbetsgivare men ändå omtyckt av sina anställda. Vid en önskan av bokhållare Ringius att få sluta arbetsdagen en timme tidigare ville Bünsow veta varför. "Ja, man kan ju behöva odla sin själ också", svarade Ringius. "Se doch bare till att det icke bliwer misswext!" genmälde Fredrik snabbt.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Far till generalkonsul Robert Bünsow, som 1919 lät uppföra Bünsowska villan i Diplomatstaden, Stockholm. Fredrik Bünsow uppförde även 1883-85 Merlo slott, och ägde en villa vid Bünsowska tjärnen i Sundsvall; såväl villa som tjärn uppkallade efter honom själv.

Bünsow kom från en konstnärligt begåvad familj och hade själv stort intresse för konst och arkitektur.[3] Fredrik Bünsow är begravd på Norra begravningsplatsen.[4]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Friedrich Christian Ernestus Bünsow, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt biografiskt lexikon: 16226, läs online
  2. ^ Bünsow, FREDRIK CHRISTIAN ERNESTUS, SvenskaGravar.se, läs online, läst: 16 maj 2017
  3. ^ Susning.nu[död länk], som hänvisar till en uppsats om konsthistoria i Kiel Arkiverad 8 december 2004 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ Karl-Axel Björnberg: Kungliga och Norra begravningsplatserna (Bäckströms förlag 1998) sid.146-147 ISBN 91-88016-69-2

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]