Friedrich Ebert den yngre
| Friedrich Ebert den yngre | |
 | |
| Född | 12 september 1894[1][2][3] Bremen[4], Tyskland |
|---|---|
| Död | 4 december 1979[1][2][3] (85 år) Östberlin[5], Östtyskland |
| Begravd | Zentralfriedhof Friedrichsfelde och Gedenkstätte der Sozialisten |
| Medborgare i | Kejsardömet Tyskland, Weimarrepubliken, Nazityskland och Östtyskland |
| Sysselsättning | Politiker |
| Befattning | |
| Ledamot av Weimarrepublikens riksdag Ledamot i Volkskammer Borgmästare Ordförande för Östtysklands statsråd (1973–1973) | |
| Politiskt parti | |
| SPD Tysklands socialistiska enhetsparti | |
| Barn | Georg Ebert (f. 1931) |
| Föräldrar | Friedrich Ebert Louise Ebert |
| Utmärkelser | |
| Hedersmedborgare i Berlin Arbetets hjälte, DDR Fäderneslandets förtjänstorden i guld Leninorden Folkvänskapens stjärna Karl-Marx-Orden Arbetets baner Folkens vänskapsorden | |
| Redigera Wikidata | |
Friedrich Ebert, född 12 september 1894 i Bremen, död 4 december 1979 i Östberlin, var en östtysk politiker (SED) och som sådan bland annat den förste överborgmästaren i Östberlin 1948–1967 och senare vice ordförande i statsrådet från 1971 till sin död. Han var son till Friedrich Ebert, Tysklands förste president (1919–1925).
Levnadsbana[redigera | redigera wikitext]
Ebert genomgick under åren 1909–1913 en lärlingsutbildning för att bli boktryckare. Han blev medlem i det politiska ungdomsförbundet Sozialistische Arbeiterjugend ("Socialistisk arbetarungdom") 1910 och 1913 blev han medlem i SPD. 1915–1918 var han soldat i första världskriget och var därefter och fram till 1933 medarbetare i olika socialdemokratiska tidningar. Under samma period var han också länge redaktör i Brandenburg an der Havel för tidningen Brandenburger Zeitung, som gavs ut på partiets eget förlag Otto Sidow & Co.
På grund av så kallad illegal politisk verksamhet satt han under 1933 i åtta månader i olika koncentrationsläger, bland annat i Oranienburg och Börgermoor. 1939 inkallades han i det militära med anledning av andra världskriget och var verksam vid Reichsverlagsamt ("riksförlagsmyndigheten") från 1940. Under hela tiden fram till 1945, då kriget slutade, stod han under polisövervakning.
Politik[redigera | redigera wikitext]
Efter krigsslutet 1945 blev Ebert landsförbundsordförande för SPD i Brandenburg. Efter tvångssammanslagningen av SPD med KPD till SED i den sovjetiska ockupationszonen var Ebert från 1946 ledamot av centralkommittén och från 1949 ledamot av centralkommitténs politbyrå inom SED. 1946 utsåg den sovjetiska militäradministrationen i Tyskland (SMAD) honom till ledamot av den rådgivande församlingen (Beratende Versammlung) i Brandenburg (motsvarande lantdagen i andra tyska förbundsländer) och han blev dess ordförande. Efter lantdagsvalen i den sovjetiska ockupationszonen 1946 blev han talman i Brandenburgs lantdag. 1948-1967 tjänstgjorde han som överborgmästare i Östberlin. Från grundandet av Tyska demokratiska republiken (Östtyskland) 1949 var han också ledamot av Volkskammer, tidvis som talman eller vice talman och från 1971 ordförande för SED:s partigrupp. År 1960 blev han dessutom ledamot av och från 1971 vice ordförande för statsrådet (det kollektiva organ vars ordförande var Östtysklands statschef); viceordförandeposten i statsrådet var alltid sammankopplad med gruppledaruppdraget i SED.
Eftermäle[redigera | redigera wikitext]
Efter Eberts död 1979 gravsattes hans urna i Gedenkstätte der Sozialisten ("socialisternas minnesplats") på Zentralfriedhof Friedrichsfelde i Lichtenberg i Östberlin.
Han erhöll Karl-Marx-Orden, Vaterländischer Verdienstorden ("fosterländska förtjänstorden") och den stora Stern der Völkerfreundschaft ("folkvänskapens stjärna"). Den 5 juli 1967 utnämnde Östberlins magistrat honom till hedersborgare i Berlin. Efter Tysklands återförening 1990 fråntogs han retroaktivt denna ära 1992.
Källor[redigera | redigera wikitext]
Denna artikel är, helt eller delvis, en översättning av motsvarande artikel på tyskspråkiga Wikipedia
- Müller-Enbergs Helmut, red (2000) (på tyska). Wer war wer in der DDR?: ein biographisches Lexikon (Sonderausg. für die Bundeszentrale für politische Bildung Bonn). Berlin: Links. Libris 9447789. ISBN 3-89331-397-4
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] SNAC, Friedrich Ebert, Jr., läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] filmportal.de, Friedrich Ebert jr., läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, Friedrich Ebert, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Эберт Фридрих (р. 1894)”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Galerie Ostberliner Oberbürgermeister
- Litteratur av och om Friedrich Ebert den yngre i tyska nationalbibliotekets katalog
| ||||||||||||||||||||||||
.svg){kind=small}
