Hoppa till innehållet

Richard von Weizsäcker

Från Wikipedia
Richard von Weizsäcker
FöddRichard Karl Freiherr von Weizsäcker
15 april 1920[1][2][3]
Neues Schloss[4], Tyskland
Död31 januari 2015[5][2][3] (94 år)
Berlin[5]
BegravdWaldfriedhof Dahlem
Medborgare iTyskland
Utbildad vidGöttingens universitet,
Balliol College
Oxfords universitet
SysselsättningPolitiker[6], advokat[7], militär
Befattning
Ordförande för Deutscher Evangelischer Kirchentag
Ledamot av Berlins representanthus
Ledamot av Förbundsdagen
sjätte förbundsdagen, Landesliste Rheinland-Pfalz (1969–1972)[8]
Ledamot av Förbundsdagen
sjunde förbundsdagen, Landesliste Rheinland-Pfalz (1972–1976)
Ledamot av Förbundsdagen
åttonde förbundsdagen, Landesliste Rheinland-Pfalz (1976–1980)[9]
Ledamot av Förbundsdagen från Berlin
nionde Förbundsdagen (1980–1981)[9]
Berlins regerande borgmästare (1981–1984)
Tysklands förbundspresident (1984–1994)[5]
ArbetsgivareMannesmann (1950–1958)
Boehringer Ingelheim (1962–1966)
Politiskt parti
CDU (–)
MakaMarianne von Weizsäcker
(g. 1953–)
BarnRobert K. von Weizsäcker (f. 1954)
Andreas von Weizsäcker (f. 1956)
Beatrice von Weizsäcker (f. 1958)
Fritz von Weizsäcker (f. 1960)
FöräldrarErnst von Weizsäcker
Marianne von Graevenitz[10]
SläktingarCarl Friedrich von Weizsäcker (syskon)
Utmärkelser
Järnkorset av 2:a klassen (1941)
Järnkorset av 1:a klass (1944)
Ernst Reuter-Medaljen (1982)
Hedersdoktor vid Grenioble III universitet (1984)[11]
Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - storkors av särskilda klassen (1984)
Theodor Heuss Preis (1984)[12]
Storkorset med kedja av Finlands Vita Ros orden (1985)[13]
Storkors med kedja av Karl III:s orden (1986)[14]
Storkorsriddare av Republiken Italiens förtjänstorden (1986)[15]
Romano Guardini-priset (1987)
Atatürk International Peace Prize (1987)[16]
Kungliga Serafimerorden (1988)
Storkors med kedja av Isländska falkorden (1988)[17]
Hedersmedborgare i Bonn (1989)
Elefantorden (1989)
Storkedja av Henrik Sjöfararens orden (1989)[18]
Hedersmedborgare i Stuttgart (1990)
Hedersmedborgare i Berlin (1990)
Harnack-medaljen (1990)
Geuzenpenning (1990)
Maltas nationalförtjänstorden (1990)
Staden Düsseldorfs Heinrich Heine-pris (1991)
Hedersdoktor vid Lyon-II-universitetet (1991)[19]
Nansenpriset (1992)
Victoriakedjan (1992)
Leo-Baeck-Preis (1994)
Storkors av Republiken Polens förtjänstorden (1994)
Gyllene olympiska orden (1994)[20]
Hedersdoktor vid Antwerpens universitet (1995)[21]
Kataloniens internationella pris (1995)[22]
Deutscher Staatsbürgerpreis (1995)
Buber-Rosenzweig-medaljen (1995)
Baden-Württembergs förtjänstorden (1995)
Hedersmedborgare i Gdańsk (1997)
Dr.-Leopold-Lucas-Preis (2000)[23]
Osgar (2003)
Johann Heinrich Voss litteraturpris (2003)
Storkors av Vita lejonets orden (2003)
Erich Kästner-priset (2003)
Urania-Medaille (2004)
Fyra friheters-priset – Frihetsmedaljen (2008)
Corine – Internationaler Buchpreis (2009)
Giuseppe Motta Medal (2010)
Internationaler Mendelssohn-Preis zu Leipzig (2013)[24]
Eric M. Warburg-priset (2014)
Storkors av Bathorden[25]
Hedersdoktor vid Erasmusuniversitetet i Rotterdam
Pour le Mérite
Augsburgs fredspris
Quetzalorden
Hedersdoktor vid Johns Hopkinsuniversitetet
Schärfste Klinge
Heinz Galinski-priset
Storkorset av Ungerska förtjänstorden
Hedersdoktor vid Uppsala universitet
Hedersdoktor vid Weizmann Institute of Science
Tyska sportmärket
Goldene Kamera
Humanismuspriset
Kejsar Ottopriset
Antonio José de Irisarri-orden
Storkorset av Nederländska Lejonorden
Hedersdoktor vid Wasedauniversitetet
Hedersdoktor vid Harvard University
Malaysias kronorden
Hedersdoktor vid Universitetet i Cambridge
Hedersdoktor vid Katholieke Universiteit Leuven
Martin Luthermedaljen
Namnteckning
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Richard Karl Freiherr von Weizsäcker, född 15 april 1920 i Stuttgart, död 31 januari 2015 i Berlin,[26] var en tysk politiker (CDU). Han var förbundspresident för Förbundsrepubliken Tyskland 19841994 och regerande borgmästare i Västberlin 1981–1984. Han var yngre bror till filosofen och fysikern Carl Friedrich von Weizsäcker.

Richard von Weizsäckers far, Ernst von Weizsäcker, var diplomat och Weizsäcker växte upp i Köpenhamn, Berlin, Oslo och Bern. 1937 tog han studenten i Berlin. 1938 blev Weizsäcker inkallad i armén och deltog sedan i andra världskriget. Weizsäcker var med vid anfallen mot Polen och Sovjetunionen. Han sårades vid ett par tillfällen. I april 1945 transporterades han, lätt skadad, från Königsberg, via Östersjön, till Potsdam och befann sig vid krigsslutet i Lindau. Weizsäckers far arbetade 1938–1943 som statssekreterare vid utrikesministeriet och Weizsäcker kom att försvara sin far vid rättegången mot honom i Nürnberg 1948.

Weizsäcker studerade efter kriget rättskunskap och historia vid universitetet i Göttingen. Han arbetade sedan vid en domstol i Celle, på Mannesmann i Gelsenkirchen och Düsseldorf, på Waldthausen och på Boehringer i Ingelheim. På 1950-talet blev han medlem i CDU. Från 1966 verkade Weizsäcker som advokat i Västberlin och var samtidigt medlem i Deutscher Evangelischer Kirchentag.

1964–1970 och 1977–1983 var han organisationens ordförande. Efter valet i september 1969 blev Weizsäcker medlem av förbundsdagen, där han representerade Rheinland-Pfalz. 1972–1979 var han ställföreträdande ordförande för CDU/CSU-fraktionen. Weizsäcker var dessutom vice förbundsdagspresident (vice talman) 1979–1981. År 1979 ställde Weizsäcker för första gången upp i valen till Västberlins lagstiftande församling. CDU blev det största partiet men kunde inte ta regeringsmakten då SPD och FDP tillsammans bildade en majoritet.

Västberlins borgmästare

[redigera | redigera wikitext]

11 juni 1981 blev Weizsäcker Västberlins borgmästare och efterträdde Hans-Jochen Vogel. 1983 gjorde han ett uppmärksammat besök hos Erich Honecker. I februari 1984 lämnade Weizsäcker posten som borgmästare för att kandidera i förbundspresidentsvalet i maj samma år.

Tysklands förbundspresident

[redigera | redigera wikitext]

Richard von Weizsäcker valdes till förbundspresident och höll den 8 maj 1985 ett tal där Tredje rikets nederlag beskrevs som en befrielse. Talet blev ett genombrott och bidrog till att 8 maj firas som en befrielsens dag i Tyskland.[27]

I samband med sitt statsbesök i Sverige den 16 maj 1988 förärades von Weizsäcker Serafimerorden och blev dess 804:e riddare. Namnledet Freiherr betyder friherre. När den tyska monarkin och därmed adelsprivilegierna avskaffades i revolutionen 19181919 blev de tyska adelstitlarna i stället delar av de adligas personnamn. Detta hindrade inte att Richard Freiherr von Weizsäcker, när han som tysk statschef tilldelades Serafimerorden, i den svenska kungliga ordens matrikel skrevs in som friherre Richard von Weizsäcker.[28] 1989 återvaldes von Weizsäcker som förbundspresident.

Han var sedan 1990 hedersmedborgare i Berlin.

Han fann sin sista vila den 11 februari 2015 på Waldfriedhof i Dahlem i södra Berlin. Samtidigt ägde i Riddarholmskyrkan i Stockholm den så kallade Serafimerringningen rum.[29]

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

[Redigera Wikidata]


  1. SNAC, SNAC Ark-ID: w6w23nmn, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 Find a Grave, Find A Grave-ID: 142036002, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. 1 2 Merkelstiftungs familjedata, Merkelstiftung person-ID: I19954, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. Gemeinsame Normdatei, läst: 10 december 2014.[källa från Wikidata]
  5. 1 2 3 läs online, www.bundespraesident.de .[källa från Wikidata]
  6. abART, abART person-ID: 114546, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  7. archINFORM, archINFORM person- eller grupp-ID: 107975, läst: 5 maj 2026.[källa från Wikidata]
  8. Stammdaten aller Abgeordneten des Deutschen Bundestages, läs online, läst: 28 december 2018.[källa från Wikidata]
  9. 1 2 Stammdaten aller Abgeordneten des Deutschen Bundestages, läs online, läst: 12 juli 2021.[källa från Wikidata]
  10. Leo van de Pas, Genealogics, 2003.[källa från Wikidata]
  11. 1 2 Journal officiel de la République française, numéro complémentaire, 6 november 1984, s. 10080.[källa från Wikidata]
  12. 1 2 läs online, www.theodor-heuss-stiftung.de , läst: 16 juni 2018.[källa från Wikidata]
  13. 1 2 Antti Matikkala, Suomen Valkoisen Ruusun ja Suomen Leijonan ritarikunnat, Edita, 2017, s. 498.[källa från Wikidata]
  14. 1 2 BOE-ID: BOE-A-1986-4903.[källa från Wikidata]
  15. 1 2 Quirinale-ID: 16340, läst: 20 juni 2023.[källa från Wikidata]
  16. 1 2 läs online, ayk.gov.tr .[källa från Wikidata]
  17. 1 2 läs online, www.forseti.is , läst: 20 juni 2023.[källa från Wikidata]
  18. 1 2 läs online, www.ordens.presidencia.pt .[källa från Wikidata]
  19. 1 2 Journal officiel de la République française, läs online.[källa från Wikidata]
  20. 1 2 Olympedia person-ID: 1200083.[källa från Wikidata]
  21. 1 2 läs online, www.uantwerpen.be .[källa från Wikidata]
  22. 1 2 läs online, web.gencat.cat .[källa från Wikidata]
  23. 1 2 läs online, uni-tuebingen.de , läst: 18 juli 2021.[källa från Wikidata]
  24. 1 2 läs online, www.mendelssohn-stiftung.de , läst: 22 november 2018.[källa från Wikidata]
  25. 1 2 Källangivelsen på Wikidata använder egenskaper (properties) som inte känns igen av Modul:Cite
  26. ”Altbundespräsident: Richard von Weizsäcker ist tot”. Der Spiegel. http://www.spiegel.de/politik/deutschland/richard-von-weizsaecker-ist-tot-a-1016053.html.
  27. Barbro Eberan. ”Svenska Dagbladet: Med skulden väcktes glädjen över förlusten”. http://www.svd.se/med-skulden-vacktes-gladjen-over-forlusten. Läst 4 maj 2015.
  28. Per Nordenvall: Kungliga Serafimerorden 1748-1998, Kungl Maj:ts Orden, Stockholm 1998, ISBN 91-630-6744-7, s. 548f
  29. ”Domradio: Gottesdienst und Staatsakt zu Ehren Richard von Weizsäckers.”. Arkiverad från originalet den 12 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150212192957/http://www.domradio.de/nachrichten/2015-02-11/gottesdienst-und-staatsakt-zu-ehren-richard-von-weizsaeckers. Läst 12 februari 2015.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]