4 × 100 meter stafett för herrar i friidrott vid olympiska sommarspelen 2012

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Olympiska sommarspelen 2012
Friidrott Athletics pictogram.svg
Herrarnas 4 x 100 meter
Information
Datum10-11 augusti 2012
Nationer16 nationer
ArenaLondons Olympiastadion
Regerande
mästare
Flag of Jamaica.svg Jamaica
Placeringar
Gold medal icon.svg Flag of Jamaica.svg Jamaica
Silver medal icon.svg Flag of the United States.svg USA[a]
Bronze medal icon.svg Flag of Trinidad and Tobago.svg Trinidad och Tobago
Olympic Rings black.svg Föregående Följande Olympic Rings black.svg
Peking 2008 Rio de Janeiro 2016
Friidrott vid
olympiska sommarspelen 2012
Herrar Grenar Damer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
100 m
200 m
400 m
800 m
1.500 m
5.000 m
10.000 m
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
0
Detaljer
Detaljer
Detaljer
100 m häck
110 m häck
400 m häck
3.000 m hinder
Detaljer
0
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
4 × 100 m
4 × 400 m
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Maraton
20 km gång
50 km gång
Detaljer
Detaljer
0
Detaljer
Detaljer
Längdhopp
Tresteg
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Höjdhopp
Stavhopp
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Diskus
Kulstötning
Spjutkastning
Slägga
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
0
Detaljer
Sjukamp
Tiokamp
Detaljer
0

Herrarnas stafett 4x100 meter vid olympiska sommarspelen 2012, i London i Storbritannien avgjordes den tionde och elfte augusti på Londons Olympiastadion.[1] Tävlingen inleddes med en försöksomgång där alla nationer deltog för att kvalificera sig till finalen. I finalen deltog 8 nationer. [2] Nesta Carter, Michael Frater, Usain Bolt, Asafa Powell och Dwight Thomas från Jamaica var regerande mästare efter segern i Peking 2008.[3]

Medaljörer[redigera | redigera wikitext]

Event Guld Silver Brons
4 x 100 meter Flag of Jamaica.svg Jamaica
Kemar Bailey-Cole
Yohan Blake
Usain Bolt
Nesta Carter
Michael Frater
Flag of the United States.svg USA[a]
Ryan Bailey
Jeff Demps
Trell Kimmons
Justin Gatlin
Tyson Gay
Darvis Patton
Flag of Trinidad and Tobago.svg Trinidad och Tobago
Keston Bledman
Marc Burns
Emmanuel Callander
Richard Thompson

Rekord[redigera | redigera wikitext]

Före tävlingarna gällde dessa rekord:

Världsrekord (WR) Jamaica Jamaica
Nesta Carter
Michael Frater
Yohan Blake
Usain Bolt
37,04 sekunder Sydkorea Daegu, Sydkorea 4 sept. 2011 [4]
Olympiskt rekord (OR)  Jamaica
Nesta Carter
Michael Frater
Usain Bolt
Asafa Powell
37,10 sekunder Kina Beijing, Kina 22 augusti 2008 [5]
Världsårsbästa (WL) ej fastställt

Program[redigera | redigera wikitext]

Tider anges i lokal tid, det vill säga västeuropeisk sommartid (UTC+1).[1]

10 augusti

19:45 – Försök

11 augusti
  • 21:00 – Final

Resultat[redigera | redigera wikitext]

  • Q innebär avancemang utifrån placering i heatet.
  • q innebär avancemang utifrån total placering.
  • DNS innebär att personen inte startade.
  • DNF innebär att personen inte fullföljde.
  • DQ innebär diskvalificering.
  • NR innebär nationellt rekord.
  • OR innebär olympiskt rekord.
  • WR innebär världsrekord.
  • WJR innebär världsrekord för juniorer
  • AR innebär världsdelsrekord (area record) (i detta fall Oceanien)
  • PB innebär personligt rekord.
  • SB innebär säsongsbästa.

Försöksomgång[redigera | redigera wikitext]

Den inledande försöksomgången hölls den 10 augusti.

Heat 1[redigera | redigera wikitext]

Placering Bana Nation Tävlande Tid Noteringar
1 6 Flag of Jamaica.svg Jamaica Nesta Carter, Michael Frater, Yohan Blake, Kemar Bailey-Cole 37,39 Q, SB
2 3 Flag of Canada.svg Kanada Gavin Smellie, Oluseyi Smith, Jared Connaughton, Justyn Warner 38,05 Q, SB
3 7 Flag of the Netherlands.svg Nederländerna Brian Mariano, Churandy Martina, Giovanni Codrington, Patrick van Luijk 38,29 Q, NR
4 8 Flag of Brazil.svg Brasilien Aldemir da Silva Junior, Sandro Viana, Nilson Andre, Bruno de Barros 38,35 SB
5 5 Flag of the People's Republic of China.svg Kina Guo Fan, Liang Jiahong, Su Bingtian, Zhang Peimeng 38,38 NR
6 4 Flag of Saint Kitts and Nevis.svg Saint Kitts och Nevis Lestrod Roland, Jason Rogers, Antoine Adams, Brijesh Lawrence 38,41 NR
7 9 Flag of Italy.svg Italien Simone Collio, Jacques Riparelli, Davide Manenti, Fabio Cerutti 38,58 SB
2 Flag of the United Kingdom.svg Storbritannien Christian Malcolm, Dwain Chambers, Danny Talbot, Adam Gemili DQ (37,93)

Heat 2[redigera | redigera wikitext]

Placering Bana Nation Tävlande Tid Noteringar
1 7 Flag of the United States.svg USA[a] Jeff Demps, Darvis Patton, Trell Kimmons, Justin Gatlin 37,38 Q, NR
2 9 Flag of Japan.svg Japan Ryota Yamagata, Masashi Eriguchi, Shinji Takahira, Shota Iizuka 38,07 Q, SB
3 4 Flag of Trinidad and Tobago.svg Trinidad och Tobago Richard Thompson, Marc Burns, Emmanuel Callender, Keston Bledman 38,10 Q, SB
4 5 Flag of France.svg Frankrike Jimmy Vicaut, Christophe Lemaitre, Pierre-Alexis Pessonneaux, Ronald Pognon 38,15 q
5 2 Flag of Australia.svg Australien Anthony Alozie, Isaac Ntiamoah, Andrew McCabe, Josh Ross 38,17 q, AR
6 3 Flag of Poland.svg Polen Kamil Masztak, Dariusz Kuć, Robert Kubaczyk, Kamil Kryński 38,31 NR
7 6 Flag of Germany.svg Tyskland Julian Reus, Tobias Unger, Alexander Kosenkow, Lucas Jakubczyk 38,37
8 8 Flag of Hong Kong.svg Hongkong Tang Yik Chun, Lai Chun Ho, Ng Ka Fung, Tsui Chi Ho 38,61

Final[redigera | redigera wikitext]

Finalen ägde rum den 11 augusti.

Placering Bana Nation Tävlande Tid Noteringar
1 6 Flag of Jamaica.svg Jamaica Nesta Carter, Michael Frater, Yohan Blake, Usain Bolt 36,84 WR OR NR
2 7 Flag of the United States.svg USA[a] Trell Kimmons, Justin Gatlin, Tyson Gay, Ryan Bailey 37,04 NR
3 9 Flag of Trinidad and Tobago.svg Trinidad och Tobago Keston Bledman, Marc Burns, Emmanuel Callender, Richard Thompson 38,12
4 3 Flag of France.svg Frankrike Jimmy Vicaut, Christophe Lemaitre, Pierre-Alexis Pessonneaux, Ronald Pognon 38,16
5 4 Flag of Japan.svg Japan Ryota Yamagata, Masashi Eriguchi, Shinji Takahira, Shota Iizuka 38,35
6 8 Flag of the Netherlands.svg Nederländerna Brian Mariano, Churandy Martina, Giovanni Codrington, Patrick van Luijk 38,39
7 2 Flag of Australia.svg Australien Anthony Alozie, Isaac Ntiamoah, Andrew McCabe, Joshua Ross 38,43
5 Flag of Canada.svg Kanada Gavin Smellie, Oluseyi Smith, Jared Connaughton, Justyn Warner DQ (38,07) R 163.3a

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] USA blev diskvalificerat efter att Tyson Gay blev avstängd för drogbruk. IOC flyttade officiellt medaljerna först 2015.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Athletics at the 2012 Summer Olympics, 26 januari 2017.
  1. ^ [a b] ”Men's 4 x 100m Relay” (på engelska). Arkiverad från originalet den 27 april 2013. https://archive.is/20130427005401/http://www.london2012.com/athletics/event/men-4x100m-relay/timetable/. Läst 21 juli 2012. 
  2. ^ ”Men's 4x100m Relay competition format” (på engelska). Arkiverad från originalet den 27 april 2013. https://archive.is/20130427003857/http://www.london2012.com/athletics/event/men-4x100m-relay/competition-format/. Läst 21 juli 2012. 
  3. ^ ”Resultat 4x100 meter, Peking 2008”. Internationella friidrottsförbundet. 22 augusti 2008. Arkiverad från originalet den 17 juli 2012. https://web.archive.org/web/20120717182259/http://www.iaaf.org/oly08/results/eventcode=3659/racedate=08-22-2008/sex=M/discCode=4X1/combCode=hash/roundCode=f/results.html#detM_4X1_hash_f. Läst 21 juli 2012. 
  4. ^ ”Världsrekord, herrar”. Internationella friidrottsförbundet. http://www.iaaf.org/statistics/recbycat/location=O/recordtype=WR/event=0/age=N/area=0/sex=m/records.html. Läst 17 juli 2012. 
  5. ^ ”Olympiska rekord, herrar”. Internationella friidrottsförbundet. http://www.iaaf.org/statistics/recbycat/location=O/recordtype=CR/event=OLY/age=N/area=0/sex=M/records.html. Läst 17 juli 2012.