Fritz Heinemann (filosof)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Fritz Heinemann, född den 8 februari 1889 i Lüneburg, död den 7 januari 1970 i Oxford, var en tysk filosof, en av existensfilosofins kritiker.

Heinemann härstammade från en ansedd judisk familj i Lüneburg. Han studerade från 1907 filosofi i Cambridge, Marburg, München och Berlin. År 1912 promoverades han med arbetet Der Aufbau von Kants Kritik der reinen Vernunft und das Problem der Zeit.

Efter första världskriget var han lärare i matematik vid Kaiser-Friedrich-Realgymnasium i Berlin. År 1922 blev han docent och var från 1930 till 1933 extra ordinarie professor vid universitetet i Frankfurt am Main.

Efter att ha förlorat undervisningsrätten efter nazisterna maktövertagande 1933 begav Heinemann sig till Amersfoort och till Sorbonne i Paris, där han lärde känna Gabriel Marcel och Nicolai Berdjajev.

Hans fortsatta livsväg förde honom över Turkiet 1937 till England. Från 1939 till 1956 undervisade han som professor vid Manchester College i Oxford. Från 1957 var han som emeritus åter verksam i Frankfurt.

Bibliografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Plotin, 1921
  • Neue Wege der Philosophie, 1929
  • Odysseus oder die Zukunft der Philosophie, 1939
  • David Hume, 1940
  • Existenzphilosophie, 1954 (flera upplagor, översättningar till många språk)
  • Jenseits des Existenzialismus, 1957
  • Die Philosophie im 20. Jahrhundert, 1959 (utgivare)
  • Existenzphilosophie, lebendig oder tot? (1951, 3:e utökade upplagan 1963)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.