Gäddaätten
Gädda | |
Vapensköld för Nils Giädda | |
Ursprung | Småland |
---|---|
† Utslocknad i Sverige | |
Utslocknad | 1508 |
Gädda var en småländsk adelsätt, känd från 1300-talets senare hälft och utdöd 1508. Ätten förde ett så kallat talande vapen i form av en gädda i vapenskölden.
Gädda antogs tidigare stamma på Sven Trottason, som förde två korslagda färlor i sitt vapen. Nils Gädda tillhörde i slutet av 1300-talet det mot Magnus Eriksson och Håkan Magnusson stridande aristokratpartiet. I början av 1400-talet innehade hans son, väpnaren Karl Gädda Broby i Östergötland och var Lars Gädda kanik i Linköping. Den förres söner var riksråden Jon Gädda (död på 1450-talet) och Erengisle Gädda, som deltog i inbördesstriderna på 1450- och 1460-talet på skiftande sidor. Erengisles barn var Nils Gädda (död 1508) och Iliana Erengielsdotter (Gädda), född 1468 på Geddeholm (numera Tureholm), död 1495 i Örebro, gift med riksföreståndaren Svante Nilsson[1] och mor till Sten Sture den yngre: Illiana var barnbarnsbarnbarn till Erik Krummedige och således brylling med Gustav Vasa.
Noter
- ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
Litteratur
- Gottfrid Carlsson i Personhistorisk tidskrift 1951.
- Hans Gillingstam i Svenskt biografiskt lexikon, bd 17 och i ÄSF 2:1 (2001) och i Äldre svenska frälsesläkter, vol II:1.