Gänga

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Invändig gänga, mutter
Utvändig gänga, skruv

En gänga är en tredimensionell spiralformad struktur avsedd att transformera en roterande rörelse till en linjär. En invändig gänga (till exempel hos en mutter) är gjord för att passa en utvändig gänga (till exempel på en skruv). Gängor förekommer bland annat på skruvar, muttrar, glödlampor, flaskor och burkar med gängat lock.

Vanligtvis är föremål högergängade, det vill säga medurs vridning ger åtdragning. Vänstergängning kan förekomma i särskilda fall, till exempel för att förhindra oavsiktlig urskruvning på roterande maskindelar. Ett annat användningsområde för vänstergänga är vantskruven som består av en vänster- och en högergängad skruv.

I äldre tider fanns ingen fastställd standard för gängriktningen och för skruvar som tillverkades hantverksmässigt, kunde smeden välja gängriktning.

I början av 1800-talet gick Joseph Whitworth igenom alla de gängtyper och storlekar som tillverkades av engelska företag och introducerade ett standardiserat gängsystem. År 1841 fick han systemet antaget av det engelska civilingenjörinstitutet. Därefter kunde man sätta igång masstillverkning av skruvar och muttrar som passade ihop utan att de behövde komma från samma tillverkare [1].

Delning (stigning)[redigera | redigera wikitext]

Avståndet P är gängans delning

Avståndet mellan två gängtoppar, eller skruvens/mutterns förflyttning efter ett varvs rotation, kallas delning (tidigare stigning). Delningen anges för metriska gängor i millimeter. För gängor enligt standarder baserade på inch (tum) anges ofta delningen i antal gängor per inch.

"Stigning" förekom ofta i litteratur och allmänt språkbruk, men har ersatts av delning. [2] Ännu äldre svenska texter benämner delningen "gänghöjd"[3] vilket övergavs till förmån för stigning som således i sin tur ersatts av delning. Gänghöjd används emellanåt för att beteckna avståndet mellan gängans botten och topp, varför det synes olämpligt att nyttja denna beteckning för delning.

En gängtolk är ett mätverktyg för att kontrollera gängstigningen. Den kan vara i form av ett stålblad med taggar i kanten.

Standardiserade gängsystem[redigera | redigera wikitext]

Standardisering av gängor har utvecklats sedan början av artonhundratalet för att underlätta kompatibiliteten mellan tillverkare och användare. Standardiseringen pågår fortfarande, bland annat genom konverteringar mellan standarder baserade på metriska mått och tum, där båda används i stor utsträckning inom olika industrier. Standardgängor identifieras oftast med bokstavskoder (M, UNC, etc.) som oftast bildas av prefixet på de standardiserade beteckningar för gängorna.

ISO standardiserad gänga[redigera | redigera wikitext]

Metriska gängor (M) är de vanligaste gängorna i Europa och finns med godtycklig stigning. Stigningen i förhållande till ytterdiametern avgör om den klassificeras som fin (MF) eller grovgänga (M). Utvändiga gängor mäts från gängtopparna och får samma M-värde som skruven.

Andra gängstandarder[redigera | redigera wikitext]

I Amerika är unified tumgängor de vanligaste; de finns i extra fin- (UNEF), fin- (UNF) och grovgängat (UNC, Unified Coarse) utförande.[4]

Rörgänga (G, tidigare betecknat R) är standard inom hydraulik och pneumatik och finns som koniska och parallella gängor. National Pipe Thread (NPT) är en amerikansk standard för koniska gängor för rör och andra tätningsförband.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Standardiseringen i Sverige 1922-1992, SIS, Grunditz & Forsberg tryckeri, Lidköping 1992 s. 15
  2. ^ Bultens Handbok, http://www.exx.se/techinfo/docs/bultens_teknikhandbok.pdf
  3. ^ "SAOB", Uppslagsordet "gäng", http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/91/197.html
  4. ^ [a b] ”Borrhål för gängor”. Sublight Technology AB. 30 augusti 2008. Arkiverad från originalet den 2 september 2010. http://web.archive.org/web/20100902155258/http://www.sublight.se/system/includes/tmp/drillholes_threads.pdf. Läst 23 juli 2010. 

Se även[redigera | redigera wikitext]