Jaafar al-Nimeiry

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Gaafar Mohamad Numeiry)
Hoppa till: navigering, sök
Jaafar al-Nimeiry

Sudans 4:e president

President
Ämbetsperiod
25 maj 1969–6 april 1985
Företrädare Ismail al-Azhari
Efterträdare Abdel Rahman Swar al-Dahab

Född 1 januari 1930
Khartoum, Sudan
Död 30 maj 2009 (79 år)
Politiskt parti Socialist
Yrke General, politiker

Jaafar al-Nimeiry, född den 1 januari 1930, i Omdurman, Khartoum, död den 30 maj 2009 i Omdurman, var en sudansk general och politiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

al-Nimeiry studerade vid den prestigefyllda Hantoub School, en brittisk internatskola för eliten. Vid en incident 1948, då ledande eleverna protesterade mot det brittiska styret i Sudan ledde detta till en strejk i hans skola och han blev tillfälligt avstängd.

År 1952 utexaminerades han från Sudans militärhögskola, där han var starkt influerad av idéer från Gamal Abdel Nassers Fria Officerares Rörelse, vilka tagit makten i Egypten samma år. Senare gick han med i Khartoums garnison. År 1966, tog al-Nimeiry examen vid US Army Commander College i Fort Leavenworth, Kansas, USA.

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

År 1969, störtade al-Nimeiry, tillsammans med fyra andra officerare, den civila regeringen i Ismail al-Azhari. Hans kupp kallades "Majrevolutionen" och han blev premiärminister och ordförande i Revolutionära rådet (RCC). Han startade en kampanj med syfte att reformera Sudans ekonomi genom nationalisering av banker och industrier samt gjorde några jordreformer. Han använde också sin position för att genomföra ett antal socialistiska och panarabiska reformer.

År 1971 valdes han till president genom att vinna en folkomröstning med 98,6 procent av rösterna. Han upplöste sedan RCC och grundade sudanesiska socialistiska unionen, som han förklarade vara den enda lagliga politiska organisationen. År 1972 undertecknade han Addis Abeba-avtalet som innebar att autonomi beviljades till den icke-muslimska södra regionen i Sudan, vilket avslutade det första sudanesiska inbördeskriget och inledde en period på 11 år av fred och stabilitet i regionen. År 1973 utarbetade han en ny konstitution som förklarade Sudan för att vara en demokratisk, socialistisk stat och gav stor makt till presidenten.

Senare under 1970-talet utsattes al-Nimeiry för flera kuppförsök från kommunistiska krafter i landet. Han började då att röra sig bort från sovjetiskt inflytande och började få vapen från USA och lyckades rida ut de angrepp som riktades mot hans regim.

År 1977 ägde en nationell försoning rum mellan Sadiq al Mahdi, ledaren för oppositionen som var baserade utomlands, och al-Nimeiry. Ett begränsat mått på pluralism tilläts och Sadiq al Mahdi och medlemmar av Demokratiska unionistpartiet (Sudan) anslöt sig till lagstiftande makten inom ramen för den socialistiska unionen i Sudan. Hassan al-Turabi, en islamistisk ledare som hade fängslats och sedan gått i exil efter Majrevolutionen, bjöds tillbaka och blev justitieminister och justitiekansler 1979.

År 1981 började al-Nimeiry, pressad av sina islamiska motståndare, och fortfarande Sudans president, en dramatisk förskjutning mot islamistisk politisk styrning och allierade sig med muslimska brödraskapet. År 1983 införde han Sharia eller islamisk lag, i hela landet och alienerade det övervägande kristna och animistiska södra Sudan. De administrativa gränserna i söder reformeras och i strid med Addis Abeba-avtalet upplöste han den södra sudanesiska regeringen, vilket ledde till en förnyelse av inbördeskriget, de andra sudanesiska inbördeskriget. År 1984 deklarerade han undantagstillstånd, vilket gav särskilda befogenheter till militären.

Kort därefter, den 6 april 1985, medan al-Nimeiry var på officiellt besök i USA i hopp om att få mer ekonomiskt stöd från Washington, genomfördes en oblodig militärkupp ledd av hans försvarsminister general Abdel Rahman Swar al-Dahab som avsatte honom från makten. Vid de efterföljande valen blev den pro-islamistiska ledaren, Sadiq al-Mahdi (som hade försökt en kupp mot Nimeiry 1976) statsminister.

al-Nimeiry levde i exil i Egypten 1985-1999, i en villa belägen i Heliopolis, Kairo. Han återvände till Sudan i maj 1999 och nästföljande år, deltog han i presidentvalet mot sittande presidenten Omar al-Bashir, men gjorde ett dåligt val, och fick endast 9,6 % av rösterna i valet som bojkottades av den sudanesiska oppositionen som påstod att valet var riggat. Nimeiry dog av naturliga orsaker i sitt hem i Omdurman den 30 maj 2009.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]