Gehyra pamela
 |
Den här artikeln har skapats av Lsjbot, ett program (en robot) för automatisk redigering. (2013-02) Artikeln kan innehålla fakta- eller språkfel, eller ett märkligt urval av fakta, källor eller bilder. Mallen kan avlägsnas efter en kontroll av innehållet (vidare information) |
| Gehyra pamela | |
_(8691421109).jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Geckoödlor Gekkonidae |
| Släkte | Gehyra |
| Art | Gehyra pamela |
| Vetenskapligt namn | |
| § Gehyra pamela | |
| Auktor | King 1982 |
| Synonymer | |
|
Phyriadoria pamela Wells 1989[1] Dactyloperus pamela Wells 1984[2] Gehyra punctata Cogger 1975 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Gehyra pamela[3] är en ödleart som beskrevs av King 1982. Gehyra pamela ingår i släktet Gehyra och familjen geckoödlor.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Wells, R. W., and C. R. Wellington. (1989) A checklist of the amphibians and reptiles known from the Cumberland Plain Region, Sydney Basin, New South Wales, Australia., Australian Herpetologist, (506) :1-34
- ^ Wells R W; Wellington C R (1984) A synopsis of the class Reptilia in Australia., AUSTRALIAN JOURNAL OF HERPETOLOGY 1 (3-4): 73-129 [1983]
- ^ King, M. (1982) Karyotypic evolution in Gehyra (Gekkonidae: Reptilia). Il. A new species from the Alligator Rivers Region in Northern Australia., Australian Journal of Zoology, 30:93—101.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (1 maj 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/gehyra+pamela/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Gehyra pamela i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 4 mars 2018.
|