Geocalamus acutus
 |
Den här artikeln har skapats av Lsjbot, ett program (en robot) för automatisk redigering. (2013-02) Artikeln kan innehålla fakta- eller språkfel, eller ett märkligt urval av fakta, källor eller bilder. Mallen kan avlägsnas efter en kontroll av innehållet (vidare information) |
| Geocalamus acutus | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Amphisbaenidae |
| Släkte | Geocalamus |
| Art | Geocalamus acutus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Geocalamus acutus | |
| Auktor | Sternfeld 1912 |
| Synonymer | |
| Geocalamus noltei Boettger 1913[1] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Geocalamus acutus[2] är en ödleart som beskrevs av Richard Sternfeld 1912. Geocalamus acutus ingår i släktet Geocalamus och familjen Amphisbaenidae.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Boettger, O. (1913) Reptilien und Amphibien von Madagascar, den Inseln und dem Festland Ostafrikas. Pp. 269-375. In: Voeltzkow, A. Reise in Ostafrika in den Jahren 1903-1905. Wissenschaftliche Ergebnisse. Vol. 3. Systematische Arbeiten., Schweizerbart’ sche Verlagsbuchhandlung, Nägele und Sproesser, Stuttgart
- ^ Sternfeld, R. (1912) IV. Zoologie II. Lfg. Reptilia. In: Schubotz., R. (ed.): Wissenschaftliche Ergebnisse der Deutschen Zentral-Afrika Expedition 1907- 1908, unter Führung A. Friedrichs, Herzogs zu Mecklenburg., Klinkhard und Biermann, Leipzig: 197-279.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (15 juni 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/geocalamus+acutus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Geocalamus acutus i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 4 mars 2018.
|