Georg Gezelius
| Georg Gezelius | |
 | |
| Född | Georg Gezelius 6 oktober 1735[1][2] Karlstorps församling[2][1], Sverige |
|---|---|
| Död | 24 maj 1789[1][3] (53 år) Lillkyrka församling[3], Sverige |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Uppsala universitet[3] Kungliga Akademien i Åbo[3]  |
| Sysselsättning | Präst[3], historiker, författare[3] |
| Befattning | |
| Huspredikant (1759–1767)[3] Kyrkoherde (1767–1789)[3] Hovpredikant (1779–)[3] Kontraktsprost (1780–1789)[3] | |
| Redigera Wikidata | |
Georg Gezelius, född 6 oktober 1735 i Karlstorps församling, Jönköpings län, död 24 maj 1789 i Lillkyrka församling, Örebro län, var en svensk präst och skriftställare.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Georg Gezelius föddes 1735 i Karlstorps församling. Han var son till lanträntmästare Martin Gezelius och Sara Catharina Broström. Gezelius blev 1752 student vid Uppsala universitet och avlade magistergraden vid Kungliga Akademien i Åbo 1757. Han prästvigdes 1759 till huspredikant hos president greve friherre Carl Fredrik von Höpken i Kammarrevisionen. Gezelius avled 1765 kyrkoherde i Östra Ryds församling (tillträdde aldrig sysslan) och 1766 kyrkoherde i Lillkyrka församling. Han var konkionator vid prästmötet i Strängnäs 1773 och blev 4 juni 1779 kunglig hovpredikant. Gezelius blev 23 april 1780 kontraktsprost och hade kungliga majestäts survivance på Stora Mellösa församling, med avled förre det blev ledigt. Han avled 1789 och griftetal över honom hölls av kyrkoherden Waller i Örebro, som sedan trycktes.[4]
Gezelius är för eftervärlden mest känd som utgivare av Försök til et biographiskt lexicon öfver namnkunnige och lärde svenske män, som utgavs i fyra delar från 1778 till 1787. Lexikonet färdigställdes i samarbete med bland andra Olof Celsius, Johan Hinric Lidén, Anders Schönberg, Eric Michael Fant och Sigfrid Lorentz Gahm-Persson.
Gezelius tillhörde samma släkt som biskoparna med samma efternamn. Hans farfars far Georgius Georgii Gezelius (kyrkoherde i Husby i Dalarna, död 1684), var bror till Johannes Gezelius den äldre. På sin mors sida var han kusin med Johan Gustaf Halldin.
Familj
[redigera | redigera wikitext]Gezelius gifte sig 1767 med Sara Regina Petré, dotter till sekreteraren Johan Joachim Petré. De fick tillsammans barnen kyrkoherden Carl Gezelius i Björnlunda församling och Carolina Catharina Gezelius som var gift med kvartermästaren Neuman.[4]
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- Versionis Novi Testamenti Comitis de Zinzendorff a. 1739 editae Historia. P. I, II, Åbo 1757.[4]
- Prestmötespredikan, Strängnäs 1773.[4]
- Äreminne öfver Riks-Cancelleren Grefve Axel Oxenstierna, Stockholm 1775.[4]
- Österländska Sedesamlingar, Örebro 1775.[4]
- Alonzo och Elvira, översättning, Uppsala tidning nummer 11-12, 1775.[4]
- Försök til et biographiskt lexicon öfver namnkunnige och lärde svenske män. Stockholm: Swederus. 1779. Libris 4nvkdt9x2pqf0fvm. https://gupea.ub.gu.se/2077/82979
- Predikan öfver 4:de hufvudstycket i Lutheri cateches. (Homil. Försök. Vol. IX.)[4]
- Dispositioner öfver Högmässotexten och Utkast till predikningar öfver Aftonsångstexten 2:a Böned. 1789. (Homil. Försök. Vol. IX.)[4]
- Predikningar öfver 5:te Hufvudstycket. (Homil. Försök. Vol. IX.)[4]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Georg Gezelius, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 13046, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] ArkivDigital (på engelska), läs online, läst: 11 januari 2026.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i j] Upsala ärkestifts herdaminne, vol. 2, 1843, s. 432-433, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i j] Fant, Johan Eric; Låstbom August Theodor, Fant Andreas Michael (1843). Upsala ärkestifts herdaminne D. 2. Upsala: Wahlström & Låstbom. sid. 432-433. Libris dv8d2872b801f4x7. https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/FantJE/titlar/Upsala%C3%84rkestiftsHerdaminne2/sida/438/faksimil
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Gezelius, 4. Georg i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1908)
- "Prosten Georg Gezelius' självbiografi", utg. med kommentarer av Birger Gezelius. Personhistorisk tidskrift 1954, s. 1-72.