George Enescu

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
George Enescu
Georges Enesco 1930.jpg
Född19 augusti 1881[1][2][3]
Liveni, Rumänien
Död4 maj 1955[1][2][3] (73 år)
Paris åttonde arrondissement, Frankrike
BegravdPère-Lachaise[4]
kartor
MedborgarskapRumänien och Frankrike[5]
Utbildad vidConservatoire de Paris
Universität für Musik und darstellende Kunst Wien Arbcom ru editing.svg
SysselsättningKompositör[6], musikpedagog, universitetslärare, politiker, dirigent[6], violinist[6], pianist, musikvetare[6]
Befattning
Ledamot av Rumäniens deputeradekammare
ArbetsgivareConservatoire de Paris
Politiskt parti
Nasjonal gjenfødelsesfront
Nations Parti
Gift medMata
(g. 1937–1955)
Utmärkelser
Riddare av Hederslegionen
Namnteckning
Catalogue illustré du salon de ... (IA catalogueillust1908soci).pdf
Redigera Wikidata
George Enescu-museet i Bukarest.

George Enescu, född 19 augusti 1881 i Liveni, Rumänien, död 4 maj 1955 i Paris, var en rumänsk tonsättare och violinist.

Enescu var lärjunge till Josef Hellmesberger junior i Wien 1887-93. Han studerade därefter i Paris under Jules Massenet, Martin-Pierre Marsick och Gabriel Fauré. Enescu har komponerat kammarmusikverk och flera betydande symfonier. Genom sina allvarliga musikaliska tolkningar av klassikerna skapade han sig ett aktat namn som en av samtidens främsta violinister.[7]

Enescu var violinisten Yehudi Menuhins lärare. Även Ivry Gitlis var elev till Enescu. Eugène Ysaÿes tredje soloviolinsonat är tillägnad Enescu. Dessutom uruppförde han Helena Munktells violinsonat.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6gq704v, omnämnd som: George Enescu, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Find a Grave, Find A Grave-ID: 7870, omnämnd som: Georges Enesco, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Paul Bauer, Deux siècles d'histoire au Père Lachaise, 2006, s. 314, ISBN 978-2-914611-48-0.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, www.la-croix.com.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d] Archive of Fine Arts, person-ID på abART: 19173, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  7. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931