Giftmordsaffären
_1680.jpg)
Giftmordsaffären (franska: Affaire des poisons) var en berömd rättsprocess som utspelade sig i Paris mellan 1677 och 1682. Utredningen sköttes av en särskild domstol kallad Chambre ardente under ledning av la Reynie, som hade grundats för att undersöka en lång rad giftmord.
Affären avslöjade en omfattande illegal handel med gifter avsett för mord, afrodisiakum och andra substanser samt aborttjänster (vilka då var olagliga) tillhandahållna av ett nätverk av professionella spåkvinnor och andra ockultister kring centralfiguren La Voisin, som utförde påstått magiska tjänster och arrangerade svarta mässor mot betalning. Processen implicerade en rad personer ur den franska högadeln och det kungliga hovet, vilket ledde till att rättsprocessen till slut avbröts och hemligstämplades för att undvika ytterligare skandal.[1]
Bakgrund
[redigera | redigera wikitext]Ursprunget till giftmordsaffären var processen mot Marie-Madeleine d'Aubray, markisinna av Brinvilliers som år 1676 avrättades för en rad giftmord.
Fallet drog uppmärksamheten till en rad misstänkta giftmord och dödsfall som hade inträffat de senaste åren, och de allt mer intensiva ryktena om den hemliga handeln med gifter som cirkulerade i Paris nådde även kung Ludvig XIV:s öron.
Process
[redigera | redigera wikitext]I februari 1677 arresterades spåkvinnan Magdelaine de La Grange för mord. Hon meddelade minister Louvois att hon hade information om brott av hög betydelse, vilket Louvois förde vidare till kungen. Kungen gav då i uppdrag åt Gabriel Nicolas de la Reynie att inleda en allmän undersökning om alla de rykten om giftmord och gifthandel som cirkulerade i Paris. När en länk kunde etableras mellan de La Grange och Louis de Vanens, även han åtalad för giftmord, blev myndigheterna övertygade om att de var en kriminell giftorganisation på spåren.
Utredningen stod länge i stå medan de La Grange och de Vanens och deras medåtalade förhördes. I januari 1679 kom dock genombrottet i samband med gripandet av giftförsäljaren Marie Bosse. Bosse angav i sin tur den berömda La Voisin, centralfiguren för den illegala giftförsäljningen i hela Paris, som greps i mars.[2] Samtidigt bildades formellt den kungliga kommissionen Chambre Ardente.
Arresteringen av La Voisin och hennes kollega Adam Lesage ledde vidare till gripandet av så småningom hundratals personer i Paris som var antingen direkt eller indirekt inblandade i La Voisins affärer. Undersökningen avslöjade ett kriminellt nätverk, bestående av framför allt spåkvinnor och andra ockultister men också av andra personer, allt från grönsaksförsäljare till präster, som ägnade sig åt illegal försäljning av gifter avsedda för mord, försäljning av potensmedel och aborttjänster. Skandalen omtalades i hela Europa när medlemmar ur hovet och den högsta adeln drogs inför rätta åtalade för att ha varit klienter till nätverket.[3]
I februari 1680 avrättades La Voisin genom bränning på bål i Paris.[4] Efter hennes avrättning följde ett nytt genombrott, då hennes dotter Marguerite Monvoisin vittnade om att hennes mor hade förberett ett mord på kungen vid tidpunkten för sin arrestering. Hon uppgav också, att hennes mor i samarbete med framför allt Etienne Guibourg hade sålt påstått magiska tjänster till medlemmar av överklassen mot betalning och bland annat arrangerat svarta mässor till Satan inkluderande barnoffer, och att kungens älskarinna Madame de Montespan hade varit hennes främst klient. Hennes uppgifter bekräftades av andra, främst Adam Lesage och Francoise Filastre.
Upplösning
[redigera | redigera wikitext]När kungen underrättades om satansmässorna som Madame de Montespan ska ha beställt, gav han order om att hela processen genast skulle hemligstämplas. De återstående åtalade ställdes aldrig inför rätta, vilket skulle ha gjort deras vittnesmål offentliga, utan fängslades genom lettre de cachet. De vakter som sattes att vakta fångarna fick förhållningsorder om att fångarna kunde tänkas yttra lögner om Madame de Montespan. Dödsåret för många av dessa fångar är okända, men vissa av dem levde så sent som på 1720-talet.
Resultat
[redigera | redigera wikitext]442 personer misstänktes för inblandning. 367 arresteringsorder upprättades, av vilka 218 fullföljdes. Av dessa blev 36 avrättade, 5 dömdes till att bli galärslavar, och 23 dömdes till exil.[1] Ytterligare personer avled i fängelset genom tortyr eller självmord. De flesta av de arresterade ställdes aldrig inför rätta, utan dömdes till fängelse på livstid genom lettre de cachet.[1]
Åtalade (professionella)
[redigera | redigera wikitext]Medlemmar ur det kriminella nätverket (urval):
- Marie Bosse
- Magdelaine Chapelain
- Marguerite Delaporte
- Françoise Filastre
- Magdelaine de La Grange
- Étienne Guibourg
- Catherine Lepère
- Adam Lesage
- Marguerite Joly
- La Voisin
- Catherine Trianon
- Louis de Vanens
- Marie Vigoreaux
Åtalade (klienter)
[redigera | redigera wikitext]Klienter åtalade för att ha köpt tjänster av det kriminella nätverket (urval) :
- Françoise de Dreux
- Marie Anne Mancini
- Olympe Mancini
- Claude de Vin des Œillets
- Marguerite de Poulaillon
- Elizabeth Hamilton
- Marguerite Leféron
Efterspel
[redigera | redigera wikitext]Flera processer av liknande slag följde på den berömda giftmordsaffären. År 1689 upprättades en ny kommission under ledning Gabriel Nicolas de la Reynie för att undersöka gifthandeln i Paris. Denna gång var orsaken att ett anonymt brev hade hittats om en mordkomplott mot kungen.[1] En snickare som utgav sig för att vara läkare och hade utfört aborter och sålt gift avsett för mord blev då avrättad misstänkt för att konspirera med hugenotterna mot kungen. Avrättningen ägde rum trots att åtalet aldrig blivit fullt bevisat.
1702 avslöjades ytterligare en organisation av liknande sort kring centralfiguren Marie-Anne de La Ville, vilken snabbt tystades ned och vars medlemmar fängslades, för att undvika ännu en skandal i stil med giftmordsaffären.[1]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] Anne Somerset - The Affair of the Poisons: Murder, Infanticide, and Satanism at the Court of Louis XIV (St. Martin's Press (October 12, 2003) ISBN 0-312-33017-0)
- ^ Lindqvist, Herman (2011). Ludvig XIV: Solkungen. Bonnier. sid. 165. ISBN 978-91-0-012537-0. Läst 31 augusti 2024
- ^ ”Franckrijke”. Swenska Ordinarie Post-Tijender: s. 2. 24 februari 1680.
- ^ ”Hamburg den 24. Febr.”. Swenska Ordinarie Post-Tijender: s. 3. 9 mars 1680.
- William E. Burns: Witch hunts in Europe and America: an encyclopedia (2003)
- William R. Cullen:Is arsenic an aphrodisiac? The sociochemistry of an element
- H Noel Williams: Madame de Montespan and Louis XIV
- Frantz Funck-Brentano: Princes and Poisoners Or Studies of the Court of Louis XIV
- Frantz Funck-Brentano: Princes and Poisoners Or Studies of the Court of Louis XIV
- Marie Cher: Poison at Court; Certain Figures of the Reign of Louis the Fourteenth
- Frances Mossiker: The affair of the poisons: Louis XIV, Madame de Montespan, and one of history's great unsolved mysteries (1970)
- Thérèse Louis Latour: Princesses, ladies & adventuresses of the reign of Louis XIV (1924)
- Anne Somerset - The Affair of the Poisons: Murder, Infanticide, and Satanism at the Court of Louis XIV (St. Martin's Press (October 12, 2003) ISBN 0-312-33017-0)