Abort

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För andra betydelser, se Abort (olika betydelser).
Abort
latin: abortus
Klassifikation och externa resurser
ICD-10O04
ICD-9779.6
DiseasesDB4153
Medlineplus002912
eMedicinearticle/252560 
MeSHsvensk engelsk

Abort (äldre svenska fosterfördrivning), avbrytande av graviditet, betecknar inom medicinsk terminologi varje avbruten graviditet, och uppdelas i spontan abort (missfall) och provocerad abort alternativt inducerad abort. I mer vardagligt tal har abort kommit att beteckna endast provocerad abort, som är ett avbrytande av graviditeten på medicinsk eller kirurgisk väg. Man skiljer mellan terapeutisk abort, som utförs av hänsyn till moderns hälsa, och selektiv abort, där ett foster aborteras men där inget hot mot moderns medicinska hälsa finns.

Ibland avslutas graviditeten med att embryot dör och graviditeten avslutas utan att livmodern stöter ut det, vilket kallas missed abortion. Om det är en flerbördsgraviditet är detta inte ovanligt och när det fullgångna barnet föds kan det foster som avvecklats födas fram tillsammans med moderkakan som ett så kallat papyrusfoster. Så länge en missed abortion kvarstår kan kvinnan inte bli gravid på nytt, varför behandling med nedan beskrivna metoder måste genomföras.

Spontan abort hos djur kallas kastning.[1] Hos hästar, som har svårt att fullfölja flerbördsdräktigheter, förebyggs att ston kastar flera foster genom att veterinär med hjälp av ultraljud utför selektiv abort på blastocyststadiet och tar bort alla befruktade ägg utom ett, som får gå till fortsatt utveckling.

Inducerad abort[redigera | redigera wikitext]

Vilken abortmetod som används beror på vad som är bäst för kvinnan, och den väljs alltid i samråd med kvinnan så långt det är möjligt.

Bästa sättet att undvika riskerna med oönskade graviditeter och aborter är att använda preventivmedel eller sexuell avhållsamhet. Om en preventivmetod har misslyckats är det möjligt att inom 72 timmar med ett akut-p-piller förhindra att en graviditet uppstår genom att förskjuta ägglossningen. Har ägglossningen redan ägt rum fungerar inte akut-p-pillret. Den här typen av läkemedel har ibland felaktigt benämnts som abortpiller, men det stämmer inte. Akut p-piller kan inte avbryta en påbörjad graviditet utan bara förhindra graviditet.

Om en graviditet uppstått och kvinnan önskar avbryta den är det bättre ju tidigare i graviditeten avbrytandet utförs. Laglig abort är mycket säkert och riskfritt oavsett när i graviditeten man gör den, men går snabbare och enklare ju tidigare i graviditeten det är. Graviditetslängden kontrolleras först med ultraljudsundersökning.

Innan en abort genomförs tas alltid klamydiaprov, ibland tas också andra prover. Detta är för att förhindra att en eventuell klamydiainfektion får fäste i livmodern efter aborten och orsakar livmoder- eller äggledarinflammation (endometrit eller salpingit). Legala aborter är idag mycket säkra och de flesta komplikationer beror på en obehandlad sexuellt överförbar infektion.

Metoder som används är medicinsk eller kirurgisk abort. Vid tidig graviditet, upp till graviditetsvecka 8+6, är medicinsk abort vanligast. Detta anses vara den säkraste formen av abort eftersom kroppen lättare stöter ut fostret ju tidigare i graviditeten det är och det dessutom inte är en invasiv behandling.

Fram till vecka 13+6 är det även möjligt för kvinnan att genomföra en kirurgisk abort. Detta sker antingen under narkos eller med lokalbedövning. Detta är en invasiv behandling varför det finns en något ökad risk för infektion och skada på livmoderhalsen. Detta är dock mycket ovanligt vid en legal abort.

Motiven till sena aborter är till exempel att grava missbildningar hos fostret inte är förenligt med liv efter att navelsträngen slutat pulsera och klippts av. Ett exempel på sådant tillstånd är anencephali och motivet är att det är svårt för kvinnan att fullfölja en hel graviditet och tvingas föda ett fullgånget barn som ofelbart avlider när navelsträngen slutar pulsera. En del kvinnor känner heller inte av att de är gravida förrän sent, så kallad förträngd graviditet.

En kombination av sen upptäckt av graviditeten och kvinnans ålder är inte heller ovanlig: Den mycket unga kvinnan förstår inte att hon är gravid medan kvinnor i slutet av den fertila delen av livet tror att klimakteriet inträtt. Ibland är behov av sen abort en följd av så kallad fosterdiagnostik, då par som redan har svårt sjuka barn med ärftliga tillstånd, väljer att avbryta en pågående graviditet om de får besked om att det väntade (och önskade) fostret ärvt den genetiska kombinationen som krävs för en sjukdomsutveckling. Dessa mycket komplicerade situationer kan numera undvikas genom att preimplantatorisk diagnostik utvecklats och används. Bland de i "provrör" befruktade äggen kan då en blastocyst utan den olyckliga genetiska kombinationen väljas för implantation och fortsatt graviditet.

Vid sen abort skrivs kvinnan eller paret vanligen in på sjukhus.

Medicinsk metod[redigera | redigera wikitext]

Vid medicinsk abort tar kvinnan hormontabletter (antiprogesteron) som förhindrar att graviditeten fortsätter då det graviditetsbevarande hormonet blockeras. Livmoderhalsen mjukas även upp. Två till tre dagar senare behandlas kvinnan med ett läkemedel som drar ihop livmodern och stöter ut livmoderinnehållet. Det kan göra ont när livmodern drar ihop sig, därför får kvinnan smärtlindring samtidigt som de första tabletterna. Efter tablettintaget uppstår blödning, andra vanligt förekommande biverkningar är smärta, illamående och andra problem med magtarmkanalen.[2] I regel kommer kvinnan till en gynekologisk mottagning för att få den första tabletten och får sedan ta med resterande tabletter hem och gör aborten hemma med endast telefonkontakt med sjuksköterska eller barnmorska.

Medicinsk abort kan göras till och med graviditetsvecka 8+6.

Kirurgiska metoder[redigera | redigera wikitext]

Kirurgisk abort görs fram till och med graviditetsvecka 13+6 (men är vanligast innan graviditetsvecka 12) och går ut på att man tömmer livmodern genom vakuumextirpation. Behandlingen inleds med att inta läkemedel som mjukar upp livmoderhalsen ett par dagar innan aborten. Man använder lokalbedövning eller narkos för att via slidan föra in ett instrument som man använder för att tömma livmodern. Operationen tar bara några minuter och utförs av en gynekolog. Hela proceduren tar oftast en dag då kvinnan får stanna för observation efter aborten.

Sent avbrytande[redigera | redigera wikitext]

Efter vecka 11+6 genomförs en vakuumaspirering efter dilatering av livmoderhalsen. Efter vecka 13+5 används så kallad tvåstegs-metod, eftersom det finns risk för skador på livmoderhalsen eller livmodern vid en kirurgisk abort. Behandlingen inleds med att ta antigraviditetshormon (progesteronhämmare) två till tre dagar och livmodermunnen behandlas med uppmjukande hormon. På abortdagen får man fasta eftersom det kan behövas en skrapning efteråt. Man får under dagen tabletter som drar ihop livmodern och stöter ut livmoderinnehållet och även smärtlindring. Det gör ont när livmodern drar ihop sig och kvinnan kan må illa. Ju senare i graviditeten det är desto mer liknar det en förlossning. Ibland lossar inte moderkakan efteråt, i vilket fall man gör en skrapning så att livmodern blir helt tömd. Efter att aborten bedömts som komplett får man äta och dricka och när blödningen avtagit får man åka hem. Det tar oftast en dag men kan ibland ta två dagar.

Efter aborten[redigera | redigera wikitext]

Efter aborten kan kvinnan blöda som en mensblödning upp till 4 veckor. Mensen kommer i regel inom 2-4 veckor. Under den tiden blödningen pågår skall kvinnan undvika samlag, simning och tamponganvändning på grund av infektionsrisken. I och med att det finns ett sår i livmoderväggen där moderkakan suttit är kvinnan mer känslig för infektioner än vanligt. Efter ca 2 veckor kommer kvinnan på återbesök för att undersöka att aborten är komplett och att inga komplikationer uppstått.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Demoniserande karikatyr av abortören "Madame Restell" i The National Police Gazette 13 mars 1847.

I den medicinska etiken har frågan om läkare eller annan sjukvårdsutbildad personal skall utföra aborter varit föremål för diskussion under mycket lång tid. Olika uppfattningar har rått under olika tidsepoker, och inom olika kulturer. Hippokrates, en grekisk läkare omkring år 400 f.Kr., förbjöds läkare att "förskriva fosterfördrivande medel", och uppfattningen att abort inte är förenligt med god moral var den klassiska grekiska synen.

Parallellt har det alltid bland kvinnor funnits mer eller mindre väl dokumenterade kunskaper om fosterfördrivande, abortframkallande, medel, då kvinnor upplevt att det funnits ett behov av dessa.[3]

Både preventivmedel och abort användes under antiken i både det klassiska Aten och i det romerska riket.[4] I antikens Aten förutsattes barnmorskor ha kunskap både om att förhindra och att avbryta en graviditet när det bedömdes nödvändigt.[4] I Romarriket avbröts graviditeter med hjälp av både instrument och olika mediciner, och preventivmedel och abort var så vanligt och effektivt att det påverkade befolkningsmängden, och antas vara orsaken till att kejsar Augustus i Lex Papia Poppaea införde böter för ogifta kvinnor över tjugo och ogifta män över tjugofem för att om möjligt öka reproduktionen.[4] Inget direkt förbud mot vare sig preventivmedel eller abort infördes i Romarriket före kristendomens införande, men olika typer av abortmedel förbjöds som varande farliga, och aborter förbjöds under olika förhållanden, som till exempel att kvinnor som genomgick en skilsmässa inte fick abortera sin förre makes foster utan hans samtycke.[4]

Den kristna kyrkan hade från medeltiden en avståndstagande syn på abort, och hårda straff mot abort rådde i den kristna västvärlden. Samtidigt fanns en allmän syn på att fostret inte blev levande förrän det hade börjat göra fosterrörelser, vilket innebar att aborter utförda före denna tidpunkt inte definierades som abort och abortförbudet i praktiken bara gällde från det ögonblick fostret börjat göra fosterörelser.[5]

Under 1800-talet skärptes abortlagstiftningen i Västvärlden under inflytande av läkare, som nu hade omdefinierat synen på fostret och menade att det borde räknas som levande från befruktningens ögonblick, och att det rådande abortförbudet därför borde gälla från befruktningsögonblicket och framåt, istället för bara från det ögonblick fostret börjat göra fosterrörelser.[5] Skärpningarna följdes parallellt med krav på en mer liberal abortlagstiftning med fokus på kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp och val om hon ville genomgå en graviditet och förlossning eller inte, och frågan om abort fördes parallellt med frågan om sexualundervisning och preventivmedel under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

Under 1920- och 30-talen började de första liberala reformerna i abortlagstiftningen ske: initialt handlade de främst om olika former av villkorliga och begränsade aborter. En allmänt mer liberal syn på sexuallivet i Västvärlden under 1960-talet ledde till en ny debatt om fri abort under den andra vågens feminism. Ett annat viktigt argument var de ofta livsfarliga illegala aborter som utfördes av de personer som var beslutna att genomgå en abort men inte fick tillgång till en laglig sådan. Under 1970-talet legaliserades fri abort i en rad Västländer.

Tidslinje[redigera | redigera wikitext]

  • 1920 – Lenin legaliserar abort i Sovjetunionen.
  • 1935 – Island tillåter abort.
  • 1936 – Stalin ändrar abortlagen i Sovjetunionen för att öka befolkningstillväxten.
  • 1938 – Sverige tillåter en begränsad abort.
  • 1966 – Rumänien inför abortförbud med motiveringen att öka landets befolkning. Endast efter ett antal födslar ska preventivmedel eller abort erbjudas. Det beräknas att hundratusentals oönskade barn föddes innan lagen upphävdes 1990. Även Albanien inför ett liknande förbud.
  • 1967 – "Abortion Act" godkänns i Storbritannien (utom Nordirland). De amerikanska delstaterna Kalifornien och Colorado tillåter abort.
  • 1971 – Abort ("Medical Termination of Pregnancy Act") legaliseras i Indien.
  • 1973 – USA:s högsta domstol beslutar i målet Roe mot Wade att delstatsförbud mot abort under första och andra trimestern bryter mot konstitutionen. Abort under tredje trimestern godkänns om kvinnans läkare anser att en graviditet är skadlig för hennes hälsa. Hela USA får därmed världens troligen mest liberala abortlagstiftning.
  • 1974 – Sverige tillåter abort fram till slutet på den 18:e veckan.
  • 1988 – Frankrike legaliserar hormonpillret Mifepriston för att kvinnor själva lätt ska kunna avsluta en tidig graviditet i hemmet i stället för senare på sjukhus.
  • 1993 – Polen förbjuder abort utom vid våldtäkt, incest, svåra missbildningar eller om graviditeten är livshotande för kvinnan.
  • 2003 – USA förbjuder "partial birth abortion" genom Partial birth abortion Ban Act
  • 2010 – Spanien tillåter abort fram till slutet på den 12:e veckan.
  • 2018 – Irland tillåter abort fram till slutet på den 12:e veckan.

Abort efter land[redigera | redigera wikitext]

Abortlagar i världen, klicka på kartan för beskrivning.

Globalt sett är abortfrågan kontroversiell. Sverige har numera en liberal lagstiftning. I Kina används provocerade aborter som ett medel mot överbefolkning. Det finns rapporter om att mycket sena aborter på nästan fullgångna graviditeter har utförts genom injektion av fosterfördrivande medel i livmodern. I det forna Sovjetunionen och dess satellitstater var både preventivmedel och aborter legala. På grund av bristen på preventivmedel användes aborter ofta istället för preventivmedel; många kvinnor har därför genomgått 8-15 aborter före 30 års ålder.[källa behövs]

Det görs uppskattningsvis 50 miljoner aborter i världen varje år. Av dessa är närmare 30 miljoner legala och nästan 20 miljoner är illegala abortingrepp.[6] Uppskattningsvis dör 68 000 kvinnor varje år i samband med en illegal abort, vilket motsvarar ungefär 0,3 procent av de kvinnor som genomgår en illegal abort.[7]

Amerika[redigera | redigera wikitext]

El Salvador[redigera | redigera wikitext]

1956 års strafflag förbjöd abort men lämnade utrymme för att tillåta abort om detta krävdes för att skydda kvinnans hälsa, vilket ledde till att abort praktiserades alltmer liberalt fram till 1973.

1973 års strafflag förbjöd abort utom vid våldtäkt, fosterskador eller fara för patientens hälsa. Den 12 april 1998 totalförbjöds abort under alla omständigheter med fleråriga fängelsestraff för både patienten och läkaren som utförde aborten.[8]

USA[redigera | redigera wikitext]

I USA har kvinnor sedan Roe mot Wade 1975 rätt till abort på ett sätt som ur flera aspekter kan vara betydligt mer begränsad än situationen i Sverige beroende på delstatslagar – men i vissa fall kan aborter göras betydligt senare och ofta utan samma intensiva kontakt med sjukvården som i Sverige.[9]

Samtidigt finns det stora grupper som motsätter sig abort. En av de större grupperna i USA som är mot abort är National Right to Life. Organisationen grundades 1968 och en av grundarna var Dr. Mildred F. Jefferson som även var ordförande i styrelsen 1975-1978. Organisationens mål är att fri abort inte längre ska vara lagligt. Ett av deras främsta argument är att fostret är en individuell person från stunden då befruktningen äger rum och att modern då inte borde ha rätten att avsluta barnets liv. [10]

Asien[redigera | redigera wikitext]

Indien[redigera | redigera wikitext]

Britterna förbjöd abort i Indien genom Indian Penal Code, 1860.[11]

Abort tilläts 1971 vid våldtäkt, fosterskador eller vid fara för patientens fysiska eller psykiska hälsa.

Kina[redigera | redigera wikitext]

Kina är världens folkrikaste land med 1,4 miljarder invånare.[12] Fram till 2013 styrdes Kina strängt med ettbarnspolitik vilket har lett till ett stort glapp mellan flickor och pojkar. År 2009 låg obalansen mellan könen på 832 flickor per 1000 pojkar.[13] På grund av Kinas försök till att minska befolkningstillväxten med ettbarnspolitiken har abortdiskriminering uppstått då det anses vara en ekonomisk hjälp att föda en pojke som senare kan hjälpa till att försörja familjen.[14] Varje år föds 20 miljoner barn i Kina men det görs också 13 miljoner aborter.[15]

Afrika[redigera | redigera wikitext]

I Afrika finns det 55 länder.[16] I 14 av dessa länder är abort utan några undantag olagligt, i tre länder är det helt lagligt och i resten är det lagligt endast under vissa omständigheter. Dessa omständigheter kan till exempel vara om kvinnans liv är i fara eller för att skydda kvinnans fysiska och psykiska hälsa.[17]

6,4 miljoner aborter utfördes i Afrika år 2008 vilket motsvarade tretton procent av alla graviditeter. Av dessa utfördes uppskattningsvis endast 3 % under säkra förhållanden[17], det vill säga av medicinskt utbildad personal med steriliserade medicinska instrument.[18]

Bristen på preventivmedel är en av de främsta orsakerna till oplanerade graviditeter och aborter. I Afrika är det endast 24 % som använder preventivmedel.[19]

Abort är globalt sett inte en mänsklig möjlighet. I 26 % av världens länder är abort totalt förbjudet. I all statistik förekommer det bortfall men man kan statistiskt sett inte se att antalet aborter sjunker i ett land trots att det är förbjudet enligt lag. Ett exempel är Kenya där abort är förbjudet, men trots det genomförs cirka 300 000 aborter varje år. En lag där abort tillåts har föreslagits men motarbetas starkt, bland annat av religiösa lobbygrupper.[19]

Uganda[redigera | redigera wikitext]

Lagen om abort[redigera | redigera wikitext]

I Ugandisk lag står det att "ingen människa har rätt att avsluta livet på ett ofött barn förutom om det kan tillåtas av lagen".[20] På grund av att lagen är svårtolkad är få läkare villiga att utföra aborter på grund av rädsla för rättsliga påföljder.[21]

Enligt nationella riktlinjer från 2006 är abort endast tillåtet i fall där våldtäkt och/eller incest förekommit, om det är fara för kvinnans liv, om kvinnan är smittad av HIV eller om det finns risk för fosteranomali.[21]

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Aborter är vanligt förekommande i Uganda trots landets stränga och otydliga lag. Uppskattningsvis utförs cirka 300 000 aborter i landet varje år.[22] Av 1 000 graviditeter hos kvinnor mellan 15 och 49 år slutar en femtedel i abort. Hälften av alla graviditeter i landet uppskattas vara oplanerade.[22]

Komplikationer[redigera | redigera wikitext]

Komplikationer i samband med abort är vanligt förekommande i Uganda. Av de cirka 300 000 aborter som utförs årligen uppstår komplikationer där kvinnan söker vård i 85 000 fall.[22] Nästan lika många upplever komplikationer men söker inte vård.[23] Ofta beror detta på rädsla för kränkande och dömande behandling av vårdpersonal.[21]

Komplikationerna som uppstår är nästan alltid en följd av en osäkert utförd abort. Det kan innebära att den utförs av personer utan medicinsk utbildning, att instrumenten som används inte är steriliserade och i extrema fall att den utförs hemma, av kvinnan själv, med metoder som till exempel innebär att hon äter krossat glas eller intar en stor mängd klorokin (malariamedicin).[19]

Riskerna för komplikationer är större för fattiga än rika. Det uppskattas att cirka 68–75 % av fattiga kvinnor som använde de minst säkra abortmetoderna drabbades komplikationer. Av rika kvinnor i städer som gick till en läkare för att utföra en abort var det endast 17 % som drabbades komplikationer.[21] Omkring 8 % av mödradödligheten i Uganda beror på osäker abort.[21]

Synen på abort[redigera | redigera wikitext]

Cirka 80 % av befolkningen i Uganda är kristna. De flesta är katoliker,[24] och katolska kyrkan är emot abort.[25]

Gambia[redigera | redigera wikitext]

90 % av befolkningen i Gambia är sunnimuslimer och tillhör ofta muslimska brödraskap,[26] de resterande 10 % är kristna. Eftersom Islam har en speciell syn på aborträtt kan det därför skapa vissa komplikationer, enligt islam är det inte tillåtet att göra en abort under något stadium av graviditeten utan en giltig anledning. En giltig anledning kan vara till exempel våldtäkt, incest eller om man märker att det kommer att skada moderns fysiska eller mentala hälsa. Om man väljer att göra en abort måste det ske inom 120 dagar. Varför man valt just 120 dagar är för att man anser att om det gått mer än 120 dagar har själen andats in i fostret och allt som har en själ är ett liv. Men det man måste ha i åtanke är att alla utövar sin religion på olika sätt och tolkar därefter vissa saker på sitt eget sätt.[27]

Den 25 november 2005 blev en viktig dag för Afrikas alla kvinnor, det var den dagen då ett protokoll om kvinnors rättigheter började att gälla, i det protokollet står det fast att länderna i Afrika förbinder sig för att ge kvinnan rätt över sin fertilitet. Kvinnan fick också rätten att välja preventivmedelsmetod och har rätt att skydda sig mot allt, där ingår också sexuellt överförda infektioner som t.ex. aids. I protokollet ges även kvinnan rätten till att göra en abort om hon har utsatts för sexuella övergrepp, incest eller om det hotar moderns eller fostrets liv. Innan det här protokollet gjordes hade inte kvinnorna i Gambia så många rättigheter och det var därför många andra länder började att ta efter det här så att det spreds.[28]

Europa[redigera | redigera wikitext]

Albanien[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Abort i Albanien

Abort i Albanien legaliserades till fullo den 7 december 1995.[29]

Danmark[redigera | redigera wikitext]

Danmark införde dödsstraff för abort i 1714 års barnmorskereglemente. Dödsstraffet omvandlades till åtta års straffarbete för både patienten och abortören 1866, ett straff som sänktes till två år 1930.[30]

1939 infördes villkorlig abort vid våldtäkt, fara för patientens liv och hälsa eller vid fosterskador. 1970 infördes fri abort för kvinnor under 18 års ålder som inte bedömdes ha möjlighet att ta hand om ett barn, eller kvinnor över 38 års ålder.

Fri abort upp till 12:e veckan infördes i Danmark 1 oktober 1973.

Finland[redigera | redigera wikitext]

Abort var totalförbjudet fram till att det år 1950 tilläts vid våldtäkt, om patienten var under 16 år gammal, vid fosterskador eller för patientens fysiska eller psykiska hälsa.

Finlands legaliserade 1970 abort upp till sextonde veckan om patienten var under 17 eller över 40 år gammal, om hon redan hade fyra barn, av sociokonomiska skäl eller om en av föräldrarna av medicinska skäl inte kan ta hand om barnet.[31]

Frankrike[redigera | redigera wikitext]

Frankrike var en av de tidigast kristnade länderna och den katolska kyrkan i Frankrike förbjöd under medeltiden abort med dödsstraff för både patienten och abortören. Efterhand blev denna lag dock tillämpad allt mindre strikt, och abort innan fostret börjat göra fosterrörelser definierades inte som abort. Under 1700-talet var tillämpningen mycket svag.

1810 års strafflag totalförbjöd abort och stadgade fängelse för både patienten och abortören. År 1852 medgav fransk rättsvetenskap och läkarvetenskap att abort utfördes i de fall graviditet eller förlossning riskerade kvinnans liv och hälsa, men abortförbudet i övrigt kvarstod.[32]

Efter första världskriget skärptes abortlagen ytterligare av natalistiska skäl, då myndigheterna ansåg att befolkningen måste växa på grund av den nedgång i befolkningsantalet som kriget hade förorsakat, och 1920 års abortlag stadgade ett straff på sex månader till två års fängelse och böter på 100 till 5 000 franc. Även preventivmedel förbjöds av samma skäl. De illegala aborternas antal var oerhört höga, och domstolarna såg ofta i praktiken förmildrande omständigheter för de kvinnor som utfört abort.

Vichyregimen införde dödsstraff för abort 1942. Under 1950-talet började abortfrågan drivas alltmer aktivt av kvinnoorganisationer. När fri abort infördes i Storbritannien 1967 gjorde franska patienter abortresor till Storbritannien. [33]

Frankrike införde fri abort 18 januari 1975 efter en kampanj av Simone Veil. Abort är fri på begäran upp till tolfte veckan.

Irland[redigera | redigera wikitext]

Irland hade ett totalförbud mot abort från 1861 till 2013. Ett mycket uppmärksammat fall 2012 (där en kvinna förvägrades livsnödvändig abort och dog av blodförgiftning) medförde året därpå en lagändring där abort tilläts om kvinnan riskerade livshotande skador ("real and substantial risk to the life").

I en folkomröstning 25 maj 2018 antogs ett tillägg till konstitutionen, som möjliggjorde för det irländska parlamentet att anta Health (Regulation of Termination of Pregnancy) Act 2018. Enligt den nya lagen är abort tillåten till den tolfte graviditetsveckan. Därutöver kan abort ske om en fortsatt graviditet medför allvarliga hälsorisker för kvinnan, eller då barnet inte bedöms kunna överleva mer än 28 dagar efter födseln.

Norge[redigera | redigera wikitext]

Norge införde dödsstraff för abort 1687. Dödsstraffet omvandlades till sex års straffarbete för både patienten och abortören 1842. En viss medicinsk abort tilläts från 1902 om en graviditet bedömdes skada patientens hälsa eller om barnet befarades födas död.

Från 1915 bedrevs en aktiv rörelse för fri abort av Katti Anker Møller, som menade att en människas rätt att bestämma över sin egen kropp var grunden till all frihet, men rörelsen avbröts av andra världskriget.[34]

Norge införde fri abort upp till tolfte veckan år 1978.

Polen[redigera | redigera wikitext]

1932 tilläts abort vid medicinska skäl eller våldtäkt. Polen blev då det första landet att legalisera abort vid våldtäkt. År 1956 tilläts abort även vid "svåra levnadsförhållanden", ett villkor som tolkades alltmer generöst för att under 1960-talet ha utvidgats till att de facto fri abort. Under kommunisteran på 1960- och 70-talen förekom det därför att patienter från länder med strängare abortlagar, som Sverige, reste till Polen för att utföra abort.

Efter kommunismens fall 1989 skärptes abortlagen 3 april 1990, och 1993 avlägsnades formuleringen om "svåra levnadsförhållanden". 1993 års abortlag förbjöd abort utom av medicinska skäl som fosterskador eller fara för moderns liv som bekräftades av två läkare, eller om graviditeten var en följd av en våldtäkt som attesterades av en åklagare. Den 27 januari 2021 skärptes lagen ytterligare och abort vid fosterskador förbjöds.

Ryssland[redigera | redigera wikitext]

Peter den store avskaffade dödsstraffet för abort och omvandlade det till förlust av medborgerliga rättigheter och förvisning eller straffarbete. I slutet av 1800-talet började den ryska läkarvetenskapen ta upp frågan och en rörelse bland ryska läkare förespråkade generösare abortlagar och liksom tillgång till preventivmedel. I praktiken var abort vanligt och utfördes av kloka gummor, kallade babki.

Efter ryska revolutionen legaliserade Ryssland fri abort som den första landet i världen år 1920.[35] Abortlagen användes mest i städerna, då babki fortsatte sin verksamhet som förr på landsbygden.

År 1936 införde Stalin abortförbudet igen i ett försök att öka befolkningsantalet, och abort förbjöds utom av medicinska skäl och vid risk för patientens liv. I praktiken påverkade förbudet inte abortantalet i någon högre grad, då babki fortsatt bedrev sin verksamhet, som de hade gjort sedan Tsarrysslands dagar. Det främsta resultatet av abortförbudet var ett lägre födelsetal orsakat av skador på kvinnor som fått aborter utförda av inkompetenta kvacksalvare, som gjort dem infertila. Aborträtten återinfördes 1955, efter Stalins död.

Ryssland har fri abort fram till den tolfte veckan.

Schweiz[redigera | redigera wikitext]

1942 års abortförbud stadgade fängelse för både patienten och abortören. Lagen skärptes ytterligare 1973, men samma år började också en rörelse verka för fri abort. En folkomröstning för fri abort resulterade i ett nej 1977, men det gjorde även en folkomröstning om strängare abortförbud 1978, och Ja- och Nej-sidan var mycket jämna.

Under slutet av 1900-talet var abortförbudet i praktiken enbart en pappersprodukt: läkare godkände i praktiken patienters ansökan om abort, och Schweiz hade de facto fri abort, vilket gjorde att en ny folkomröstning ansågs nödvändig. Fri abort infördes efter en folkomröstning 2002.

Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

År 1861 totalförbjöds aborter genom Offences Against the Person Act 1861, som stadgade livstids straffarbete för abort i England, Skottland, Wales och Irland. Denna lag upphävdes i England, Skottland och Wales genom 1967 års lag, men kvarblev på Irland till 2013 och i Nordirland till 2020.

Abortion Act 1967 tillåter abort om en graviditet kan innebära fara för patientens liv eller fysiska eller psykiska hälsa, en tolkning som praktiseras som fri abort.[36]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Abort i Sverige.

1930-talet var ett viktigt decennium för aborträtten i Sverige. Abort uppmärksammades i högre utsträckning, abortinstrument började säljas fritt i vissa affärer och rättsliga fall som rörde aborter togs upp allt oftare i domstol. Det var inte förrän år 1930 som aborter på allvar blev en politisk fråga i den offentliga debatten. Detta berodde delvis på att kvinnliga läkare krävde att abort skulle tillåtas.

En viktig person för aborträttens framväxt var Ivar Olofsson. Olofsson drev en illegal abortklinik i Stockholm där han utförde abort på hundratals kvinnor. År 1934 drabbades en av hans patienter av lunginflammation och lades in på sjukhus, där det uppdagades att hon gjort en illegal abort. Olofsson åtalades och dömdes därefter till mer än tre års fängelse, och över 150 kvinnor dömdes till en månads villkorlig dom.[37]

Abortören Ivar Olofssons engagemang för aborträtten, tillsammans med den feministiska rörelsens framväxt sedan den kvinnliga rösträtten infördes, ledde till att debatten om att legalisera abort tog fart runt om i landet. Det dröjde dock ända till 1975 för lagen om fri abort (SFS 1974:595) att införas i Sverige.

I Sverige lagstiftades det för abortmöjlighet år 1938. Den nuvarande lagstiftningen är 1974 års abortlag. Enligt den lagen kan man göra abort fram till slutet på den artonde veckan av graviditeten (vecka 17+6), och av vilken anledning som helst. Efter den artonde (vecka 18+0) till den tjugoandra veckan (vecka 21+6) krävs tillstånd från Socialstyrelsen, vilket kan ges om synnerliga skäl föreligger. Ofta ges tillstånd om fostret eller modern lider av svåra sjukdomstillstånd. Om allvarlig risk föreligger för kvinnans liv och hälsa kan Socialstyrelsen ge tillstånd till abort även efter vecka 21+6. I sådana fall finns ingen bortre gräns för hur sent en abort kan genomföras. Fostrets ålder beräknas numera med hjälp av ultraljud.

I Sverige är definitionen av abort att graviditeten avbrutits före 22:a veckans slut och att fostret fötts dött.[1] Om fostret fötts levande eller fötts efter vecka 22 (från och med vecka 22+0) definieras det juridiskt sett som ett barn. Allvarliga medicinska biverkningar och skador efter en abort är ovanliga när aborten utförs under medicinskt väl kontrollerade former. Så är förhållandena i Sverige och många andra länder som i lag tillåter kvinnor att avbryta graviditeter. I länder där provocerade aborter inte är tillåtna i lag, utförs därför aborter med hög grad av risk för kvinnorna, och illegala aborter är en av världens vanligaste orsaker till unga kvinnors död. Dödsorsakerna noteras då som blödning eller infektion, förgiftning och dylikt. I många av de länder som inte legaliserat abort råder också ofta religiösa förbud mot användning av preventivmedel.

Sedan 1975 har Sverige en lagstiftning (SFS 1974:595)[38] på området som ger den gravida kvinnan rätt att i varje situation själv bestämma om hon vill avbryta graviditeten upp till den 18:e graviditetsveckan[6], förutsatt att hon är svensk medborgare eller bosatt i Sverige, eller får särskilt tillstånd från Socialstyrelsen. Sedan den 1 januari 2008 har kravet på att kvinnan ska ha anknytning till Sverige i 5 § abortlagen (1974:595) tagits bort.

För dem som omedelbart efter ett oskyddat samlag vet att de inte vill bli gravida finns numera akut-p-piller att receptfritt köpa på apoteken i Sverige och flera andra europeiska länder.

Sedan Sverige fick fri abort 1 januari 1975 har antalet aborter varje år pendlat mellan 30 000 och 38 000.[6] Före 1975 tilläts aborter under vissa omständigheter och från 1965 och fram till lagändringen ändrades praxis successivt så att kvinnor beviljades abortansökan med s.k. 2-läkarintyg.

Senare aborter än dessa är förhållandevis ovanliga i Sverige. I Sverige måste Socialstyrelsens tillstånd inhämtas för att aborter efter graviditetsvecka 18 skall få utföras.[6][38]

Tyskland[redigera | redigera wikitext]

1532 års Lagstiftning för det tysk-romerska riket, Constitutio Criminalis Carolina, stadgade dödsstraff för abort. Preussen stadgade straffarbete för både patienten och abortören i sin abortlag från 1851, och sedan Tyskland enades i kejsardömet Tyskland, infördes denna lag i hela Tyskland 1872. I början av 1900-talet debatterades införandet av fri abort, och 1926 sänktes straffet om förmildrande orsaker som hälsohänsyn förelåg.

I Nazityskland var abort totalförbjuden och hårt bestraffat för "ariska" kvinnor, såvida de inte bar på en ärftlig sjukdom eller barnet kunde förväntas födas sjukt eller handikappat, medan aborter för icke ariska kvinnor inte bestraffades.[39]

Östtyskland införde fri abort 1972.

Västtyskland införde fri abort 1974, men lagen avskaffades 1975 sedan det bedömts att den inte kunde införas. 1976 förklarades dock att abortförbudet inte skulle tillämpas om aborten godkändes av två läkare som nödvändig för att skydda patientens psykiska eller psykiska hälsa.

När Tyskland återförenades förenades de två tidigare ländernas abortlagar. Abortförbudet är formellt inte avskaffat. I praktiken är det avkriminaliserat under den första trimestern efter obligatorisk rådgivning, och senare av medicinska skäl. Om aborten motiveras av våldtäkt eller hänsyn till patientens hälsa, finansieras den även av staten.

Debatt[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Abortfrågan

Sverige[redigera | redigera wikitext]

En ledande förespråkare i Sverige för fri abort har varit och är RFSU.[40] En bok som sammanfattade lagen och debatten för och emot fri abort kom ut tio år innan fri abort infödes i Sverige.[41]

Flest abortkritiker finns i olika religiösa organisationer, till exempel Ja till livet, islam och katolska kyrkan.[25] Det finns även mindre grupperingar som Respekt och MRO-Människorätt för ofödda.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Nationalencyklopedin på internet den 2 januari 2007, uppslagsord abort.
  2. ^ FASS: Mifegyne (Progesteronhämmare)
  3. ^ Orons och förtvivlans gärningar : ogifta kvinnors vånda för havandeskaps och barnsbörds skull : Stockholm 1887-1901 / Jakobsson, Svante & Jakobsson, Sten W., 1990
  4. ^ [a b c d] Pomeroy, Sarah B, Goddesses, whores, wives, and slaves: women in classical antiquity, Schocken Books, New York, 1995
  5. ^ [a b] James C. Mohr (1978). Abortion in America: The Origins and Evolution of National Policy. Oxford University Press
  6. ^ [a b c d] ”Aborter 2010 Induced abortions 2010”. Socialstyrelsen. 1 juni 2011. Arkiverad från originalet den 2 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110702073522/http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2011/2011-6-1. Läst 10 juni 2011. 
  7. ^ Unsafe abortion: the preventable pandemic WHO Noia 64 mimetypes pdf.png PDF (engelska)
  8. ^ United Nations Population Division. (2002). Abortion Policies: A Global Review.
  9. ^ An Overview of Abortion Laws” (på engelska). Guttmacher Institute. 9 mars 2016. https://www.guttmacher.org/state-policy/explore/overview-abortion-laws. Läst 17 september 2017. 
  10. ^ http://www.nrlc.org/about/history/
  11. ^ Bean, Christopher B. (March 2014). "Antebellum Jefferson, Texas: Everyday Life in an East Texas Town. By Jacques D. Bagur. (Denton, TX: University of North Texas Press, 2012. Pp. 612. $55.00.)". Historian. 76 (1): 106–107. doi:10.1111/hisn.12030_8. ISSN 0018-2370. S2CID 143926493.
  12. ^ http://www.worldpopulationstatistics.com/population-of-china/
  13. ^ ”Flickor väljs bort i Kina”. Svenska Dagbladet. 16 februari 2009. http://www.svd.se/flickor-valjs-bort-i-kina/om/sverige. 
  14. ^ ”330 miljoner aborter sedan 1971”. Världen idag. 18 mars 2013. http://www.varldenidag.se/nyheter/330-miljoner-aborter-sedan-1971/cbbmcr!dq7go7HnUnUhmntB@9uQTQ/. 
  15. ^ ”13 miljoner aborter i Kina varje år”. Dagens Nyheter. 30 juli 2009. http://www.dn.se/nyheter/varlden/13-miljoner-aborter-i-kina-varje-ar/. 
  16. ^ Afrika
  17. ^ [a b] Guttmacher Institute: Facts on Abortion in Africa Arkiverad 11 juni 2014 hämtat från the Wayback Machine. (pdf)
  18. ^ RFSU: Abort – en orsak till att kvinnor dör Arkiverad 4 augusti 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  19. ^ [a b c] Unite for Women – Stoppa mödradödligheten
  20. ^ Global Voices: Should Uganda's Abortion Law Be Revised?
  21. ^ [a b c d e] Guttmacher Institute: Abortion in Uganda
  22. ^ [a b c] Guttmacher Institute: The Incidence of Induced Abortion in Uganda Arkiverad 7 april 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  23. ^ Center for Reproductive Rights: Unsafe Abortion and Inadequate Access to Contraception in Uganda Leaves Women with Few Options
  24. ^ Landguiden: Uganda - Religion
  25. ^ [a b] ”Varför är katoliker mot abort? | Katolska kyrkan”. www.katolskakyrkan.se. https://www.katolskakyrkan.se/katolska-kyrkan-i-sverige/fragor-och-svar-om-katolsk-tro/varfor-ar-katoliker-mot-abort. Läst 8 april 2019. 
  26. ^ ”Landguiden”. www.landguiden.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/gambia/. Läst 15 januari 2016. 
  27. ^ ”Islam.se — över 250 faktatexter om islam”. Islam.se – över 250 faktatexter om islam. https://plus.google.com/+Islam_Se. http://www.islam.se/. Läst 15 januari 2016. 
  28. ^ ”Abort – nu en rättighet för afrikanska kvinnor”. www.rfsu.se. Arkiverad från originalet den 6 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160206200716/http://www.rfsu.se/sv/Om-RFSU/Ottar/Ottar-rapport/Alla-nummer-2005/1412-2005/Abort--nu-en-rattighet-for-afrikanska-kvinnor/. Läst 15 januari 2016. 
  29. ^ Aborti – vrasje e fëmijës së palindur (in Albanian) Nr. 8045, data 07. 12. 1995, që është mbështetje e nenit të ligjit nr. 7491, të vitit 1991 "Për dispozitat kryesore kushtetuese" me propozimin e Këshillit të Ministrive, miratuar në Kuvendin Popullor të Shqipërisë.
  30. ^ https://www.kvinfo.dk/side/1046/
  31. ^ Helga Suutarinen. 1972. Vuoden 1970 aborttilaki sanomalehtien pääkirjoitukissa [The 1970 abortion law in newspaper editorials]. M.S. Thesis in Social Politics, University of Helsinki.
  32. ^ Simone Veil, Les hommes aussi s'en souviennent, Stock, 2004, s. 107.
  33. ^ Herzog, Dagmar (2011). Sexuality in Europe: A Twentieth-Century History. Cambridge University Press. s. 156–158. ISBN 9781139500739.
  34. ^ Mohr, Tove: Katti Anker Møller: en banebryter (1976), ISBN 82-10-01258-4
  35. ^ Alexandre Avdeev, Alain Blum, and Irina Troitskaya. "The History of Abortion Statistics in Russia and the USSR from 1900 to 1991." Population (English Edition) 7, (1995), 42.
  36. ^ Card, Richard (1992), "Abortion law", in Card, Richard; Cross, Rupert; Jones, Philip (eds.), Criminal law (12th ed.), London: Butterworths, ISBN 9780406000866.
  37. ^ Forskning och framsteg: En annan aborthistoria
  38. ^ [a b] Abortlag, SFS 1974:595 (lagen.nu)
  39. ^ Grossmann, Atina (1997). Reforming Sex: The German Movement for Birth Control and Abortion Reform, 1920–1950. Oxford University Press. ISBN 9780195363517.
  40. ^ RFSU: Rätten till Abort. (2010-01-29) Läst 2013-04-01 Arkiverad 11 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  41. ^ Fri abort - debattbok utgiven 1964.