Glienicker Brücke

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Glienicker Brücke
Glienicker Brücke från Park Babelsberg

Glienicker Brücke är en bro i Tyskland som förbinder stadsdelen Berliner Vorstadt i staden Potsdam i Brandenburg med stadsdelen Wannsee i Berlin, över floden Havel. Havel vidgar sig norr om bron till Jungfernsee och söder om bron till Glienicker Lake. Bron är del av förbundsvägen Bundesstrasse 1.

Mellan 1945 och 1990 var bron gränsbro mellan Västberlin och Östtyskland, där flera utbyten av tillfångatagna agenter skedde under kalla kriget. Från 1952 till 1989 var bron stängd för civil trafik.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Tidigare broar[redigera | redigera wikitext]

Den tidigare bron av Karl Friedrich Schinkel, avbildad omkring år 1900.

Bron är den fjärde bron på platsen. Den första träbron uppfördes 1660, och användes då av adliga jaktsällskap på vägen mellan Potsdam och jaktmarkerna öster om floden. I mitten av 1700-talet drogs postvägen mellan Berlin och Potsdam över bron, så att bron öppnades för allmän vägtrafik, vilket ledde till att bron ett par årtionden senare behövde ersättas med en ny träbro på grund av det ökade slitaget. 1831 påbörjades konstruktionen av en stenbro, ritad av Karl Friedrich Schinkel, och den nya bron invigdes 1835 i närvaro av tsaritsan Alexandra Feodorovna av Ryssland.

Uppförande[redigera | redigera wikitext]

Efter att Teltowkanalen färdigställts 1906 blev kanal- och vägtrafiken för stor för den gamla schinkelska brons kapacitet, och den revs därför trots försök att bevara den som byggnadsminne. Bron ersattes av en stålbro som invigdes 1907. Fram till 1916 gick en spårvägslinje från Potsdam över bron till det östra brofästet, men denna ersattes senare av busstrafik mellan Berlin och Potsdam. På 1930-talet blev bron del av Reichsstrasse 1, nuvarande Bundesstrasse 1, och bron breddades för att klara den ökade trafiken. Under slutstriderna omkring Berlin 1945 skadades bron, och ersattes temporärt av en träbro efter krigsslutet. 1947–1949 återuppbyggdes de förstörda delarna av bron, då bredden åter reducerades för att förbättra hållfastheten.

Gränsbro och utväxlingar av fångar under kalla kriget[redigera | redigera wikitext]

Glienicker Brücke låg efter andra världskriget på gränsen mellan den amerikanska sektorn i Västberlin och den sovjetiska ockupationszonen i Östtyskland. Från 1952 var bron spärrad för civil trafik, och användes enbart av ockupationsmakternas militär samt av personer med särskilt tillstånd. 1961 uppfördes Berlinmuren vid bron, med ökade säkerhetsåtgärder för att förhindra civila från att passera.

Bron är känd som plats för utväxlingar av spioner mellan öst och väst under Kalla kriget. Första gången var i februari 1962. Den amerikanske spionflygplanspiloten Gary Powers byttes då mot Vilyam Fischer, känd som spionen Rudolf Abel. Den 11 juni 1985 byttes fyra spioner för östsidan mot 23 politiska fångar från östtyska fängelser. Den tredje och sista gången var den 11 februari 1986, då dissidenten Anatolitj Sjtjaranski och tre andra byttes mot fem spioner, bland andra det tjeckiska KGB-agentparet Hana och Karel Köcher.[1][2]

Den 11 mars 1988 genomfördes en flykt genom Berlinmuren över bron, då tre Potsdambor tog sig genom avspärrningarna i en stulen lastbil. I samband med Berlinmurens fall i november 1989 öppnades avspärrningarna.



Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Glienicker Brücke

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Genom sin roll under kalla kriget har bron flera gånger förekommit i litteraturen.

  • Behrendt, Hans Dieter: Im Schatten der Agentenbrücke. GNN-Verlag, Schkeuditz 2003, ISBN 3-89819-140-0.
  • Blees, Thomas: Glienicker Brücke. Schauplatz der Geschichte. be.bra-Verlag, Berlin 2010, ISBN 978-3-8148-0173-5.
  • Dehnert, Hans: Die Wiederherstellung der Glienicker Brücke bei Potsdam. I: Bauplanung und Bautechnik. årg. 3, 1949, ISSN 0005-6758, s. 375–384.
  • Diehl, Heidi: Die ‚neue‘ Glienicker Brücke wird am Sonntag 50 Jahre alt. I: Neues Deutschland. 18/19 december 1999, s. 12.
  • Milde, Maria: Berlin Glienicker Brücke. Babelsberger Notizen. Universitas-Verlag, Berlin 1978, ISBN 3-8004-0858-9.
  • Nicolas, Ilse: Vom Potsdamer Platz zur Glienicker Brücke. Geschichte und Gegenwart eines großen Berliner Straßenzuges. Haude und Spener, Berlin 1966, ISBN 3-7759-0206-6 (=Berlinische Reminiszenzen. Band 13).
  • Sachse, Gudrun: Ein kleiner Spion. Die Geschichte über Eberhard Fätkenheuer. I: NZZ Folio. Nr. 07/2006, ISSN 1420-5262.
  • Whittel, Giles : Bridge of Spies – A True Story of the Cold War. Simon and Schuster, London 2011, ISBN 978-1-84983-327-1 (engelska).

Film och TV[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jan Lewenhagen: Om Berlins broar kunde tala i Dagens Nyheter Kultur 14 september 2014, sidan 52.
  2. ^ Uppgifter från artikel Glienicker Brücke på tyskspråkiga Wikipedia]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]