Gotlands geologi

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Siluriskt revkomplex i Gotland. Revet tillhör Sundre formation, och ligger över Hamra formation.

Gotlands geologi utgörs huvudsakligen av en berggrund av kalksten och lerskiffer bildad i ett tropiskt hav för cirka 435 till 420 miljoner år sedan, under perioden silur. Runt kusten har kalkstenar vittrat och eroderats till karakteristiska pelare och isolerade partier kallade raukar. Korallfossil av familjen Rugosa och fossila armfotingar förekommer på många delar av ön.[1]

Berggrunden består av en sekvens av sedimentära bergarter som lutar mot sydöst. Huvuddelen av siluriska sedimentsekvensen av kalksten och lerskiffer består av tretton enheter med en total stratigrafisk tjocklek på 200–500 meter med de tjockaste delarna mot i söder. De siluriska bergarterna ligger ovanpå en 75–125 meter tjock sekvens av ordovicisk ålder.[2] Under de sistnämnda bergarterna ligger fennoskandiska urberget på 400 till 500 meters djup under havsnivån. Det som är nu berg i dagen avsattes under silur i ett grunt, varmt och salt hav vid en mästan ekvatorial havsström.[3] Vattendjupet översteg aldrig 175–200 meter[4] och blev grundare över tid då bioherm detritus och sediment från land fyllde på den sedimentära bassängen. Tillväxten av organiska rev började i llandoverytid, när havet var 50–100 m djup och fortsatte sedan dess att dominera de den bevarade sedimentära sekvensen. Sandstenar återfinns bland de yngre bergarterna på södra Gotland och utgör sandrev nära deb dåvarande kustlinjen.[5] Bergarterna på ön innehåller tecken på globala massutdöenden som har fått sina namn efter gotländska ortnamn; Ireviken, Mulde och Lau.

Lagren lutar nedåt mot sydost. De översta lagren, från epoken Ludlow, finns därför på södra delen av ön, bl.a. med Burgsvikformationen i blått och Hemseformationen i ljusgrått. På den mellersta och norra delen av ön går lager från Wenlockepoken i dagen. Dessa domineras av Klintebergformationen på mellersta Gotland och Sliteguppen i norr (båda vita på kartan).

Gotlänningarnas liv och den ekonomiska aktiviteten på ön betingas av öns geologiska särdrag. Geologin påverkar möjligheterna för jord- och skogsbruk. Den är också grunden för kalkbrott som möjliggör cementproduktion och byggstensindustrin.[6] Vid provborrningar har det påträffats bergolja av äldre paleozoisk ålder under Gotlands yta.[7]

Stratigrafi[redigera | redigera wikitext]

Silur
444 miljoner – 419 miljoner år före nutid
Period
(System)
Epok
(Serie)
Ålder
(Etage)
Miljoner
år sedan
Devon Äldre devon Lochkov senare
Silur Pridoli 423–419
Ludlow Ludford 426–423
Gorsty 427–426
Wenlock Homer 430–427
Sheinwood 433–430
Llandovery Telych 438–433
Aeron 441–438
Rhuddan 444–441
Ordovicium Yngre ordovicium Hirnant tidigare

Lagerföljden på Gotland avsattes under tre epoker av silur, vilka lokalt indelas enligt följande, från yngst till äldst (från syd till nord på Gotland):[8]

  • Ludlow
    • Sundreformationen – översta (yngsta) formationen, som endast finns kvar på öns sydända
    • Hamraformationen – bl.a. med Hoburgskalksten
    • Burgsvikformationen – Burgsvikssandsten
    • Ekeformationen
    • Hemsegruppen
  • Wenlock
    • Klintebergformationen
    • Halla-Muldeformationen
    • Fröjelformationen – sandsten
    • Slitegruppen
    • Hangvarformationen
    • Toftaformationen
    • Högklintformationen
    • Övre Visbyformationen
  • Llandovery
    • Undre Visbyformationen – understa (äldsta) formationen, som ses i ytläge endast vid foten av öns nordvästra kustklint

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Laufeld, Sven; Martinsson, Anders (22–28 August 1981). ”Reefs and ultrashallow environments. Guidebook to the field excursions in the Silurian of Gotland”. Project Ecostratigraphy Plenary Meeting. 
  2. ^ Laufeld, S. (1974). Silurian Chitinozoa from Gotland. Fossils and Strata (5). Universitetsforlaget. http://foreninger.uio.no/ngf/FOS/pdfs/F&S_05.pdf 
  3. ^ Creer, K. M (1973). Tarling, D. H.; Runcorn, S. K.. red. ”A discussion of the arrangement of palaeomagnetic poles on the map of Pangea for Epochs in the Phanerozoic”. Implications of continental drift to the earth sciences l (London, New York: Academic Press): sid. 47–76. 
  4. ^ Gray, Jane; Laufeld, Sven; Boucot, A.J. (19 July 1974). ”Silurian Trilete Spores and Spore Tetrads from Gotland: Their Implications for Land Plant Evolution”. Science (Science) 185 (4147): sid. 260–263. doi:10.1126/science.185.4147.260. PMID 17812053. http://www.sciencemag.org/content/185/4147/260. Läst 31 mars 2015. 
  5. ^ Long, D.G.F. (1993). ”The Burgsvik beds, an Upper Silurian storm generated sand ridge complex in southern Gotland”. Geologiska Föreningens i Stockholms Förhandlingar (GFF) 115 (4): sid. 299–309. doi:10.1080/11035899309453917. ISSN 0016-786X. 
  6. ^ Eliason et al. 2010, p. 5
  7. ^ (2013) "The Hydrocarbon Potential of the Baltic Basin: Geochemistry of Source Rocks and Oils of the Lower Paleozoic Succession". {{{booktitle}}}, Beijing, China: AAPG Hedberg Conference. 
  8. ^ Jan Lundqvist, Thomas Lundqvist, Maurits Lindström: Sveriges geologi, sid 374, Studentlitteratur, ISBN 978-91-44-05847-4.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Eliason, Sara; Bassett, Michael G.; Willman, Sebastian (2010). Geotourism highlights of Gotland. Tallinn. sid. 5, 41. ISBN 978-9985-9973-4-5