Gottlob Egelhaaf

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Albert Friedrich Gottlob Egelhaaf, född 1 mars 1848 i Gerabronn, Württemberg, död 2 mars 1934 i Stuttgart, var en tysk historiker.

Egelhaaf blev gymnasielärare 1874 i Heilbronn och 1885 vid Karlsgymnasiet i Stuttgart, för vilket han blev rektor 1895. År 1901 blev han även professor i historia och kulturhistoria vid tekniska högskolan i Stuttgart. Han erhöll 1876 professors titel. Utöver nedanstående skrifter medverkade han i del åtta av Hans Ferdinand Helmolts "Weltgeschichte" ("Westeuropa seit 1859" ; andra upplagan 1921).

I ett par arbeten behandlade Egelhaaf Gustav II Adolfs deltagande i trettioåriga kriget (Gustav Adolf in Deutschland, 1901, och Gustav Adolf und die deutschen Reichsstädte, i "Deutsche Rundschau", 1902) och gav därvid prov på sin från ensidig tysk nationalism frigjorda uppskattning av den svenske kungens uppträdande i den tyska inbördesstriden. I det sistnämnda arbetet uppvisar Egelhaaf med stöd av otryckta källor i Ulm och Stuttgart, hur de sydtyska riksstädernas frihet räddades genom deras förbund med Gustav II Adolf och hur denna förbindelse i sin mån bidrog till stäckande av den romersk-katolska reaktionen.

Bibliografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Friedrich Wilhelm, der große Kurfürst (1880)
  • Deutsche Geschichte im 16. Jahrhundert (i serien "Bibliothek deutscher Geschichte", två band, 1889-92)
  • Deutsche Geschichte im Zeitalter der Reformation (tredje upplagan 1893)
  • Grundzüge der Geschichte (lärobok, I, sjunde upplagan 1903, II, femte upplagan 1901, III, sjätte upplagan 1904)
  • Grundzüge der deutschen Literaturgeschichte (lärobok, 16:e upplagan 1904)
  • Landgraf Philipp (1904)
  • Geschichte der neuesten Zeit (lärobok, 1908, åttonde upplagan i två band 1920)
  • Bismarck (1911; andra upplagan 1917)
  • Hannibal (1922)
  • Geschichte der deutschen Kaiseridee (1922)
  • Württembergische Geschichte (1922)

Källor[redigera | redigera wikitext]