Gråhuvad feflugsnappare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gråhuvad feflugsnappare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Culicicapa ceylonensis - Mae Wong.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFeflugsnappare
Stenostiridae
SläkteCulicicapa
ArtGråhuvad feflugsnappare
C. ceylonensis
Vetenskapligt namn
§ Culicicapa ceylonensis
Auktor(Swainson, 1820)
Synonymer
  • Gråhuvad solflugsnappare
Hitta fler artiklar om fåglar med

Gråhuvad feflugsnappare[2] (Culicicapa ceylonensis) är en asiatisk tätting som numera placeras i den nyskapade familjen feflugsnappare.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Gråhuvad feflugsnappare är en 12-13 cm flugsnapparliknande fågel med fyrkantigt, grått huvud, kanariegul buk och gulgrön ovansida.[4] De födosöker som flugsnappare och ses ofta sitta mycket upprätt. Könen är lika.[5] Näbben är mycket tillplattad och bred, sedd ovanifrån som en liksidig triangel, och kantad av långa borst..[6][7]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Gråhuvad feflugsnappare delas in i fem underarter med följande utbredning:[3]

De flesta populationer är stannfåglar, utom de i Himalaya som rör sig söderut till Indiska halvön vintertid.

Underarten ceylonensis.

Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Fågeln fördes tidigare till familjen monarker, men DNA-studier[8][9] visar att den tillhör en liten grupp tättingar som troligen är avlägset släkt med bland annat mesar. Dessa har nyligen urskiljts till den egna familjen Stenostiridae.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Gråhuvad feflugsnappare häckar i bergsbelägna lövskogar, ofta med inslag av ek. Utanför häckningstid ses de även på lägre nivåer (september till mars i Indien) där de föredrar relativt uppvuxen ungskog, övergivna plantage och övervuxna trädgårdar, vanligen nära vatten och strömmande vattendrag. Den är mycket aktiv dagen igenom och födosöker på alla nivåer i skogen genom att på flugsnapparmanér göra utfall mot flygande insekter från en sittplats. Den ses i par eller i artblandade flockar.[10][11][4]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar sommartid, i Indien från april till juni, möjligen något senare i västra Kina.[12] ). Honan bygger ensam det skålformade boet som hålls ihop av spindelväv och ofta täcks med satts sätts fast vid mossa, mot en trädstam, en sten eller en hylla på en jordbank.[13][14] Den lägger tre till fyra ägg.[5][15][16][17] Hodgsonhökgöken har noterats som boparasit på norra Borneo.[18]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde med en stabil population.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som vanlig.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Culicicapa ceylonensis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.2 www.iucnredlist.org. Läst 2015-07-25.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ [a b] Clement, P. (2006). Grey-headed Canary-flycatcher (Culicicapa ceylonensis). In: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2014). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (retrieved from http://www.hbw.com/node/59108 on 8 March 2015).
  5. ^ [a b] Ali, Salim; Ripley, S.D. (1996). Handbook of the birds of India and Pakistan. Volume 7. Laughing Thrushes to the Mangrove Whistler (2nd). New Delhi: Oxford University Press. Sid. 201–204. 
  6. ^ Baker, EC Stuart (1924). Fauna of British India, including Ceylon and Burma. Birds. Volume 2 (2nd). London: Taylor and Francis. Sid. 254–255. https://archive.org/stream/BakerFbiBirds2/bakerFBI2#page/n284/mode/1up. 
  7. ^ Oates, EW (1890). Fauna of British India, including Ceylon and Burma. Birds. Volume 2. sid. 38–39. https://archive.org/stream/birdsindia02oaterich#page/38/mode/2up. 
  8. ^ Johansson, Ulf S.; Fjeldsa, J; Bowie, RCK (2008). ”Phylogenetic relationships within Passerida (Aves: Passeriformes): A review and a new molecular phylogeny based on three nuclear intron markers”. Molecular Phylogenetics and Evolution 48 (3): sid. 858–876. doi:10.1016/j.ympev.2008.05.029. PMID 18619860. http://www.nrm.se/download/18.7d9d550411abf68c801800015111/Johansson+et+al+Passerida+2008.pdf. 
  9. ^ Barker, F. Keith; Cibois, Alice; Schikler, Peter A.; Feinstein, Julie; Cracraft, Joel (2004). ”Phylogeny and diversification of the largest avian radiation”. Proceedings of the National Academy of Sciences 101 (30): sid. 11040–11045. doi:10.1073/pnas.0401892101. PMID 15263073. 
  10. ^ Kotagama, Sarath W.; Goodale, Eben (2004). ”The composition and spatial organisation of mixed-species flocks in a Sri Lankan rainforest”. Forktail 20: sid. 63–70. http://birdingasia.org/wp-content/uploads/2012/09/Kotagama-Flocks.pdf. 
  11. ^ Partridge, L.; Ashcroft, R. (1976). ”Mixed-species flocks of birds in hill forest in Ceylon.”. Condor 78 (4): sid. 449–453. doi:10.2307/1367093. http://sora.unm.edu/sites/default/files/journals/condor/v078n04/p0449-p0453.pdf. 
  12. ^ Bangs, Outram (1932). ”Birds of western China obtained by the Kelley-Roosevelts expedition”. Field Mus. Nat. Hist. Zool. Ser. 18 (11): sid. 343–379. https://archive.org/stream/birdsofwesternch1811bang#page/352/mode/1up. 
  13. ^ Rasmussen, PC; Anderton, JC (2005). Birds of South Asia. The Ripley Guide. Volume 2. Washington DC & Barcelona: Smithsonian Institution & Lynx Edicions. Sid. 387. 
  14. ^ Inglis, Charles M (1949). ”Unrecorded nesting sites of the Greyheaded Flycatcher [Culicicapa ceylonensis ceylonensis (Swainson)]”. Journal of the Bombay Natural History Society 48 (2): sid. 359. https://www.biodiversitylibrary.org/page/48731847. 
  15. ^ Wait, WE (1922). ”The passerine birds of Ceylon.”. Spolia Zeylanica 12: sid. 22–194 [122]. https://www.biodiversitylibrary.org/page/14917001#page/108/mode/1up. 
  16. ^ Hume, AO (1890). Oates, EW. red. The nests and eggs of Indian Birds. Volume 2 (2nd). London: R.H.Porter. Sid. 16. https://www.biodiversitylibrary.org/page/11260073#page/38/mode/1up. 
  17. ^ Whistler, Hugh (1949). Popular handbook of Indian birds (4th). London: Gurney and Jackson. Sid. 128–129. https://archive.org/stream/popularhandbooko033226mbp#page/n165/mode/2up. 
  18. ^ Sharpe, RB (1890). ”On the Ornithology of Northern Borneo. Part V.”. Ibis 32: sid. 1–24. doi:10.1111/j.1474-919X.1890.tb06461.x. https://archive.org/stream/ibis621890brit#page/10/mode/2up/. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]