Grönkrombek
Grönkrombek Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Tättingar Passeriformes |
Familj | Afrikanska sångare Macrosphenidae |
Släkte | Sylvietta |
Art | Grönkrombek S. virens |
Vetenskapligt namn | |
§ Sylvietta virens | |
Auktor | Cassin, 1859 |
Synonymer | |
Grön krombek |
Grönkrombek[2] (Sylvietta virens) är en fågel i familjen afrikanska sångare inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer i busk- och skogsmarker i västra och centrala Afrika. Beståndet anses vara livskraftigt.
Utseende och läte
[redigera | redigera wikitext]Grönkrombek är en liten och i stort sett stjärtlös tätting. Fjäderdräkten är olivgrön, med något mörkare hjässa och ljusare ögonbrynsstreck. Färgen på undersidan varierar geografiskt, från brungrå till beigegul. Arten är mycket lik citronkrombek, men är något större och mer långnäbbad, med mindre gult på undersidan. Sången är en snabb melodisk fallande ramsa.[4]
Utbredning och systematik
[redigera | redigera wikitext]Grönkrombek delas in i fyra underarter med följande utbredning:[3]
- Sylvietta virens flaviventris – förekommer från Senegal och Gambia till sydvästra Nigeria
- Sylvietta virens virens – förekommer från sydöstra Nigeria till Kamerun, Gabon och centrala Kongo-Kinshasa
- Sylvietta virens tando – förekommer i södra Demokratiska republiken Kongo och nordvästra Angola
- Sylvietta virens baraka – förekommer från östra Demokratiska republiken Kongo till Kenya
Familjetillhörighet
[redigera | redigera wikitext]Tidigare placerades krombekarna i den stora familjen Sylviidae, men DNA-studier har avslöjat att denna är parafyletisk gentemot andra fågelfamiljer som lärkor, svalor och bulbyler. Sylviidae har därför delats upp i ett antal mindre familjer, däribland den nyskapade familjen afrikanska sångare där krombekarna ingår, men även långnäbbarna i Macrosphenus samt de udda sångarna damarasångare, mustaschsångare, fynbossångare och stråsångare.[5]
Levnadssätt
[redigera | redigera wikitext]Arten hittas i de nedre skikten i regnskog, ungskog och buskmarker, ofta i par eller smågrupper. Den är svår att få syn på och upptäcks ofta genom sina läten.[4]
Status och hot
[redigera | redigera wikitext]Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vida spridd och ganska vanlig till vanlig.[6]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Birdlife International 2016 Sylvietta virens Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ [a b] Pearson, D. (2020). Green Crombec (Sylvietta virens), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.grecro1.01
- ^ Beresford, P., F.K. Barker, P.G. Ryan, and T.M. Crowe (2005), African endemics span the tree of songbirds (Passeri): Molecular systematics of several evolutionary `enigmas', Proc. Royal Soc. B 272, 849-858.
- ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2006. Handbook of the Birds of the World, vol. 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör grönkrombek.
- Wikispecies har information om Sylvietta virens.
- Läten på xeno-canto.org
|