Grigorij Zinovjev

Från Wikipedia
Version från den 18 december 2015 kl. 18.56 av Hans Frörum (Diskussion | Bidrag) (Auktoritetsdata)
Grigorij Zinovjev.

Grigorij Jevsejevitj Zinovjev, egentl. Ovsej-Gersjen Aaronovitj Radomyslskij, född 23 september (11 september enl. g.s.) 1883 i Jelizavetgrad, Guvernementet Cherson, Nya Ryssland, Kejsardömet Ryssland i dagens Ukraina, död 25 augusti 1936 i Moskva, var en rysk kommunist av judisk börd och sovjetisk politiker.

Biografi

Tillsammans med Lenin, Kamenev och Trotskij var Zinovjev en av de främsta ledarna för Bolsjevikpartiet. Efter oktoberrevolutionen 1917 innehade han många höga politiska poster, bland annat var han ordförande för sovjeten i Petrograd och ordförande för Kommunistiska internationalen. Efter Lenins död 1924 stödde Zinovjev, tillsammans med Kamenev, Stalin i maktkampen mot Trotskij. År 1926 började han istället stödja Trotskij, men då Trotskij utvisades ur Sovjetunionen 1927 gav Zinovjev politiskt efter för stalinismen. Han avrättades 1936, av GRU tillsammans med Kamenev med pistolskott i nacken i Lubjankafängelset, efter att under Moskvarättegångarna ha blivit dömd för att ha medverkat i konspiration mot Sovjetunionen.

Zinovjev var tillsammans med Lenin med på det tåg som Tyskland gav fri lejd och lät passera under första världskriget från Schweiz genom Tyskland och som via Sverige nådde ryska gränsen vid Haparanda våren 1917 (Sammanfoga med Finland var ett storfurstendöme inom Ryssland vid denna tid och inte en egen stat). Tsar Nikolaj II hade avsatts och ersatts av Kerenskij-ministären efter februarirevolutionen i mars 1917. Men Kerenskij vägrade, liksom tsaren, sluta fred med centralmakterna. Kejsar Vilhelm II hoppades att Lenin och hans kommunistiska följe skulle störta eller åtminstone störa Ryssland inifrån, vilket på så vis skulle gynna centralmakterna på östfronten. Detta lyckades Lenin och Zinovjev med över all (och all tysk) förväntan i och med oktoberrevolutionen. Det nya bolsjevikstyret valde också att sluta fred med Tyskland (och övriga centralmakter) i mars 1918 genom att skriva under freden i Brest-Litovsk.

Zinovjevs historik över Rysslands kommunistiska parti, Die Geschichte der kommunistischen Partei Rußlands, brändes av nationalsocialisterna under de landsomfattande bokbålen i Tyskland 1933.

Uppmaning till mord på 10 % av befolkningen

Zinovjev kom att offentligt ge uttryck för en underförstådd beredskap att förinta, som fanns i kommunisternas tolkning av begreppet klasskamp.[1] I september 1918 sa han att "vi måste vinna 90 av Rysslands 100 miljoner invånare för vår sak. De övriga har vi inget att säga, de måste förintas".[1] Richard Pipes menar att detta uttalande var detsamma som en dödsdom över 10 miljoner människor.[2]

Referenser

  1. ^ [a b] Conquest, Robert (1986) (på engelska). The harvest of sorrow: Soviet collectivization and the terror-famine. New York: Oxford University Press. sid. 24. Libris 4609277. ISBN 0-19-504054-6 
  2. ^ Pipes, Richard; Skott Staffan (1997). Den ryska revolutionen. Stockholm: Natur och kultur. sid. 262. Libris 7229839. ISBN 91-27-06547-2 

Externa länkar