Gulnäbbad oxhackare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gulnäbbad oxhackare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Flickr - Rainbirder - Yellow-billed Oxpecker (Buphagus africanus).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljOxhackare
Buphagidae
SläkteBuphagus
ArtGulnäbbad oxhackare
B. africanus
Vetenskapligt namn
§ Buphagus africanus
AuktorLinnaeus, 1766
Utbredning
Buphagus africanus map.svg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Gulnäbbad oxhackare[2] (Buphagus africanus) är en av två arter oxhackare inom ordningen tättingar,[3] afrikanska fåglar kända för att leva av parasiter som de plockar från däggdjur.

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Oxhackare är slanka och långvingade släktingar till starar med en kroppslängd på ungefär 20 centimeter. Fjäderdräkten är brunaktig med kraftig näbb. Denna art skiljer sig från sin systerart rödnäbbad oxhackare genom att ha röddoppad gul näbb istället för helröd samt avsaknad av gul ögonring runt det röda ögat. Den är också allmänt blekare, framför allt på ryggens nedre del och övergumpen. Ungfågeln har brun näbb, ej svart. Lätet besrivs som korta, väsande "kriss, kriss".[4]

Adulta och juvenila fåglar i Masai Mara, Kenya.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Gulnäbbad oxhackare delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

Hybridisering förekommer med gulnäbbad oxhackare i Zambia i allt större utsträckning.[5]

Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Oxhackarna är nära släkt med stararna (Sturnidae) och placerades tidigare i den familjen. DNA-studier visar dock att de är systergrupp till härmtrastar (Mimidae) och starar tillsammans. De lyfts därför idag ut till en egen familj, Buphagidae, för att undvika att slå ihop starar och härmtrastar till en enda familj.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Gulnäbbad oxhackare påträffas på savann och i skogslandskap, ofta nära vatten och i sällskap av afrikansk buffel, noshörningar, flodhäst och boskap. Den livnär sig nästan uteslutande av hudlevande parasiter från stora däggdjur, men kan också ta blod och vävnad från sår. Oxhackare tar nattkvist i flock, oftast i döda träd.[4]

Gulnäbbade oxhackare av underarten africanus på en zebra i Senegal.

Fågeln häckar mellan juni och september i Mauretanien och Senegal, april–augusti i Nigeria, maj–juni i Sudan och mestadels december–juni i Östafrika.[6]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av allt färre värdarter och metoder att avlägsna hudparasiter från boskap med insektsgifter.[7] Den minskar dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad, varför internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig i nationalparker och skyddade områden.[8]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Buphagus africanus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ [a b] Sinclair, Ian & Ryan, Peter (2003) Birds of Africa south of the Sahara, Struik, Cape Town.
  5. ^ Zwols, M. & Hubbard, P. (2012) Further sighting of hybrid oxpeckers in the Matobo Hills, Zimbabwe. Honeyguide 58(1): 74–75.
  6. ^ Craig, A. (2019). Yellow-billed Oxpecker (Buphagus africanus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/62337 19 mars 2019).
  7. ^ Feare, C.; Craig, A. 1998. Starlings and Mynas. Christopher Helm, London.
  8. ^ Fry, C.H.; Keith, S.; Urban, E.K. 2000. The birds of Africa Vol. VI. Academic Press, London.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]