Håkan Fägerstierna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Håkan Fägerstierna
Titlar
Tidsperiod 1693
Företrädare Erik Lovisin
Efterträdare Lars Eldstierna
Personfakta
Född 8 december 1635
Fägre socken, Skaraborgs län
Död 6 augusti 1693 (57 år)
Norrköping, Östergötlands län
Frälse/adelsätt Fägerstierna
Far Andreas Fegræus
Mor Gunborg Thermander
Familj
Make/maka 1. Margareta Tersera
2. Christina Canterhielm
Barn 1. Johan
1. Maria
2. Catharina Margareta
2. Gundborg Elisabet
2. Anders Fägerstierna
Rönninge gård, Fägerstiernas gård till 1693.

Håkan Fägerstierna (f. Andersson Fegreaus), född 8 december 1635 i Fägre församling, död 6 augusti 1693 i Sankt Olofs församling i Norrköping, var en svensk lagman.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Håkan Fägerstierna föddes med namnet Fegreaus, ett namn som antagits ha upptagits av den så kallade Stora Wånga-ätten, som räknats som uradlig. Ätten hade dock efter reformationen verkat som präster sedan förfadern varit ståndaktig i den katolska tron och Gustav Vasa därför låtit uppfostra barnen. Fägerstiernas far, Andreas Haraldi Fegreaus, var kyrkoherde och prost i Fägre socken efter sin far och bror. Modern Gunborg Thermander var dotter till kyrkoherden Torbjörn Thermander i Väse socken.[1]

Fägerstierna studerade bland annat i Mariestad och Uppsala med specialitet rättsvetenskap. Efter några år blev han preceptor bland annat för några unga söner till landshövdingen Erik Oxenstierna. För att fördjupa sina kunskaper i juridik företog han 1664 en längre studieresa till Greifswald, Helmstedt, Leipzig och Giessen där han även avlade ett disputationsprov.

År 1667 blev Fägerstierna av förmyndarregeringen under Karl XI kallad till e. o. juris professor i Uppsala, men förlorade 1674 sin tjänst där efter en brytning med Magnus Gabriel De la Gardie, som tidigare varit hans gynnare. 1675 blev han assessor i amiralitetskollegiet där han lade ner mycket arbete och energi både på rättsliga frågor och på det löpande administrativa skeendet. Redan i början av hans tjänstgöring där blev han adlad, och antog då namnet Fägerstierna.

Han var lagman ibland annat Värmlands lagsaga (1681), Södermanlands lagsaga (1684) och i Västmanlands och Dalarnas lagsaga (1684). År 1685 blev han vice president i Svea hovrätt och 1693 utnämndes han till landshövding över Östergötlands län.

Den stora vändpunkten i hans karriär inträffade 10 november 1680, då Karl XI utsåg honom till åklagare i den stora kommission som skulle pröva förmyndarnas och rådets ansvar för förvaltningen under konungens omynnighet. År 1685 följde tjänsten som vice president i Svea hovrätt. I maj 1693 utnämndes Fägerstierna till landshövding i Östergötland men avled redan i augusti samma år under en ämbetsresa i länet. Fägerstierna bodde fram till sin död 1693 på Rönninge gård, Salems socken som han hade köpt av sin svärfar Nils Canterhjelm.

Fägerstierna gifte sig första gången 1669 med Margareta Tersera, dotter till Johannes Elai Terserus. Deras son Johan Fägerstierna var häradshövding i Väster-Nerike. Andra hustrun var Christina Canterhjelm. Deras son Anders var lagman och revisionssekreterare, och avled barnlös varmed ätten Fägerstjerna slöts på svärdssidan.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Se adliga ätten Strömfelt nr 224 i Anreps ättartavlor och Fegræus, släkt, http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/artikel/15183, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2013-03-09