Halsbandsstenknäck
| Halsbandsstenknäck Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Hona halsbandsstenknäck | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Finkar Fringillidae |
| Släkte | Mycerobas |
| Art | Halsbandsstenknäck M. affinis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Mycerobas affinis | |
| Auktor | (Blyth, 1855) |
| Synonymer | |
| Halsbandstenknäck | |
Halsbandsstenknäck[2] (Mycerobas affinis) är en asiatisk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer i bergsskogar från norra Pakistan till centrala Kina. Arten har påträffats i Sverige, men det anses inte sannolikt att den tagit sig till Europa på naturlig väg. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som livskraftig.
Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]
Halsbandsstenknäcken är en av de största finkarna med en kroppslängd på 22–24 cm. Hanen är glansigt svart på huvud, vingarna och stjärten. Resten av fjäderdräkten är gul, med ett jordbrunt halsband. Honan är olivgrön på ryggen och gulaktig under utan svart i ansiktet. Hanens sång är en klar, ljudlig och stigande serie visslingar med fem till sex toner. Bland lätena hörs ett mjukt men snabbt "pip-pip-pip-pip-uh" och ett varnande "kurr".
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Fågeln förekommer i bergstrakter från norra Pakistan till sydöstra Tibet, nordöstra Myanmar och centrala Kina.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Arten har observerats i Sverige, men det har bedömts osannolikt att den nått landet på naturlig väg.[4]
Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
Denna fågel återfinns i bergstrakter på 2 700–4 200 meters höjd, vintertid ner till 1 060 meter. Den påträffas i barr- och blandskog kring lönn, ek eller rhododendron men även i dvärgväxande enbuskmarker ovan trädgräsen. Halsbandsstenknäcken ses ofta sitta i par eller grupper i trädtoppar, men födosöker ofta längre ner i vegetationen eller till och med på marken. Den lever av olika sorters frön, knoppar, skott, nötter och frukter som paradisäpplen, möjligen även insekter som fjärilslarver och sniglar.
.jpg)
Status och hot[redigera | redigera wikitext]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ganska vanlig, lokalt eller sparsamt förekommande.[5]
Namn[redigera | redigera wikitext]
På svenska har även stavningen halsbandstenknäck utan binde-s förekommit.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Clement, P., Harris, A. and Davis, J. 1999. Finches and sparrows. Christopher Helm, London.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Birdlife International 2012 Mycerobas affinis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ Sveriges fågeltaxa, Birdlife Sverige PDF
- ^ Clement, P., Harris, A. and Davis, J. 1999. Finches and sparrows. Christopher Helm, London.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Mycerobas affinis.
Wikimedia Commons har media som rör halsbandsstenknäck.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|