Hanna Reitsch

Från Wikipedia
Hanna Reitsch
Hanna Reitsch mottar hyllningar och gör Hitlerhälsning i sin hemstad Hirschberg i april 1941. Bakom Reitsch ses Karl Hanke, Gauleiter i Niederschlesien.
Född29 mars 1912
Kejsardömet Tyskland Hirschberg, Provinsen Schlesien, Preussen, Kejsardömet Tyskland
Död24 augusti 1979 (67 år)
Västtyskland Frankfurt am Main, Hessen, Västtyskland
DödsorsakHjärtinfarkt
Medborgarskaptysk, från 1972 österrikisk
Yrke/uppdragTestpilot
År som aktiv1932–1979
ArbetsgivareLuftwaffe (1937–1945)
Känd förFörsta kvinnliga testpiloten i ett antal olika flygplansvarianter, ett 40-tal flygrekord
UtmärkelserJärnkorset av första klassen
Pilot- och observatörsmärket i guld med diamanter

Hanna Reitsch (uttal: /raitʃ/), född 29 mars 1912 i Hirschberg, död 24 augusti 1979 i Frankfurt am Main, var en tysk test- och stridspilot. Hon blev under 1930-talet den ledande kvinnliga flygaren i Tyskland och slog ett antal europeiska flygrekord. Reitsch dekorerades med Järnkorset av första klassen.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Hanna Reitsch föddes den 29 mars 1912 i Hirschberg i tyska Provinsen Schlesien (nuvarande Jelenia Góra i Polen).[1]

Hanna Reitsch vid Wasserkuppe, 1936.
Adolf Hitler överräcker järnkorset till Reitsch i mars 1941. Hermann Göring står i mitten.
Hanna Reitsch 1968, med Karl Ritter regissör och flygare.
Hanna Reitsch flyger i Deutschlandhalle

Reitsch var en av de ledande kvinnliga flygarna i Tyskland under 1930-talet. Hon var den första tyska kvinnliga testpiloten och flög 1936 bland annat sjöflygplanet Seeadler. Den oförvägna och skickliga Reitsch utnämndes 1937 till testpilot i det då nybildade tyska flygvapnet, och februari 1938 demonstrerade hon (i Deutschlandhalle) den första fullt kontrollerbara helikoptern, en Focke-Wulf Fw 61. Helikoptern hade första gången testflugits året före.

Under andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

För sina testflygningar av raketplanet Messerschmitt Me 163 fick hon 1941 motta Järnkorset ur Adolf Hitlers hand.[2] Hon var även testpilot för prototypen till den jetdrivna V-1-roboten.[1]

Hanna Reitsch var mot slutet av kriget initiativtagare till en pilotstyrka för självmordsuppdrag,[1] där hon deltog som enda kvinnliga medlem. Självmordsuppdragen kom dock aldrig att genomföras.

Reitsch beundrades av nazistpartiet och var en av få kvinnor som nådde en framträdande position i Tredje riket.[2] Hon tillbringade i slutet av april 1945 flera dagar i Adolf Hitlers bunker och var 28 april en av de sista som såg Adolf Hitler vid liv. Hon flög därefter det sista planet från det inringade Berlin.[1][3]

Därefter tillfångatogs Hanna Reitsch av den amerikanska armén och hölls i internering under hela 15 månaders tid, bland annat för att hon inledningsvis troddes ha flugit Hitler ut ur Berlin.[3] Under fängelsetiden gav hon en detaljerad redogörelse om det "fullständiga sammanbrott" av Hitlers personlighet som hon hade bevittnat under sina dagar i bunkern.[1]

Efter andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Åren 1962–1966 ledde Reitsch den statliga glidflygningsskolan i Accra i Ghana.[1] 1972 övergav hon sitt tyska medborgarskap och blev österrikisk medborgare. Hon avled den 24 augusti 1979 i Frankfurt am Main, Tyskland[1].

Meriter och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Reitsch var den första kvinnliga tyska testpiloten och var därmed första kvinna som styrde ett antal flygplansvarianter, inklusive helikopter, jetplan och raket. Hon slog ett 40-tal uthållighets- eller höjdrekord för flygplan med eller utan motor. Hon var den första person att flyga ett glidflygplan över Alperna, och hennes sista glidflygningsrekord sattes i USA så sent som 1979.[1] Reitsch dekorerades med Järnkorset av både första och andra klassen.[4][5] Endast två kvinnor har enligt uppgift tilldelats Järnkorset av första klassen: Reitsch och Melitta Schenk von Stauffenberg;[6] enligt den tyske historikern Ernst Klee samt Nationalencyklopedin var Reitsch dock enda kvinnliga mottagare av Järnkorset.[7][2]

I två TV-intervjuer 1972 och 1976 framträdde hon i kläder där två små järnkors var väl synliga.[8] Hennes insatser före och under andra världskriget motiverade hon dock som tysk (till skillnad från nazistisk) patriotism.[3]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1951 – Fliegen, mein Leben (självbiografi)
  • 1975 – Das Unzerstörbare in meinem Leben

Populärkultur[redigera | redigera wikitext]

I filmen Undergången från 2004 porträtteras Hanna Reitsch av Anna Thalbach.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h] "Hanna Reitsch". Britannica.com. Läst 6 februari 2014. (engelska)
  2. ^ [a b c] "Hanna Reitsch". NE.se. Läst 6 februari 2014.
  3. ^ [a b c] R.E. Van Patten (2006-06-12): "Hanna Reitsch: Hitler's Female Test Pilot". Historynet.com. Läst 1 mars 2014. (engelska)
  4. ^ "Women of the Third Reich". Jewishvirtuallibrary.org. Läst 1 mars 2014. (engelska)
  5. ^ Bedürftig 2008, s. 314.
  6. ^ Hixon 2003, s. 111.
  7. ^ Klee 2007, s. 490.
  8. ^ ROMANO-ARCHIVES (2009-09-29): "Hanna Reitsch - The Last Interview (Part 3 of 3)", 8:13. Youtube.com. Läst 1 mars 2014. (engelska)

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]