Hans-Gösta Pehrsson
| Hans-Gösta Pehrsson | |
| Information | |
|---|---|
| I tjänst för |  Tyskland |
| Grad | SS-Hauptsturmführer |
| Enhet | SS-Panzer-Aufklärungs Abteilung 11 |
| Utmärkelser | Ehrenblattspange des Deutschen Heeres Järnkorset av första klass |
Hans-Gösta Pehrsson, född 10 oktober 1910 i Karlskrona, död 16 mars 1974 i Stockholm, var en av de svenskar som avancerade längst i det tyska Waffen-SS under andra världskriget.
Han anmälde sig som frivillig 1941 och placerades i Freikorps Danmark eftersom han var bosatt i Danmark dit han hade flyttat på grund av den höga arbetslösheten i Sverige. Vid belägringen av Leningrad 1942 blev han den 2 augusti tilldelad befälet över en kulsprutepluton i egenskap av underofficer. Tack vare sin militära begåvning fick han året därpå en plats vid Waffen-SS krigsskola i Bad Tölz i Bayern. Vid graderingen 1943 erhöll han graden SS-Untersturmführer, det vill säga fänrik, i 11. SS Freiwilligen-Panzergrenadier-Division Nordland. Vid Narva blev han därefter kompanichef för Nordlands SS-Panzer-Aufklärungs Abteilung 11s tredje kompani och deltog 1944 vid flera strider i Baltikum mot sovjeternas storoffensiv.
Den 27 oktober i en strid vid Preekuln där Pehrsson hade fått order om att inta orten Trenki och hålla den till siste man utplånades nästan hela hans kompani. När man hade besatt kullen och de sovjetiska bunkrarna räknade man till 25 soldater. Sovjeterna satte in allt för att återta kullen, men i fyra dagar slog man tillbaka alla sådana försök. Den femte dagen då de återstående soldaterna tvangs ge vika och retirera mot Pehrssons stabsplats 100 meter bakåt skall vederbörande ha vrålat "Ynkryggar!" och lett ett motanfall och med 12 man ha överraskat ryssarna som inte räknat med angreppet. Ett hundratal sovjetiska fångar togs och för sin bragd belönades Pehrsson med den sällsynta utmärkelsen Ehrenblattspange des Deutschen Heeres.
I januari 1945 evakuerades resterna av Nordland till Stettin i Pommern där de erhöll nya förstärkningar och materiel. Nära krigsslutet deltog divisionen vid slaget om Berlin och Pehrsson blev befordrad till SS-Hauptsturmführer (kapten), vilket är den högsta grad någon svensk har haft i Waffen-SS. Han blev skadad och tillfångatagen i Berlin och placerad på ett ryskt fältlasarett men lyckades rymma och tog sig därifrån via Danmark till Sverige. Han bosatte sig sedan i Stockholm där han avled i cancer 1974. Han ligger idag begravd på Skogskyrkogården.
Utmärkelser
- Ehrenblattspange des Deutschen Heeres
- Järnkorset av första klass
- närstridsmärket i silver (Nahkampfspange)
- pansarstridsmärket för 25 strider (Panzerkampfabzeichen mit Einsatzzahl 25)
- infanteristormtecknet (Infanterie-Sturmabzeichen)
- såradetecknet i silver (Verwundetenabzeichen)
Se även
Bibliografi
- Gyllenhaal, Lars & Westberg, Lennart: Svenskar i krig 1914-1945