Heir presumptive

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Heir (eller heiress) presumptive är en engelsk beteckning, för den vid ett tillfälle närmaste arvingen till en tron eller en adelstitel, vilken i motsats till en tronarvinge, heir apparent, riskerar att bli undanträngd i successionsordningen om någon föds med starkare arvsanspråk. Det kan till exempel handla om en dotter eller en bror till den nuvarande innehavaren. Beteckningen blev formell med Elizabeth II. Någon motsvarande svensk beteckning finns inte.[1]

Exempel ur den brittiska historien[redigera | redigera wikitext]

Henrik VIII:s båda döttrar var efter varandra heiress presumptive, tills den manlige arvingen, den senare Edvard VI föddes. Efter broderns död innehade Elisabet den positionen i förhållande till halvsystern Maria, som själv hade haft den under broderns regering (bortsett från de till slut misslyckade försöken att lansera Jane Grey i stället).

Drottning Anna var heiress presumptive till sin syster Maria II och dennas gemål Vilhelm III. Då Anna själv, trots många födslar, inte hade något till vuxen ålder levande barn, var länge kurfurstinnan Sofia av Hannover hennes förutsedda arvinge. Då Anna överlevde kurfurstinnan med några veckor, gick tronanspråken över till dennas son, vilken som Georg I besteg den brittiska tronen.

Drottning Viktoria var till sin tronbestigning heiress presumptive, då man officiellt aldrig kunde utesluta, att hennes barnlöse farbror och företrädare Vilhelm IV skulle komma att avla en arvinge. Denne hade i sin tur haft positionen under sin äldre brors, Georg IV:s regeringstid, eftersom dennes tilltänkta heiress presumptive, Charlotte dog i barnsäng 1817. Inte heller barnet överlevde.

Under alla omständigheter var heir/heiress presumptive i alla dessa fall en inofficiell beteckning. Formellt kallades de prinsessor, på motsvarande sätt som andra arvsberättigade medlemmar av kungahuset. Formell benämning blev heiress presumptive först till förmån för nuvarande drottningen, Elizabeth II. Hennes far, Georg VI hade uttalat inte för avsikt att avla fler barn.

Man ville inte helt bryta med traditionen och utropa henne till "prinsessa av Wales". Det ansågs inte heller tidsenligt att bara omtala henne som "prinsessan Elizabeth", när hon var landets tronföljare och med största sannolikhet blivande regent. Man kom då på denna lösning, att lyfta fram den informella benämningen som officiell beteckning.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia
  1. ^ Jämför exempelvis bruket i Sarah Bradfords Drottning Elizabeth (Norstedts 1996)