Henning Leo
Henning Vilhelm Leo, född 3 september 1885 i Landskrona, död 26 september 1953, var en svensk fackföreningsman och politiker (socialdemokraterna).
Leo var ursprungligen lokförare, och fick tidigt en ledande ställning inom Sveriges lokomotivmannaförbund.[1] Han var riksdagsledamot 1918–1920 för Kronobergs läns västra valkrets (andra kammaren), 1922–1928 för Kronobergs läns valkrets (andra kammaren), 1931–1932 i Stockholms läns och Uppsala läns valkrets (första kammaren) samt 1933–1940 i Stockholms läns valkrets (andra kammaren). Han var kommunikationsminister i Per-Albin Hanssons regering 1932–1936 och generaldirektör i Byggnadsstyrelsen 1936–1950.
1919-28 var Leo en av Första lagnutskottets mera betydande medlemmar och var från 1926 Socialiseringsnämndens ordförande.[1]
| Företrädare: Ola Jeppsson |
Sveriges kommunikationsminister 1932–1936 |
Efterträdare: Arthur Heiding |
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1244
