Herman Bergman Konstgjuteri
Från vänster Herman Hägg, Erik Lindberg, Otto Strandman, Carl Fagerberg, Adolf Lindberg, Carl Eldh, Axel Tallberg och Herman Bergman.
Herman Bergman Konstgjuteri AB (även Bergmans Konstgjuteri) är ett konstgjuteri i Stockholm grundat 1895[1] vid Roslagsgatan av Herman Bergman, som har gjutit många stora skulpturer i brons av särskilt svenska 1900-talskonstnärer. Gjuteriets lokaler ligger sedan 1950 vid Sandsborgsvägen 44 i Enskede företagsområde i Söderort.
Historik[redigera | redigera wikitext]
Grundaren Herman Bergmans första firma inregistrerades hos Överståthållarämbetet i Stockholm den 24 januari 1895. I augusti 1908 ombildades Bergmans företag till aktiebolaget AB Herman Bergman Konstgjuteri. Detta bolag ledde Bergman sedan i årtionden vid Roslagsgatan 31 i Vasastaden, Stockholm. Han efterträddes vid sin död 1954 av sönerna, konstgjutarna Folke och Per-Gösta (P.G.) Bergman. År 1977 övertogs företaget av tre medarbetare.[2]
Under tidigt 1900-tal tillverkade man också industriprodukter som belysningsarmaturer. Under åren 1916-1921 var formgivaren Elis Bergh knuten till företaget för denna verksamhet.[3]
Gjuteriet idag[redigera | redigera wikitext]
Åren 1949–1950 lät Bergman uppföra ett nytt gjuteri efter ritningar av arkitekt Kaleb Sjödén. Man etablerade sig då i dagens Enskede företagsområde vid Sandsborgsvägen 44 i Gamla Enskede. Herman Bergman Konstgjuteri är idag med ett tiotal anställda det största och äldsta konstgjuteriet i Skandinavien, och gjuter konstföremål och skulpturer i brons genom sandgjutning och den äldre tekniken cire perdue.[2] VD är för närvarande (2010) Leif Schölin.[4]
Bergmans verkstadslokaler i Enskede[redigera | redigera wikitext]
Kända skulpturer (urval)[redigera | redigera wikitext]
- Grodan av Per Hasselberg, 1902 och senare
- Vingarna av Carl Milles, 1910
- Vesslan av Otto Strandman, 1912
- Tjusningen av Per Hasselberg, 1917, skulpturen dock troligen gjuten i Otto Meyers konstgjuteri.[5]
- Såningskvinnan av Per Hasselberg, 1919, skulpturen dock troligen gjuten i Otto Meyers konstgjuteri.[6]
- Vågens tjusning av Per Hasselberg, 1920
- Venetianska masterna av Bror Chronander, jubileumsflaggstängerna på Gustaf Adolfs torg i Göteborg, 1923
- Europa och tjuren av Carl Milles, 1926
- Norrbrolejonen, 1926
- Brunnskaret till Poseidon med brunnskar av Carl Milles, 1927
- Orfeusgruppen av Carl Milles, 1936
- Strindbergsmonumentet av Carl Eldh i Tegnérlunden i Stockholm, 1942
- Brantingmonumentet av Carl Eldh, Norra Bantorget i Stockholm, 1952
- Den vilande Diana av Jean Goujon, tidigt 1950-tal
- De bysantinska hästarna, 1989[7]
- Gud Fader på Himmelsbågen, vid Nacka strand, av Carl Milles, 1995
- Till en annan värld av Carl Milles, 2008
- Kvinnan i fredsarbetet av Peter Linde, 2016
Bilder, verk i urval[redigera | redigera wikitext]
Grodan, i Ronneby brunnspark, gjuten 1902
Smålandsryttaren (detalj), Stora torget i Eksjö, gjuten 1929
Norrbrolejonen i Stockholm, gjuten 1926
Orfeusgruppen (detalj) i Stockholm, gjuten 1936
Brantingmonumentet av Carl Eldh, Norra Bantorget i Stockholm, gjutet 1947
Den vilande Diana av Jean Goujon, Rottneros Park, gjuten tidigt 1950-tal
Bysantinsk häst, Blasieholmen i Stockholm, gjuten 1989
Kvinnan i fredsarbetet (detalj) på Kärleksudden, Södra Djurgården, gjuten 2016
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Svenska Dagbladet: Konsten att gjuta evigt liv i konsten
- ^ [a b] Antik & Auktion 2006:3
- ^ Drängahusets biografier Arkiverad 20 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine., läst 2010-05-04
- ^ http://allabolag.se/5560628546
- ^ Tjusningen (Mariatorget), 1917, av Per Hasselberg: Gjuten i brons 1917 på Meyers konstgjuteri; Gjuteri enligt notering på skulpturens sockel, se: Fil:Tjusningen3.JPG. Felaktigt Bergmans konstgjuteri enligt Gunnarsson (2010), sid 114.
- ^ Annika Gunnarsson (2010, sid 114) anger Bergmans konstgjuteri, vilket dock troligen är felaktigt. Meyers stöds av bilden ovan från 1919 i kombination med den på diskussionssidan omnämnda tidningsartikeln från tiden strax innan statyns uppförande.
- ^ Strandbergs Mynt
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Meyer, Olle (2020). Bland skulpturer och skulptörer. Om konstgjutaren Otto Meyers liv och verk. Stockholm: Olle Meyer. sid. 153-164. ISBN 978-91-88823-29-8
- Historik på Herman Bergmans Konstgjuteris webbplats
Litteratur och media[redigera | redigera wikitext]
- Herman Bergmans konstgjuteri AB (1919). Belysningsarmatur. Stockholm. Libris 11736075
- Dokumentärfilm om Herman Bergman Konstgjuteri av Anders Hanser, 2010 (Annie Winblad Jakubowskis blogg 2010-02-13)
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Herman Bergman Konstgjuteri.- Herman Bergman Konstgjuteris webbplats
- Artikel i Svenska Dagbladet 2007-04-28
Wikimedia Commons har media som rör 