Per Hasselberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med konstfrämjandets verksamhetsledare med samma namn.
Per Hasselberg
Hasselberg bild.gif
Per Hasselberg i arbete med Grodan
Födelsenamn Karl Petter Åkesson
Född 1 januari 1850
Hasselstad
Död 25 juli 1894
Stockholm
Begravningsplats Norra begravningsplatsen[1]
Konstnärskap
Fält Skulptur
Motiv Kvinnofigurer, porträtt
Per Hasselbergs gravplats på Norra begravningsplatsen i Solna.
Gravhällen i granit är utförd av Christian Eriksson.

Per Hasselberg, egentligen Karl Petter Hasselberg, (före 1870 Åkesson), född 1 januari 1850 i Hasselstad nära Ronneby, död 25 juli 1894 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm,[2] var en svensk skulptör, känd främst för allegoriska skulpturer av sensuella kvinnofigurer liksom impressionistiska porträttbyster.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Per Hasselberg slutade skolan som tolvåring och började som timmermanselev, och senare lärling vid M. Östergrens möbelsnickeri i Karlshamn där han även utvecklade färdigheter som ornamentbildhuggare. Efter erhållet gesällbrev flyttade han 1869 till Stockholm, där han tog anställning hos ornamentbildhuggaren Henrik Nerpin, och påbörjade kvälls- och helgstudier vid Slöjdskolan. Per Hasselberg sökte till Konstakademien men blev endast antagen till dess förberedande kurs, Principen. År 1876 reste han till Paris på ett yrkesidkarstipendium från Kommerskollegium, och antogs året därefter till École des Beaux-Arts där han bedrev tre års studier för den franske skulptören och akademiprofessorn François Jouffroy. Per Hasselberg förblev verksam i Paris till år 1890, då han återvände till Stockholm. Där skaffade han en ateljé på Östermalmsgatan.[3]

Per Hasselbergs konstnärliga genombrott blev Snöklockan, som antogs till 1881 års Salon i Paris och som enda svenska konstverk belönades med ett hedersomnämnande, och vid Parissalongen 1883 erhöll Snöklockan i marmor guldmedalj. Såningskvinnan invigdes 1883 i Brunnsparken i Göteborg. År 1886 utförde han Farfadern i gips, vilken göts i brons för sin placering 1895 i Humlegården, Stockholm. Prins Eugen verkade för att Farfadern skulle placeras på denna plats. Grodan från 1887-90 visades vid Världsutställningen 1889 i Paris. Per Hasselbergs sista stora verk blev Näckrosen 1892. Utöver sina kvinnofigurer blev han även känd för impressionistiska porträttgestaltningar av bland andra prins Eugen och Ernst Josephson.

Han var även en del av konstnärsgruppen Opponenterna och vice ordförande i Konstnärsförbundet. Viktiga uppdragsgivare var Pontus Fürstenberg och prins Eugen. Hasselberg var även engagerad inför öppningen av Svenska Panoptikon och som lärare vid Konstnärsförbundets skola. När Fürstenberg planerade sitt blivande galleri 1882–83 var Hasselberg hans rådgivare.[4]

Under åren i Paris mötte Hasselberg konstnärinnan Eva Bonnier, och de inledde en relation och förlovade sig, men förlovningen bröts. Han inledde en relation med sin modell för Näckrosen, Signe Larsson, som 1893 födde deras dotter Julia. Per Hasselberg avled den 25 juli 1894[5]Sofiahemmet[6] i Stockholm i sviterna av mångårig diabetes, och då adopterades dottern av Eva Bonnier.[7] Per Hasselberg begravdes den 28 juli 1894 på Norra begravningsplatsen i Solna. Graven ligger i kvarteret 16A4 och har nummer 1207.[8]

Utställningar och representation[redigera | redigera wikitext]

Per Hasselberg är rikt representerad vid Göteborgs konstmuseum, Prins Eugens Waldemarsudde och Rottneros Park. Efter Hasselbergs död kom ett 40-tal av hans verk att visas under mars-april 1918 vid en retrospektiv utställning på Liljevalchs konsthall.[9] Våren 2010 visades en stor retrospektiv utställning på Waldemarsudde,[10] recenserad i bland annat Svenska Dagbladet[11] och Stockholms-Tidningen.[12]

Hasselbergsvägen i stadsdelen Södra Ängby i Stockholm och Per Hasselbergs väg i Ronneby är båda uppkallade efter Per Hasselberg.

Offentliga verk i urval[redigera | redigera wikitext]

Grodan finns bland annat i Hoglands park i Karlskrona.

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ läs online
  2. ^ Torell, Ulf (2007). Per Hasselberg: den nakna sensualismens skulptör. Ronneby: Ronneby hembygdsförening. Libris 10643114. ISBN 9789197509237 , s. 337.
  3. ^ Östermalmsgatan 2B, då i korsningen med Engelbrektsgatan, enligt Gunnarsson, sidan 55
  4. ^ Bengt A. Öhnander, Statyer berättar - 76 konstverk i Göteborg. Tre böcker: Göteborg 2004, sidan 90
  5. ^ Torell, Ulf (2007). Per Hasselberg: den nakna sensualismens skulptör. Ronneby: Ronneby hembygdsförening. Libris 10643114. ISBN 9789197509237 , s. 282-83.
  6. ^ Norra Skåne, Lördag den 28 juli 1894, s. 2.
  7. ^ Giornale Nuovo
  8. ^ Per Hasselberg-Åkesson, hittagraven.stockholm.se
  9. ^ Utställning 1918. Stockholm (1918). Minnesutställning: Per Hasselberg, Eugène Jansson, Herman Norrman, Ernst Josephson. Mars-april. [Illustr.]. Stockholm. Liljevalchs konsthall. Katalog ; 11. Stockholm. Libris 3087915 , s. 4-7, 31-36.
  10. ^ http://www.waldemarsudde.se/hassel.html
  11. ^ http://www.svd.se/kulturnoje/konst/en-manlig-blick-fast-i-det-forflutna_4480401.svd
  12. ^ http://www.stockholmstidningen.se/default.aspx?page=3&kulturstock=61
  13. ^ Bredåkra Kyrkogård - en kulturhistorisk presentation, Rundvandring, s. 13-14, p. 4, Familjen Åkessons grav. 1876.
  14. ^ Planteringen i Kronbergs minne, Föreningen Kultur och Miljö i Falun.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Norra Skåne, 28 juli 1894, s. 2.
  • Per Hasselberg. Waldemarsuddes utställningskatalog 0282-0323 ; 95:10. Malmö: Arena/Åmells Artbooks. 2010. Libris 11659598. ISBN 978-91-7843-325-4 
  • Torell, Ulf (2007). Per Hasselberg : den nakna sensualismens skulptör. Ronneby: Ronneby hembygdsförening. Libris 10643114. ISBN 9789197509237 
  • Utställning 1918. Stockholm (1918). Minnesutställning : Per Hasselberg, Eugène Jansson, Herman Norrman, Ernst Josephson. Mars-april. [Illustr.]. Stockholm. Liljevalchs konsthall. Katalog ; 11. Stockholm. sid. 4-7, 16, 31-36. Libris 3087915 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]