Huggormsfisk
Huggormsfisk Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
Ordning | Drakfiskartade fiskar Stomiiformes |
Familj | Stomiidae |
Underfamilj | Huggormsfiskar Chauliodontinae |
Släkte | Chauliodus |
Art | Huggormsfisk C. sloani |
Vetenskapligt namn | |
§ Chauliodus sloani | |
Auktor | Bloch & Schneider, 1801 |
Hitta fler artiklar om djur med |
Huggormsfisk eller sabeltandsfisk (Chauliodus sloani) är en djuphavsfisk som lever i alla tropiska och tempererade hav. Den ingår i släktet Chauliodus och kan bli upp till 22 centimeter lång.[1]
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Huggormsfisken är en mycket slank fisk med en stor mun, tydligt underbett, och långa huggtänder[2]. Kroppen glänser i blått, grönt, silver och svart[2]. Ryggfenan, som börjar just bakom huvudet, har 5 till 8 mjukstrålar varav den första är starkt förlängd till omkring halva kroppens längd[2][3]. Längs sidorna och buken har arten minst 24 ljusorgan. Könen är lika.[2] Arten kan bli upp till 22 cm lång.[1]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Arten är en circumglobal fisk som förekommer i tropiska och tempererade vatten[2]. I norra till nordöstra Atlanten finns den från Azorerna över Medelhavet och den grekiska övärlden till Island[1].
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Huggormsfisken är en frisimmande djuphavsfisk, som förekommer till över 1 000 m djup i Atlanten, mellan 200 och 4 700 m i Sydkinesiska havet, och från 470 till 1 200 m i Joniska havet. Arten har en dygnsbunden höjdmigration: Den drar sig upp till grundare vatten på natten, och djupare ner under dagen. Den har inte speciellt effektiva gälar, och tros därför föredra syrerikt vatten.[1] På grund av det undanskymda levernet är inte mycket övrigt känt om arten.[2]
Föda och predation
[redigera | redigera wikitext]Huggormsfisken är en rovfisk, som lever av djurplankton, kräftdjur och mindre fiskar, upp till drygt 60% av dess egen längd. Vid fångsten använder den sin förlängda främre fenstråle på ryggfenan som ett agn för att locka bytet. Det stora gapet och de långa tänderna förhindrar bytet att fly. Bland bytesdjuren finns Cyclothone, ett släkte av små självlysande djuphavsfiskar, Bregmaceros, ett släkte av mindre, torskliknande fiskar samt Diaphus, Lampanyctus och Myctophum, tre släkten i familjen prickfiskar.[2] Arten har en långsam metabolism, och tros inte äta oftare än var 12:e dag.[1]
Själv utgör arten föda åt guldmakrill (Coryphaena hippurus), kortnäbbad delfin (Lagenodelphis hosei), spinndelfin (Stenella longirostris), hågäl (Galeus melastomus), pailonahaj (Centroscymnus coelolepis), Allocyttus verrucosus (tillhör ordningen sanktpersfiskartade fiskar) och atlantisk soldatfisk (Hoplostethus atlanticus).[2]
Fortplantning
[redigera | redigera wikitext]Inte heller fortplantningen är särskilt väl känd för arten. Det är känt att den är äggläggande med yttre befruktning. Larverna är omkring 6 mm långa när de kläcks, men ingenting är känt om tillväxthastigheten. Livslängden har uppskattats till mellan 15 och 30 år.[2]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f] Kobyliansky, S. & Herrera, J. 2015 Sloane's Viperfish Chauliodus sloani . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 19 januari 2021.
- ^ [a b c d e f g h i] Daniel Swanson (2004). ”Chauliodus sloani Manylight viperfish (Also: Sloan's fangfish)” (på engelska). Animal Diversity Web (University of Michigan). https://animaldiversity.org/accounts/Chauliodus_sloani/. Läst 18 januari 2021.
- ^ Papasissi, Christine; Bailly, Nicolas. ”Chauliodus sloani Bloch & Schneider, 1801 Sloane's viperfish” (på engelska). Fishbase. https://www.fishbase.de/summary/1786. Läst 18 januari 2021.
|