Hycklingeorgeln

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Hycklingeorgeln är en piporgel, byggd av Pehr Schiörlin 1810 som ursprungligen stått i Hycklinge kyrka i Östergötland. Numera finns den på Statens historiska museum i Stockholm.

Kronologi[redigera | redigera wikitext]

  • 1947 överlät Nordiska museet till Statens historiska museum den piporgel, byggd 1810 av Pehr Schiörlin, som man förvärvat från Hycklinge kyrka i Östergötland.
  • 1954 sattes Hycklingeorgeln upp i museets barocksal av den danska firman Theodor Frobenius & Co. Samtidigt erhöll man de ursprungliga fasadpiporna från Hycklinge och orgeln försågs med en provisorisk fasad. Verket är mekaniskt och har svarta undertangenter. Nästan alla pipor är ljudande.
  • 1963 renoverades orgeln av Magnus Fries, Sparreholm.
  • 1974 - Originalfasaden sattes upp av Robert Gustavsson, Härnösand och till Hycklinge kyrka tillverkades en kopia av originalet.
  • 1979 - Temperering i schiörlintemperatur utfördes av Mads Kjersgaard, varvid lufttrycket höjdes från 58 mm till den sannolikt ursprungliga om cirka 74 mm. En 1974 insatt stötfångarbälg avlägsnas.

Ursprunglig & nuvarande disposition[redigera | redigera wikitext]

Manual C-f³ Pedal C-a°
Gedact 8' bihängd
Principal 8', D (fasad)
Gamba 4, B'
Oppenfluit 8', D
Qwin[ta]dena 8'
Principal 4', B/D (fasad)
Gedact fluit 4'
Qwinta 3' (eg. 2 2/3')
Octafwa 2'
Mextura III Cor
Trumpet 8', B/D
Woxhumana 8', D

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Litteratur och källor[redigera | redigera wikitext]

  • Einar Erici: Orgelinventarium, Kyrkomusikernas riksförbund, Stockholm (1964) - Hycklingeorgeln, sid. 264
  • Dag Edholm: Orgelbyggare i Sverige 1600-1900 och deras verk, Proprius förlag, Stockholm (1985), sid. 17, ISBN 91-7118-499-6
  • Hans Hellsten: Instrumentens drottning - Orgelns historia och teknik, Natur & Kultur, Germans musikförlag, Stockholm (2002), ISBN 91-27-09354-9