Hylaeus verticalis
| Hylaeus verticalis | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Korttungebin Colletidae |
| Släkte | Citronbin Hylaeus |
| Art | Hylaeus verticalis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Hylaeus verticalis | |
| Auktor | (Cresson, 1869) |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Hylaeus verticalis[1][2] är en biart som först beskrevs av Cresson 1869. Den ingår i släktet citronbin och familjen korttungebin.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Hylaeus verticalis är ett smalt, övervägande svart bi. Honan har nästan helt svarta antenner, gulorange markeringar i ansiktet och tydligt rökfärgade vingar. Hanen har brunaktiga antenner, gula käkar och gula markeringar i ansiktet, mer omfattande än honans gulorange, samt ljusare vingar än honan. Båda könen har gula markeringar på benen, men mer omfattande hos hanen. Honan har en kroppslängd på 6 till 7 mm, hanen 5,5 till 6 mm.[5]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Arten flyger mellan maj och augusti.[5] Den är polylektisk, den besöker blommande växter ur många olika familjer: Flockblommiga växter, strävbladiga växter, kaprifolväxter, ärtväxter, näveväxter, strävbladiga växter, kransblommiga växter, malvaväxter, dunörtsväxter, videväxter, ranunkelväxter, brakvedsväxter, rosväxter och flenörtsväxter.[6] Pollen, som blandat med nektar tjänar till föda för larverna, hämtas dock nästan uteslutande från rosväxter, med visst bidrag från korgblommiga växter.[7]
Fortplantning[redigera | redigera wikitext]
Arten är solitär[8], honan konstruerar larvbona med hjälp av körtelsekret. Det händer att bona parasiteras av bistekeln Gasteruption assectator. Avkomman övervintrar i boet som vilolarv.[9]
Då arten är ett tämligen ovanligt bi, har försök gjorts att förse den med konstgjorda bon för uppfödning av larverna.[8]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Utbredningsområdet omfattar östra Nordamerika från sydöstra Kanada och nordöstra USA från Minnesota till New England, söderut till North Carolina.[5]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
- ^ (2004) , manuscript, Checklist of Apoidea of North America...
- ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/hylaeus+verticalis/match/1. Läst 7 november 2015.
- ^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
- ^ [a b c] Theodore, Mitchell (1960). ”Bees of the Eastern United States”. Technical bulletin (North Carolina Agricultural Experiment Station)) (141): sid. 54. http://www.cals.ncsu.edu/entomology/museum/downloads/Colletidae.pdf. Läst 5 november 2015.
- ^ ”Hylaeus verticalis (Cresson, 1869)” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/20/q?search=Hylaeus+verticalis. Läst 5 november 2015.
- ^ Scott, Virginia (1996). ”Pollen Selection by Three Species of Hylaeus in Michigan (Hymenoptera: Colletidae)”. Journal of the Kansas Entomological Society (Kansas (Central States) Entomological Society) 69 (4). http://www.jstor.org/stable/25085717?seq=1#page_scan_tab_contents. Läst 7 november 2015.
- ^ [a b] V. L. Scott (1994). ”Phenology and trap selection of three species of Hylaeus (Hymenoptera: Colletidae) in Upper Michigan.”. The Great Lakes Entomologist (Entomological Society of Canada) (27). http://www.conservationevidence.com/individual-study/1767. Läst 7 november 2015.
- ^ R. E. Fye (1965). ”Biology of Apoidea Taken in Trap Nests in Northwestern Ontario (Hymenoptera)”. The Canadian Entomologist (Entomological Society of Canada) 97 (8). doi:. http://journals.cambridge.org/action/displayAbstract?fromPage=online&aid=8562304&fileId=S0008347X00055255. Läst 7 november 2015.