Hypertrofisk kardiomyopati

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Hypertrofisk kardiomyopati
latin: cardiomyopathia hypertrophica
Klassifikation och externa resurser
ICD-10I42.1-I42.2
ICD-9425.4
OMIM192600
DiseasesDB6373
Medlineplus000192
eMedicinemed/290  ped/1102 radio/129
MeSHsvensk engelsk

Hypertrofisk kardiomyopati, (HCM) eller hypertrofisk obstruktiv kardiomyopati (HOCM) är en sjukdom i myokardium (hjärtmuskeln) vid vilken den vänstra kammarväggen är drabbad av hypertrofi (förtjockad) utan någon uppenbar orsak.[1][2][3][4][5][6] Det kan vara en av de vanligaste orsakerna till plötslig hjärtdöd hos unga idrottare.[7]

Djur[redigera | redigera wikitext]

Katter[redigera | redigera wikitext]

Hypertrofisk kardiomyopati (HCM) är en vanligt förekommande hjärtsjukdom hos katter där vänster kammare förtjockas (hypertrofierar).[8][9][10] Hjärtsjukdomen HCM drabbar både raskatter och huskatter.

Hos katt har två genmutationer påvisats men det finns troligen flera mutationer som inte har upptäckts ännu. Genmutationerna har påvisats hos raserna Maine Coon och Ragdoll.[11]

Hankatter drabbas oftare än honkatter av HCM.[8] Många katter som har HCM visar inga kliniska tecken på sjukdom men ett blåsljud eller en arytmi (rytmrubbning) upptäcks vid ett veterinärbesök för något annat som till exempel en vaccination. Många katter med HCM har blåsljud, men en del katter med HCM har inte blåsljud. Andra katter kan drabbas akut med andningssvårigheter eller bakbensförlamning eftersom HCM kan leda till både hjärtsvikt och blodpropp.[12] Katter som används i avel undersöks innan parning med hjärtultraljud ("HCM-screening", hjärtscanning), detta för att försöka minska förekomsten av sjukdomen HCM hos raskatter.[13]

Diagnosen HCM ställs med ekokardiografi (hjärtultraljud).[14][15] Blodprov för analys av hjärt-biomarkörer N-terminal pro-brain natriuretic peptide (NT-proBNP)[16][17] och troponin I (TnI) går att utföra även hos katter. Dessa biomarkörer påverkas av hjärtsjukdom genom att NT-proBNP ökar när hjärtat utsätts för ökat tryck vid till exempel hjärtsvikt och troponin ökar vid hjärtmuskelskada.[18] Snabbtest (Point-of-care test) finns för analys NT-proBNP för katt.[19][20][21] Dessa biomarkörer kan användas för att öka misstanken om hjärtsjukdom om ultraljud av hjärtat inte kan ske. För diagnos av HCM behövs ultraljud av hjärtat.

Behandling av HCM inriktas på att förebygga blodpropp om förstoring av förmak ses vid hjärtultraljud.[22] Hjärtsvikt behandlas med diuretika (vätskedrivande läkemedel). Att räkna andningsfrekvens i vila i hemmiljö är ett bra sätt för djurägaren att veta att katten är ur hjärtsvikten. Andningsfrekvensen i vila bör vara under 30 andetag/minut.[23]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Richardson P, McKenna W, Bristow M, et al (7 november 1996). ”Report of the 1995 World Health Organization/International Society and Federation of Cardiology Task Force on the Definition and Classification of cardiomyopathies”. Circulation "93" (5): ss. 841–2. PMID 8598070. http://circ.ahajournals.org/cgi/content/full/93/5/841. 
  2. ^ Maron BJ (7 november 2002). ”Hypertrophic cardiomyopathy: a systematic review”. JAMA "287" (10): ss. 1308–20. doi:10.1001/jama.287.10.1308. PMID 11886323. http://jama.ama-assn.org/cgi/pmidlookup?view=long&pmid=11886323. 
  3. ^ Sherrid MV, Chaudhry FA, Swistel DG (7 november 2003). ”Obstructive hypertrophic cardiomyopathy: echocardiography, pathophysiology, and the continuing evolution of surgery for obstruction”. Ann Thorac Surg. "75" (2): ss. 620–32. doi:10.1016/S0003-4975(02)04546-0. PMID 12607696. 
  4. ^ Wigle ED, Sasson Z, Henderson MA, et al (7 november 1985). ”Hypertrophic cardiomyopathy. The importance of the site and the extent of hypertrophy. A review”. Prog Cardiovasc Dis. "28" (1): ss. 1–83. doi:10.1016/0033-0620(85)90024-6. PMID 3160067. http://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/0033-0620(85)90024-6. 
  5. ^ Wigle ED, Rakowski H, Kimball BP, Williams WG (7 november 1995). ”Hypertrophic cardiomyopathy. Clinical spectrum and treatment”. Circulation "92" (7): ss. 1680–92. PMID 7671349. http://circ.ahajournals.org/cgi/pmidlookup?view=long&pmid=7671349. 
  6. ^ Maron BJ, McKenna WJ, Danielson GK, et al (7 november 2003). ”American College of Cardiology/European Society of Cardiology clinical expert consensus document on hypertrophic cardiomyopathy. A report of the American College of Cardiology Foundation Task Force on Clinical Expert Consensus Documents and the European Society of Cardiology Committee for Practice Guidelines”. J Am Coll Cardiol "42" (9): ss. 1687–713. PMID 14607462. http://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S0735109703009410. 
  7. ^ Maron BJ, Thompson PD, Puffer JC, et al (7 november 1996). ”Cardiovascular preparticipation screening of competitive athletes. A statement for health professionals from the Sudden Death Committee (clinical cardiology) and Congenital Cardiac Defects Committee (cardiovascular disease in the young), American Heart Association”. Circulation "94" (4): ss. 850–6. PMID 8772711. http://circ.ahajournals.org/cgi/content/full/94/4/850. 
  8. ^ [a b] Payne, Jessie Rose; Brodbelt, David Charles; Luis Fuentes, Virginia (2015-12). ”Cardiomyopathy prevalence in 780 apparently healthy cats in rehoming centres (the CatScan study)” (på engelska). Journal of Veterinary Cardiology 17: sid. S244–S257. doi:10.1016/j.jvc.2015.03.008. https://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S1760273415000685. Läst 16 maj 2020. 
  9. ^ Wagner, Tobias; Fuentes, Virginia Luis; Payne, Jessie Rose; McDermott, Noemie; Brodbelt, David (2010-12). ”Comparison of auscultatory and echocardiographic findings in healthy adult cats” (på engelska). Journal of Veterinary Cardiology 12 (3): sid. 171–182. doi:10.1016/j.jvc.2010.05.003. https://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S1760273410000603. Läst 16 maj 2020. 
  10. ^ Fox, Philip R.; Liu, Si-Kwang; Maron, Barry J. (1995-11). ”Echocardiographic Assessment of Spontaneously Occurring Feline Hypertrophic Cardiomyopathy: An Animal Model of Human Disease” (på engelska). Circulation 92 (9): sid. 2645–2651. doi:10.1161/01.CIR.92.9.2645. ISSN 0009-7322. https://www.ahajournals.org/doi/10.1161/01.CIR.92.9.2645. Läst 16 maj 2020. 
  11. ^ Freeman, Lisa M.; Rush, John E.; Stern, Joshua A.; Huggins, Gordon S.; Maron, Martin S. (2017). ”Feline Hypertrophic Cardiomyopathy: A Spontaneous Large Animal Model of Human HCM” (på engelska). Cardiology Research 8 (4): sid. 139–142. doi:10.14740/cr578w. ISSN 1923-2829. PMID 28868097. PMC: PMC5574284. http://www.cardiologyres.org/index.php/Cardiologyres/article/view/578. Läst 16 maj 2020. 
  12. ^ Payne, J.; Luis Fuentes, V.; Boswood, A.; Connolly, D.; Koffas, H.; Brodbelt, D. (2010-10-01). ”Population characteristics and survival in 127 referred cats with hypertrophic cardiomyopathy (1997 to 2005)” (på engelska). Journal of Small Animal Practice 51 (10): sid. 540–547. doi:10.1111/j.1748-5827.2010.00989.x. http://doi.wiley.com/10.1111/j.1748-5827.2010.00989.x. Läst 16 maj 2020. 
  13. ^ Häggström, J.; Andersson, Å.O.; Falk, T.; Nilsfors, L.; OIsson, U.; Kresken, J.G. (2016-09). ”Effect of Body Weight on Echocardiographic Measurements in 19,866 Pure-Bred Cats with or without Heart Disease” (på engelska). Journal of Veterinary Internal Medicine 30 (5): sid. 1601–1611. doi:10.1111/jvim.14569. PMID 27573384. PMC: PMC5032876. http://doi.wiley.com/10.1111/jvim.14569. Läst 16 maj 2020. 
  14. ^ Luis Fuentes, Virginia; Wilkie, Lois J. (2017-09). ”Asymptomatic Hypertrophic Cardiomyopathy” (på engelska). Veterinary Clinics of North America: Small Animal Practice 47 (5): sid. 1041–1054. doi:10.1016/j.cvsm.2017.05.002. https://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S0195561617300542. Läst 16 maj 2020. 
  15. ^ Häggström, Jens; Luis Fuentes, Virginia; Wess, Gerhard (2015-12). ”Screening for hypertrophic cardiomyopathy in cats” (på engelska). Journal of Veterinary Cardiology 17: sid. S134–S149. doi:10.1016/j.jvc.2015.07.003. https://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S1760273415000740. Läst 16 maj 2020. 
  16. ^ Wess, Gerhard; Daisenberger, Patricia; Mahling, Monia; Hirschberger, Johannes; Hartmann, Katrin (2011-06). ”Utility of measuring plasma N-terminal pro-brain natriuretic peptide in detecting hypertrophic cardiomyopathy and differentiating grades of severity in cats: NT-proBNP and hypertrophic cardiomyopathy in cats” (på engelska). Veterinary Clinical Pathology 40 (2): sid. 237–244. doi:10.1111/j.1939-165X.2011.00305.x. http://doi.wiley.com/10.1111/j.1939-165X.2011.00305.x. Läst 16 maj 2020. 
  17. ^ Fox, P.R.; Rush, J.E.; Reynolds, C.A.; DeFrancesco, T.C.; Keene, B.W.; Atkins, C.E. (2011-09). ”Multicenter Evaluation of Plasma N-Terminal Probrain Natriuretic Peptide (NT-pro BNP) as a Biochemical Screening Test for Asymptomatic (occult) Cardiomyopathy in Cats” (på engelska). Journal of Veterinary Internal Medicine 25 (5): sid. 1010–1016. doi:10.1111/j.1939-1676.2011.00776.x. http://doi.wiley.com/10.1111/j.1939-1676.2011.00776.x. Läst 16 maj 2020. 
  18. ^ Borgeat, K.; Connolly, D.J.; Luis Fuentes, V. (2015-12). ”Cardiac biomarkers in cats” (på engelska). Journal of Veterinary Cardiology 17: sid. S74–S86. doi:10.1016/j.jvc.2015.08.001. https://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S1760273415000715. Läst 16 maj 2020. 
  19. ^ Hanås, Sofia; Holst, Bodil S.; Höglund, Katja; Häggström, Jens; Tidholm, Anna; Ljungvall, Ingrid (2020-03-22). ”Effect of feline characteristics on plasma N‐terminal‐prohormone B‐type natriuretic peptide concentration and comparison of a point‐of‐care test and an ELISA test” (på engelska). Journal of Veterinary Internal Medicine: sid. jvim.15754. doi:10.1111/jvim.15754. ISSN 0891-6640. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1111/jvim.15754. Läst 16 maj 2020. 
  20. ^ Machen, Maggie C.; Oyama, Mark A.; Gordon, Sonya G.; Rush, John E.; Achen, Sarah E.; Stepien, Rebecca L. (2014-12). ”Multi-centered investigation of a point-of-care NT-proBNP ELISA assay to detect moderate to severe occult (pre-clinical) feline heart disease in cats referred for cardiac evaluation” (på engelska). Journal of Veterinary Cardiology 16 (4): sid. 245–255. doi:10.1016/j.jvc.2014.09.002. https://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S1760273414000617. Läst 16 maj 2020. 
  21. ^ Harris, A.N.; Beatty, S.S.; Estrada, A.H.; Winter, B.; Bohannon, M.; Sosa, I. (2017-07). ”Investigation of an N-Terminal Prohormone of Brain Natriuretic Peptide Point-of-Care ELISA in Clinically Normal Cats and Cats With Cardiac Disease” (på engelska). Journal of Veterinary Internal Medicine 31 (4): sid. 994–999. doi:10.1111/jvim.14776. PMID 28617995. PMC: PMC5508306. http://doi.wiley.com/10.1111/jvim.14776. Läst 16 maj 2020. 
  22. ^ Hogan, Daniel F. (2017-09). ”Feline Cardiogenic Arterial Thromboembolism” (på engelska). Veterinary Clinics of North America: Small Animal Practice 47 (5): sid. 1065–1082. doi:10.1016/j.cvsm.2017.05.001. https://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S0195561617300530. Läst 16 maj 2020. 
  23. ^ Porciello, F.; Rishniw, M.; Ljungvall, I.; Ferasin, L.; Haggstrom, J.; Ohad, D.G. (2016-01). ”Sleeping and resting respiratory rates in dogs and cats with medically-controlled left-sided congestive heart failure” (på engelska). The Veterinary Journal 207: sid. 164–168. doi:10.1016/j.tvjl.2015.08.017. https://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S109002331500341X. Läst 16 maj 2020.