IK Sävehof

Från Wikipedia
(Omdirigerad från IK Sävehof (herrhandboll))
IK Sävehof
Fullt namnIdrottsklubben Sävehof
Grundad20 augusti 1950 (73 år sedan)
HemortPartille, Sverige
ArenaPartille Arena
(Kapacitet: 4 000 åskådare[1])
OrdförandePatrik Brandt
KlubbchefStefan Albrechtson
SportchefJonathan Stenbäcken
Supporterklubb(ar)Kamikazes
Damer – lagdetaljer
TränareJesper Östlund
Ass. tränareAndreas Wallin
Liga/serieHandbollsligan
Inhemska mästare16 (1993, 2000, 2006, 2007, 2009, 2010, 2011, 2012, 2013, 2014, 2015, 2016, 2018, 2019, 2022, 2023)
Inhemska finalförluster5 (1999, 2001, 2002, 2008, 2017)
Svenska Cup-mästare2 (2023, 2024)
Junior-SM-guld5 (2005, 2006, 2015, 2019, 2022)
Säsonger i Sveriges högsta division31 (2021/2022)
Placering i maratontabellen1:a plats
Herrar – lagdetaljer
TränareMichael Apelgren
Ass. tränareLinus Ekman
Liga/serieHandbollsligan
Inhemska mästare7 (2004, 2005, 2010, 2011, 2012, 2019, 2021)
Inhemska finalförluster5 (1993, 1994, 2006, 2008, 2023)
European Cup-
mästare
1 (2014)
Svenska Cup-mästare1 (2022)
Junior-SM-guld8 (1995, 2007, 2008, 2010, 2012, 2016, 2017, 2019)[2]
Säsonger i Sveriges högsta division35 (2021/2022)
Placering i maratontabellen7:e plats
Säsonger i Sveriges
näst högsta division
? (1986/1987)
Matchställ
Team colours
Team colours
Team colours
Team colours
Team colours
Hemmaställ
Team colours
Team colours
Team colours
Team colours
Team colours
Bortaställ
Klubbens webbplats (extern länk)

IK Sävehof är en svensk handbollsklubb från Partille, grundad 20 augusti 1950.

Klubben är känd för att ha en framgångsrik ungdomsverksamhet, som också är världens största med över 2 000 aktiva ungdomar i 90 olika lag. Ett stort antal framtida stjärnor har fostrats där på både dam- och herrsidan. Samtidigt har klubben också framgångsrika seniorlag på både dam- och herrsidan. Båda har varit dominanta i svensk handboll i perioder under 2000- och 2010-talen. Damlaget har vunnit 16 SM-guld (1993, 2000, 2006, 2007, 2009, 2010, 2011, 2012, 2013, 2014, 2015, 2016, 2018, 2019, 2022, 2023) och herrlaget har vunnit sju SM-guld (2004, 2005, 2010, 2011, 2012, 2019, 2021). Damlaget har även blivit Svenska cupmästare två gånger gång (2023, 2024) och herrlaget en gång (2022).

Klubben arrangerar även världens största handbollsturnering, ungdomsturneringen Partille Cup. Den spelas årligen utomhus på en mängd olika platser i närliggande staden Göteborg. Turneringen startades 1970 av IK Sävehof i Partille, men hade 2004 hade den flyttat till Göteborg helt och hållet efter att ha börjat flyttas stegvis några år tidigare.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Sävehofs herrlags placeringar i högsta serien genom åren.

Idrottsklubben Sävehof grundades den 20 augusti 1950 av en grupp skolpojkar från Sävedalen,[3] Bo Dahl, Claes Lundgren, Gösta Sunén och Jan Samuelsson. Året efter började bland andra Steve Mohlin, Jan Bertilfeldt, Arne Gustavsson, Assar Johansson och Håkan Lundgren. Första spelserien klubben deltog i var juniorklass 4B, och slutade där tvåa efter Kullens BK. Klubbens allt i allo Gunnar Quist, som även startade Partille Cup (1963), blev medlem 1954.

Sävehof första "långresa" ställde klubben upp med ett juniorlag i Byttorp Cup (Borås) 1954. Klubbens första investering gällde ett kassaskrin till kassören för summan 22 kr, som återfinns ännu idag på klubbens kansli. 1963 spelades Partille Cup för första gången, och år 1970 nystartades cupen. 1978 lämnade ett stort antal spelare herrlaget, elva spelare gick till IK Heim.[3]

1979 anställdes nuvarande klubbdirektören Stefan Albrechtson i klubben.[4] 1980 inleddes en elitsatsning på herrsidan och 1983 nådde laget näst högsta divisionen, division 1, och 1987 nådde de högsta divisionen, Allsvenskan (senare Elitserien, nuvarande Handbollsligan). 1989 mottog Sävehof pris som Årets förening av Riksidrottsförbundet (RF). 1991 nådde även klubbens damlag högsta divisionen, Elitserien, och kunde redan 1993 vinna SM-titeln. Herrlaget spelade samma år SM-final mot Redbergslids IK. 2004 blev herrlaget för första gången svenska mästare. Åren 2010, 2011 och 2012 blev både klubbens herr- och damlag svenska mästare i handboll, vilket aldrig tidigare inträffat.[3]

2014 blev herrlaget mästare i EHF Challenge Cup efter finalseger över serbiska RK Metaloplastika.[5]

Damerna är ansedda som det bästa svenska klubblaget genom tiderna med åtta raka SM-guld (2009–2016)[6] och 15 SM-guld totalt. Mellan februari 2012 och april 2015 avverkade laget 95 raka vinstmatcher mot svenskt motstånd.[7]

2016 flyttade representationslagen in i nybyggda Partille Arena med plats för 4 000 åskådare.

Efter åtta raka SM-guld för damlaget lyckades H65 Höör spräcka sviten genom att vinna över Sävehof i SM-finalen 2017. Redan året efter fick Sävehof revansch och vann finalen i Scandinavium mot H65 Höör. Matchen slutade med stor dramatik, då Sävehofs trotjänare Ida Odén gjorde det sista och avgörande målet med fyra sekunder kvar av matchen. Målet innebar att finalen slutade 21–22 till Sävehof och att Odén tog sitt elfte SM-guld (samtliga i samma klubb), vilket hon är ensam om.

Spelartrupper[redigera | redigera wikitext]

Damlaget 2023/2024[redigera | redigera wikitext]

Nr Land Pos Namn
1 Sverige  MV Johanna Bundsen
12 Sverige  MV Line Bergfeldt
16 Sverige  MV Selma Hasanbegovic
30 Sverige  MV Annie Linder
35 Sverige  MV Wilma Saul
2 Sverige  H6 Ida Rahunen Sembe
3 Sverige  V6 Stella Huselius
4 Sverige  M9 Thea Stankiewicz
5 Sverige  M9 Ida Landberg
6 Sverige  H9 Tindra Carlsson
7 Sverige  M9 Elin Heikka
8 Sverige  M6 Johanna Forsberg
9 Sverige  H9 Nina Koppang
11 Sverige  M6 Stina Wiksfors
Nr Land Pos Namn
13 Sverige  V9 Irma Wester Kocanovic
14 Sverige  H9 Madeleine Rehnberg
18 Danmark  M9 Laura Cecilie Jensen
19 Sverige  V6 Olivia Mellegård
20 Sverige  M6 Thea Blomst
22 Spanien  H6 Carmen Martín
25 Sverige  M9 Emma Mihailovic
26 Sverige  V6 Emma Andersson
27 Sverige  H9 Thea Kylberg
28 Sverige  M6 Julia Jonasson
29 Sverige  M9 Amanda Källström
31 Sverige  H6 Tindra Möller Holmén
32 Sverige  V9 Maja Portillo
55 Sverige  V9 Felicia Granat

Herrlaget 2022/2023[redigera | redigera wikitext]

Nr Land Pos Namn
1 Sverige  MV Oscar Sävinger
12 Sverige  MV Simon Möller
3 Sverige  H9 Emil Berlin
5 Sverige  M9 Olle Ek
6 Sverige  M6 Adam Blanche
7 Sverige  M6 Felix Möller
8 Sverige  V6 Kelvin Roberts
10 Norge  V6 Alexander Westby
11 Danmark  V9 Lasse Pedersen
17 Sverige  V6 Sebastian Spante
18 Sverige  V9 Pontus Brolin
Nr Land Pos Namn
19 Island  M6 Tryggvi Þórisson
22 Sverige  H9 Gzim Salihi
25 Sverige  H6 Malte Celander
28 Sverige  H9 Marcus Lennernäs
31 Sverige  M9 William Andersson Moberg
34 Sverige  H6 Sebastian Karlsson
35 Sverige  M6 Philip Karlefeldt
71 Färöarna  M9 Elias Ellefsen á Skipagøtu
77 Sverige  V9 Lukas Rådberg
78 Färöarna  V9 Óli Mittún

Meriter[redigera | redigera wikitext]

  • 1989 fick Sävehof Riksidrottsförbundets pris som Årets förening.
  • 2010 vann IK Sävehof, som första handbollsklubb någonsin, SM-guld på både dam- och herrsidan samma år.[8] 2011 och 2012 upprepade klubben bedriften med SM-guld för både damerna och herrarna.
  • 2014 vann herrarna klubbens första Europacuptitel när man besegrade RK Metaloplastika i EHF Challenge Cup-finalen.
  • 2016 vann damerna sitt åttonde SM-guld i rad.
  • 2019 tangerade damlaget Kv.IK Sports rekord sedan 1972, 14 SM-titlar.
  • 2022 slog damlaget nytt rekord när dom vann sin 15e SM-titel.

Damlaget[redigera | redigera wikitext]

  • SM-guld: 1993, 2000, 2006, 2007, 2009, 2010, 2011, 2012, 2013, 2014, 2015, 2016, 2018, 2019, 2022, 2023
  • SM-silver: 1999, 2001, 2002, 2008, 2017
  • Svenska cupmästare: 2023, 2024
  • Kvalificering till Champions League: 2008, 2011, 2012, 2013, 2014, 2015, 2016, 2017, 2019, 2020, 2022, 2024
  • Vidare till mellanrunda i Champions League: 2013, 2014, 2015, 2016, 2020
  • Vidare till slutspel i Champions League: 2013
  • Kvalificering till övriga Europacuper: 2007, 2010, 2017, 2019

Herrlaget[redigera | redigera wikitext]

  • SM-guld: 2004, 2005, 2010, 2011, 2012, 2019, 2021
  • SM-silver: 1993, 1994, 2006, 2008, 2023
  • Svenska cupmästare: 2022
  • Challenge Cup-mästare 2014[9]
  • Kvalificering till Champions League: 2005, 2006, 2011, 2012, 2013, 2020
  • Vidare till slutspel i Champions League: 2005, 2012
  • Kvalificering till övriga Europacuper: 1989, 1993, 1996, 2003, 2004, 2014, 2022

Hemmaarena[redigera | redigera wikitext]

Spelare i urval[redigera | redigera wikitext]

Årtalen markerar år i seniorlaget.

Damlaget[redigera | redigera wikitext]

Herrlaget[redigera | redigera wikitext]

Tränare[redigera | redigera wikitext]

Damlaget[redigera | redigera wikitext]

Tränare genom åren[11]
Namn År
Bertil Gustavsson 1957–1960
Verner Helin 1960–1961
1961–1967 fanns inget damlag
Ingmar Christiansson 1967–1971
Håkan Drath 1971–1975
Bengt Olsson 1975–1976
Gunnar Söderberg 1976–1980
Pether Zetterström 1980–1982
Per-Ante Wikberg 1982–1983
Jan Warvne 1983–1984
Sture Fridh,
Monika Doroszkiewicz och
Gerd Albo
1984–1985
Lars Jeppsson 1985–1987
Stina Träff och
Susann Preuss
1987–1988
Hans Lorentzon 1988–1990
Ilija Puljević 1990–1991
Lars-Erik Säll 1991–1992
Ulf Andersson 1992–1993
Petra Martens 1993–1995
Ilija Puljević 1995–1996
Rustan Lundbäck 1996–2001
Jesper Svensson 2001–2002
Tuija Pasanen 2002–2004
Björn Blomquist 2004–2008
Magnus "Bagarn" Johansson 2008–2012
Henrik Signell 2012–2018
Rasmus Overby 2018–2022
Jesper Östlund 2022–

Herrlaget[redigera | redigera wikitext]

Herrlagets mest framgångsrike tränare är Rustan Lundbäck, som tog över laget 2001 efter att ha tränat klubbens damlag. Under hans nio säsonger som huvudtränare för herrlaget, 2001–2010, kom laget som sämst till semifinal i SM-slutspelet. Resultatet var fyra semifinalförluster och fem SM-finaler, som i sin tur resulterade i två SM-silver och lagets tre första SM-guld (2004, 2005 och 2010).

Tränare genom åren[11]
Namn År
Jan Samuelson 1950–1953
Gunnar Quist 1953–1961
Elof Karlsson 1961–1962
Gunnar Quist 1962–1968
Arne Jillesjö och
Hans Rose
1968–1969
Arne Jillesjö och
Erik de Broen
1969–1970
Roger "Ragge" Carlsson 1970–1974
Ulf Ledmyr
1974
Sture Fridh 1974–1975
Ingemar Pernevik,
Bengt Olsson och
Ingemar Johansson
1975–1976
Kjell-Ove Ericsson (Skogaby) och
Lars Sunegård
1976–1977
Dan-Eve Johansson 1977–1978
Leif Albrechtson 1978–1979
Leif Albrechtson och
Stefan Albrechtson
1979–1980
Stefan Albrechtson 1980–1983
Benny Johansson 1983–1986
Håkan Drath 1986–1990
Ilija Puljević 1990–1994
Magnus Börjesson 1994–2000
Ilija Puljević 2000–2001
Rustan Lundbäck 2001–2010
Mikael Franzén 2010–2012
Magnus "Bagarn" Johansson 2012–2016
Robert Wedberg 2016–2018
Andreas Stockenberg 2018–2019
Jonas Larholm 2019
Kristian Berndtsson 2019–2020
Michael Apelgren 2020–

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Drath, Håkan (2012). Sundvall, Olle. red. Vägen till guld: historiska mästare : 1950-2010 : IK Sävehof. Partille: IK Sävehof. Libris 13762524 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Frågor & svar”. Partille Arena. http://www.partillearena.se/om-arenan/fragor-och-svar/. Läst 19 oktober 2016. 
  2. ^ "USM Handboll – Historik" Arkiverad 11 januari 2020 hämtat från the Wayback Machine.. Läst 31 mars 2018.
  3. ^ [a b c] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 23 december 2015. https://web.archive.org/web/20151223013901/http://www.savehof.se/wp-content/uploads/_sponsorbroschyr-2011-12.pdf. Läst 16 september 2013. 
  4. ^ Pojken med guldbyxorna, Partille Tidning
  5. ^ ”Sävehof vann finalen i Challenge Cup”. Svenska Dagbladet. 25 maj 2014. http://www.svd.se/sport/3595968.svd. Läst 25 maj 2014. 
  6. ^ "Sävehof tog sitt sjunde raka SM-guld". sverigesradio.se, 2015-05-24. Läst 2 november 2015.
  7. ^ Hilmersson, Eric (26 april 2015): "Skrällen i Skövde: Sävehofs jättesvit över". gp.se, Läst 2 november 2015.
  8. ^ "Guldjubel i Malmö för Sävehofs herrar". Sydsvenskan.se, 2010-05-08. Läst 19 november 2013.
  9. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 23 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140523030311/http://europeancup.eurohandball.com/chc/men/2013-14/#. Läst 9 juni 2014. 
  10. ^ "Partillebohallen – IK Sävehof". Läst 31 mars 2018.
  11. ^ [a b] Drath 2012, s. 425.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]