Immateriellt kulturarv

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Konceptet immateriellt kulturarv uppstod på 1990-talet, som en motpart till världsarv, och fokuserar i huvudsak på icke-materiella aspekter av kulturen. 2001 genomförde Unesco en undersökning[1] bland stater och olika icke-statliga organisationer för att försöka enas om en definition och en konvention[2].

2003 instiftade Unesco Konventionen för skydd av det immateriella kulturarvet (engelska: Convention for the Safeguarding of the Intangible Cultural Heritage). Konventionen trädde i kraft år 2006 då 30 länder hade ratificerat den[3]. Tanken bakom konventionen är att bevara icke-materiella kulturella komponenter så som muntlig tradition (även språk och uttryck), performancekonst (traditionell musik, dans och teater), sociala seder (även ritualer och festseder), kunskap om naturen och universum (även seder som sammanhänger med detta) och traditionellt hantverk.[4]. Norge och Island har ratificerat denna konvention, liksom de baltiska länderna.

Överlag har intresset för konventionen varit mycket svalare i västvärlden än på andra håll[5]. Immateriella kulturkomponenter kan inte utnämnas till världsarv och därmed inte upptas på världsarvslistan. Däremot kan de tas upp på Unescos listor The List of Intangible Cultural Heritage in Need of Urgent Safeguarding eller The Representative List of the Intangible Cultural Heritage of Humanity och på så sätt få motsvarande officiella status som ett världsarv.[6].

Definition[redigera | redigera wikitext]

Stenskulptur av en bodhisattva som spelar på en guqin, upphittad i Shanxi, Norra Weidynastin (386–534). I detta fall, kan immateriella kulturarvet referera till spelstilen och själva instrumentet eller stenskulpturen och den kunskap som är nödvändig för att skapa en sådan artefakt.

Enligt konventionen, är det immateriella kulturarvet – eller det levande arvet – mänsklighetens drivkraft för den kulturella mångfalden och dess underhåll är en garanti för fortsatt kreativitet. Det definieras enligt följande:

Immateriellt kulturarv innebär: de sedvanor, representationer, uttryck, kunskap, färdigheter – liksom instrument, föremål, artefakter och kulturella platser som är förknippade med – de samhällen, grupper och, i vissa fall, individer erkända som en del av sitt kulturarv. Detta immateriella kulturarv, som överförts från generation till generation, återskapas ständigt av samhällen och grupper som svar på deras omgivning, deras samspel med naturen och deras historia, och ger dem en känsla av identitet och kontinuitet, vilket främjar respekt för kulturell mångfald och mänsklig kreativitet. Vid tillämpningen av denna konvention, kommer man att överväga endast sådana immateriella kulturarv som är förenliga med gällande internationella mänskliga rättigheter, liksom med kraven på ömsesidig respekt mellan samhällen, grupper och individer och en hållbar utveckling.

Denna konvention - likt Världsarvskonventionen - utvecklade ett listsystem (representativ lista och hotad lista). Den mellanstatliga kommittén arbetar för närvarande med kriterier och förfaringssätt, och första inskriptionerna kommer göras 2008 eller 2009.

Muntlig historia[redigera | redigera wikitext]

Immateriella kulturarv skiljer sig något från grenen muntlig historia, registrerandet, bevarandet och tolkningen av historisk information (uttryckligen muntlig tradition), baserat på personliga erfarenheter och talarens åsikter. Konventionen försöker att bevara kulturarvet 'med' folket eller samhället genom att skydda de processer som gör att traditioner och gemensam kunskap förs vidare, medan muntlig historia, syftar till att samla in och bevara historiska uppgifter från individer och grupper.

Muntlig kontinuitet[redigera | redigera wikitext]

Immateriella kulturarv förs vidare inom samhället, och även om det kan finnas individer som är kända traditionsbärare, är det immateriella kulturarvet ofta vidare än den individens egna färdigheter eller kunskaper.

De processer som gör att dessa traditionella kunskaper fortlever utgör en av de mest intressanta aspekterna av vårt levande kulturarv. Varje medlem i gemenskapen har en bit av delad kunskap. Avgörande kunskap förs vidare under gemenskapens verksamhet, ofta utan någon medveten uppmärksamhet på processen
[7]

Illustrationer[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]


Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ ”Meeting of 2001”. UNESCO. http://www.unesco.org/culture/ich/index.php?lg=EN&meeting_id=00057#meet_00057. Läst 20 juni 2007. 
  2. ^ ”Safeguarding Intangible Cultural Heritage” (på engelska). UNESCO Culture Sector. http://www.unesco.org/culture/ich/index.php?lg=EN&pg=home. Läst 11 oktober 2010. 
  3. ^ ”Working towards a Convention” (på engelska). UNESCO Culture Sector. http://www.unesco.org/culture/ich/index.php?pg=00004. Läst 11 oktober 2010. 
  4. ^ ”What is Intangible Cultural Heritage?” (på engelska). UNESCO Culture Sector. http://www.unesco.org/culture/ich/index.php?pg=00002. Läst 11 oktober 2010. 
  5. ^ ”The States Parties to the Convention for the Safeguarding of the Intangible Cultural Heritage (2003)” (på engelska). UNESCO Culture Sector. http://www.unesco.org/culture/ich/index.php?pg=00024. Läst 26 maj 2009. 
  6. ^ ”The Intangible Heritage Lists”. UNESCO Culture Sector. http://www.unesco.org/culture/ich/index.php?pg=00011. 
  7. ^ "Creative Newfoundland and Labrador: The Blueprint for Development and Investment in Culture" Government of Newfoundland and Labrador, 2006, page 34.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]