Indisk ormhalsfågel

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Indisk ormhalsfågel
Status i världen: Nära hotad[1]
Anhinga melanogaster -Rajasthan, India-8.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningSulfåglar
Suliformes
FamiljOrmhalsfåglar
Anhingidae
SläkteAnhinga
ArtIndisk ormhalsfågel
A. melanogaster
Vetenskapligt namn
§ Anhinga melanogaster
AuktorPennant, 1769
Utbredning
Oriental Darter Range.png
Hitta fler artiklar om fåglar med

Indisk ormhalsfågel[2] (Anhinga melanogaster) är en fågel i familjen ormhalsfåglar inom ordningen sulfåglar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Ormhalsfåglarna är skarvlika fåglar med mörk fjäderdräkt. De är fiskätare, har mycket lång hals och simmar ofta med bara halsen ovanför vattenytan. När de simmar på detta sätt kan de likna en orm vilket gett dem namnet ormhalsfåglar.

Indisk ormhalsfågel är en 85–97 cm lång fågel med en vingbredd på 114-128 cm. Den är mycket lik både afrikansk och australisk ormhalsfågel, och dessa tre har tidvis behandlats som en och samma art. Indisk ormhalsfågel har dock mindre skillnader mellan könen och skiljer sig utseendemässigt genom ett tydligt vitt streck runt ögat, ett smalare och längre ljust kindstreck och att den är fläckad i sotbrunt, rödbrunt och halmgult på huvud och nacke. Hanens strupe är vidare vitfläckat svart och halsen är mellanbrun med mörka fläckar, ej svart eller rostbrun. De ljusa strecken på ryggen är gråvita, ljusare än hos släktingarna.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer från Indien till Sydostasien, Malaysia och Filippinerna.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Ormhalsfåglarnas släktskap[redigera | redigera wikitext]

Traditionellt placerades ormhalsfåglarna i ordningen pelikanfåglar men molekylära och morfologiska studier har visat att denna ordning är parafyletisk.[5]. Förslagsvis har därför ormhalsfåglarna flyttats till den nya ordningen Suliformes tillsammans med sulor, skarvar och fregattfåglar.[3]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Ormhalsfåglarna saknar uropygialkörtel vilket är en oljeproducerande körtel, som exempelvis änder har, och vars olja används för att täta fjäderdräkten mot vatten. Detta gör att ormhalsfåglarnas fjäderdräkt drar åt sig vatten, vilket gör den tyngre i vatten och den kan därmed knappt flyta. Istället underlättar detta vid dyk efter fisk och ormhalsfågeln har en stor kapacitet att stanna länge under vatten.

Vid behov torkar ormhalsfågeln sina vingar genom att sittande sträcka ut vingarna en längre tid tills de är torra. Om vingarna fortfarande är våta kan den bara lyfta med stor ansträngning och den lyfter då genom att springa på vattenytan samtidigt som den flaxar kraftigt med vingarna. Ormhalsfåglarna jagar ofta i mindre grupper.

Status[redigera | redigera wikitext]

Indisk ormhalsfågel har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal till följd av miljöförstöring, utdikning, jakt och insamling av dess ägg och ungar. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som nära hotad. Världspopulationen uppskattas till 33.000 individer.[1]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Anhinga melanogaster Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Orta, J., Garcia, E.F.J. & Boesman, P. (2019). Oriental Darter (Anhinga melanogaster). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52666 11 maj 2019).
  5. ^ Mayr, Gerald (2003): The phylogenetic affinities of the Shoebill (Balaeniceps rex). Journal für Ornithologie 144(2): 157–175. HTML sammanfattning

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]