Inhyseshjon

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Fattighjon i Grythyttan socken i Västmanland år 1913.

Som inhyseshjon eller inhysingar kategoriserades backstugusittare och alla andra som bodde, var inhysta, i någon annans hem eller på någon annans jord utan att vara i dennes tjänst.[1]

De kunde ofta vara fattiga människor, fattighjon, som socknen placerat i en familj mot ersättning, eftersom de var oförmögna att arbeta. Som inhyseshjon på socknens bekostnad förekom äldre personer, föräldralösa barn, och personer med funktionsnedsättning, som därmed slapp ifrån rotehjonens rotevandring. De bidrog med den arbetsinsats som de förmådde och placerades (fram till 1918)[2] i den familj som i en fattigauktion krävde lägst ersättning.

Trots överhetens motstånd[3] blev inhysning allt vanligare. I befolkningstillväxtens spår ökade också andelen fattiga på landsbygden: Från 14% år 1751 till 20% år 1845. Merparten[4] av denna ökning avsåg inhysning, inklusive undantagsmän, och framstår som en allt vanligare lösning för socknens fattigvård, särskilt på orter där det inte fanns fattigstugor, helgeandshus eller andra offentliga inrättningar för obemedlade. Förbudet mot inhysning luckrades successivt upp och avskaffades helt 1846.[1]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ett hjon var i äldre svenskt språkbruk en person som ingick i ett hushåll i egenskap av familjemedlem eller tjänstefolk.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Inhyseshjon i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
  2. ^ ”"Från Fattigsverige till välfärdssamhälle i ekonomisk kris"”. Grkom.se, 16 september 2009. http://www.grkom.se/download/18.52dfb70d123c4106c1680001677/090916dokumentation.pdf. Läst 11 januari 2017. ”År 1918 kom en ny fattigvårdslag, där rotegång och bortauktionering förbjöds.” 
  3. ^ ”Förvaltningshistorisk ordbok, svenska tiden, uppslagsordet inhyseshjon”. Svenska litteratursällskapet i Finland 2016. http://fho.sls.fi/tidsperiod/svenska-tiden/. Läst 11 januari 2017. ”Företeelsen var i princip olaglig och föranledde på 1600- och 1700-talet bl.a. tvångsåtgärder mot ”lusten att sätta sig inhyses” (krigstjänst eller tvång att uppta till exempel hantverk eller ödehemman).” 
  4. ^ Följande siffror avser landsbygdsbefolkningen inom Sveriges nuvarande gränser:
    År 1751 redovisades 135.000 vuxna fattiga, därav 96.000 inhysingar.
    År 1845 redovisades 444.000 vuxna fattiga, därav 357.000 inhysingar.
    Andelen fattiga beräknas här som summan av backstugusittare, undantagsmän, änkor, andra inhyseshjon och "övriga fattiga" (inklusive rotehjon). En jämförelse försvåras av att olika kategorier använts vid olika tillfällen. I 1800-talets, men inte i 1700-talets, offentliga statistik redovisas exempelvis undantagsmän och änkor som separata kategorier av inhyseshjon.
    Tabeller: Historisk statistik för Sverige, Del 1. Befolkning (andra upplagan). Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1969. sid. 79-80. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/Historisk-statistik-for-Sverige-Del-1.pdf. Läst 17 januari 2017  Arkiverad 9 maj 2016 hämtat från the Wayback Machine.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]