Intelligenskvot

Från Wikipedia
Uppslagsordet ”IQ” leder hit. För andra betydelser, se IQ (olika betydelser).
Jämförelser mellan olika IQ-skalor
Procent av
befolkningen 		Wechsler-
skalan 		Stanford-
Binet 		Cattell
2,2% av befolkningen har lägre IQ 70 68 52
25% av befolkningen har lägre IQ 90 89 83
Medelvärde 100 100 100
25% av befolkningen har högre IQ 110 111 116
9% av befolkningen har högre IQ 120 121 132
2,2 % av befolkningen har högre IQ 130 132 148
0,0001% av befolkningen har högre IQ 171 176 214

Intelligenskvot (IK[1], vanligen förkortat IQ för tyska Intelligenz-Quotient, efter arbeten av den tyske psykologen William Stern) är ett mått på en människas intelligens.

Olika omdiskuterade metoder förekommer att genom olika IQ-test fastställa en individs intelligens efter en skala. Skalan är satt så att 100 utgör medelvärdet i en population och övriga värden antas normalfördelade. Olika skalor finns, som använder olika standardavvikelse i normalfördelningen; de mest kända är Wechsler, Stanford-Binet och Cattell-skalan. Alla skalor har medelvärdet 100 men då standardavvikelsen skiljer, är en ensam siffra utan angiven skala svår att tolka (se tabellen). I den mest använda skalan, Wechsler, är standardavvikelsen satt till 15; i Stanford-Binet till 16 och i Catell till 24.

Historia

De första intelligenstesten togs fram av den franske psykologen Alfred Binet, som studerade barns utveckling. William Stern skapade ett mätinstrument som baserade sig på kvoter, varifrån ordet intelligenskvot kommer. För att erhålla ett mått på begåvning delade Stern de resultat barnen presterade på test med barnens ålder. Idag normaliseras istället IQ-test på en större population, i allmänhet bestående av män och kvinnor i olika åldrar. Normaliseringen består i att man statistiskt fastslår vilket testresultat som ska placeras in var på skalan, och i regel anges inte en persons intelligens med en exakt siffra utan med ett konfidensintervall.

Ungefärlig fördelning av IQ hos människor

Validitet och social signifikans

Hälsa

Människor med högre IQ har generellt sett lägre vuxen morbiditet och mortalitet. Posttraumatiskt stressyndrom[2] och schizofreni[3][4] förekommer enligt särskilda studier mindre hos människor med högre IQ. Människor i svår depression har dock också visats ha lägre IQ än när de är symptomfria och lägre kognitiv förmåga än människor utan depression med jämförbar verbal intelligens. Detta innebär att lägre Intelligenskvot även kan tyda på underliggande depression eller stressrelaterade sviter. [5][6]

Arbetsförmåga

Resultat på IQ-tester är en av de bästa prediktorerna för framtida akademisk framgång och arbetsförmåga.[7] Detta gäller för de flesta yrken, från forskare och president till elektriker och servitör.[7] På grund av detta används IQ-tester ibland vid rekrytering, särskilt till höga poster, eftersom de ofta är relativt billiga att genomföra.

Världsbild

Ekonomerna Bryan Caplan och Stephen C. Miller undersökte människors åsikter och hur dessa hängde samman med deras kognitiva förmåga. De hävdar att de som hade mer positiva attityder till invandring, handel och fri företagsamhet presterade väl på IQ-tester. De hävdar även att de som presterade väl på IQ-test i mindre grad verkade tro att samhället och dess ekonomi är ett nollsummespel utan snarare att samarbete och utbyte på längre sikt är fördelaktigt för båda parter. [8]

Wechslers värderingstabell

WAIS-testet (Wechsler Adult Intelligence Scale IV) är sannolikt det närmaste man kommer ett allmänt erkänt IQ-test, och den senaste versionen används i dag av professionella psykologer över hela världen. I den engelskspråkiga världen används ofta tester med frågor och uppgifter delvis formulerade i ord. Denna typ av test kräver en viss språkkunskap. I mindre språk, såsom svenska, är det dyrt att ta fram ett språkbaserat test och normera den på en tillräckligt stor befolkning. I Sverige används därför mest tester som använder olika visuella symboler.[källa behövs] Olika IQ-tester har dock mycket stark korrelation med varandra så en person brukar få mycket liknande resultat oberoende av vilket test som används (se generell intelligensfaktor).

Nedanför följer Wechslers värderingstabell som ger en uppfattning om en persons intellektuella nivå i förhållande till befolkningen som helhet.

IQ % av befolkningen
Under 70: mycket låg cirka 2,2 %
70-79: låg cirka 6,7 %
80-89: under normal cirka 16,1 %
90-109: normal cirka 50,0 %
110-119: över normal cirka 16,1 %
120-129: hög cirka 6,7 %
130+: mycket hög cirka 2,2 %

IQ mellan 70 och 85 benämns som normal begåvnings nedre del eller svag begåvning och är inte ovanligt, medan personer med ett IQ under 70 ofta uppfyller kriterierna för någon form av mental utvecklingsstörning.[9]

Se även

Referenser

  1. ^ "intelligenskvot". NE.se. Läst 21 januari 2013.
  2. ^ Breslau, N. (7 maj 2006). ”Intelligence and Other Predisposing Factors in Exposure to Trauma and Posttraumatic Stress Disorder: A Follow-up Study at Age 17 Years”. Archives of General Psychiatry "63" (11): ss. 1238–45. doi:10.1001/archpsyc.63.11.1238. PMID 17088504. 
  3. ^ Zinkstok, Janneke R (7 maj 2007). ”Association between the DTNBP1 gene and intelligence: a case-control study in young patients with schizophrenia and related disorders and unaffected siblings”. Behavioral and Brain Functions "3": ss. 19. doi:10.1186/1744-9081-3-19. PMID 17445278. 
  4. ^ Woodberry, K. A. (7 maj 2008). ”Premorbid IQ in Schizophrenia: A Meta-Analytic Review”. American Journal of Psychiatry "165" (5): ss. 579–87. doi:10.1176/appi.ajp.2008.07081242. PMID 18413704. 
  5. ^ Sackeim, Harold (7 maj 1992). ”Effects of major depression on estimates of intelligence”. Journal of Clinical and Experimental Neuropsychology "14" (2): ss. 268–88. doi:10.1080/01688639208402828. PMID 1572949. 
  6. ^ Mandelli, Laura (7 maj 2006). ”Improvement of cognitive functioning in mood disorder patients with depressive symptomatic recovery during treatment: An exploratory analysis”. Psychiatry and Clinical Neurosciences "60" (5): ss. 598–604. doi:10.1111/j.1440-1819.2006.01564.x. PMID 16958944. 
  7. ^ [a b] Lilienfeld, Lynn, Ruscio och Beyerstein (2010). 50 great myths of popular psycology. Wiley-Blackwell. ISBN 978-1-4051-3111-7 
  8. ^ Caplan & Miller (2010). ”Intelligence makes people think like economists:Evidence from the General Social Survey”. Intelligence 38. 
  9. ^ Back & Grunewald (2004). Omsorgsboken. Stockholm: Liber.

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Intelligenskvot&oldid=42243143”