Jägmästare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Jägmästarstudenter i fjällvärlden. T.v. Daniel Hellström, t.h. Johannes Larsson.
Jägmästarstudenter uppmäter virkesförrådet i ett gödslingsförsök i södra Sverige. Närmast: Malin Andersson

Jägmästare är en yrkestitel för en person utbildad inom skogsvetenskap. Jägmästare är i Sverige en akademisk examenstitel som kan erhållas efter studier vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Utbildningen är den högsta akademiska skogsutbildningen.

Det är en bred utbildning, med möjlighet till omfattande fördjupning, som framframförallt syftar till ledande och rådgivande arbetsuppgifter inom skogsbruket och närliggande branscher. Många jägmästare arbetar som skogskonsulenter eller chefer vid Skogsstyrelsen eller som skogsförvaltare och liknande hos skogsbolag som SCA, Sveaskog, Stora Enso, Siljan Skog m.fl. Andra exempel på arbetsuppgifter är som skogsvärderare och fastighetsmäklare eller som lärare och forskare vid SLU.

Jägmästarstudenter blickar ut över Kvikksjokkdeltat under norra sverigeresan 2014. På bild: Daniel Hellström

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Jägmästarutbildningen är en tvärvetenskaplig utbildning som bland annat innefattar kurser inom Skogshushållning, Ekologi, Skogsskötsel, Skogsteknik, Ekonomi, Biogeokemi- och fysik, Juridik, Virkeslära, Växtbiologi, Botanik, Planering & Ledarskap, Skogspolitik, Geografisk Informationsteknologi, Statistik, Marklära och Viltförvaltning. Hållbarhet är ett viktigt inslag i samtliga kurser.

Programmet omfattar 5 års heltidsstudier, 300 högskolepoäng.[1]

De första tre åren innehåller obligatoriska kurser som till stor del är gemensamma. Under det andra studieåret finns det möjlighet att välja inriktningskurser, vanligtvis inom Skogshushållning, Ekonomi eller Biologi.

Då genomförs också de för utbildningen utmärkande studieresorna för att bekanta sig med skogsbruket i först Norra, och sedan Södra Sverige. De tre första åren avslutas med en C-uppsats.

I samband med att utbildningen har ratificerat Bolognaprocessen har studenterna under de sista två åren möjlighet att specialisera sig med valbara kurser.

Däri kan ingå kurser från mastersprogram som erbjuds vid SLU, exempelvis Euroforester, Skötsel av vilt- & fiskpopulationer, eller programmet Växtbiologi för hållbar produktion.

Det finns också möjlighet att med en individuell läroplan läsa markvetenskap på avancerad nivå.

Historisk utblick[redigera | redigera wikitext]

Jägmästare nämns för första gången på 1580-talet (under Johan III) och var då invandrade tyska och danska utbildade personer främst avsedda för att övervaka och sköta kronans jaktparker, bl.a. på Djurgården (se jakt- och skogsregale). De första jägmästarna utexaminerades i Sverige vid Skogsinstitutet, som grundades i Stockholm 1828. Åren 1915–1977 utbildades jägmästare vid Skogshögskolan i Garpenberg och Stockholm. Vid bildandet av Sveriges Lantbruksuniversitet år 1977, började utbildningen bedrivas även i Umeå. Åren 1995–2002 utbildades inga jägmästare, då utbildningen ersatts av skoglig magister. Sedan 2002 omfattar Jägmästarprogrammet 300 högskolepoäng, fem års heltidsstudier.

Jägmäutbildningen har tidigare kännetecknats av manlig dominans, bland annat för att det under lång tid fanns inträdeskrav kopplade till fullgjord värnplikt samt skoglig praktik. Den första kvinnan antogs till jägmästarutbildningen år 1962, efter att hon sökt och beviljats dispens från värnpliktskravet.[2] Kvinnorna är fortfarande i minoritet på utbildningen, men under 2010-talet har den kvinnliga andelen av antagna studenter pendlat mellan 30 - 40 %.

Vid Helsingfors universitet i Finland är den motsvarande akademiska titeln forstmästare. Forstmästare var även i Sverige en examenstitel för en kortare högre skoglig utbildning (cirka 2 år) vid Skogsinstitutet och dess efterföljare Skogshögskolan, som 1894–1938 ägde rum parallellt med utbildningen till jägmästare (cirka 4 år). Totalt examinerades 447 forstmästare. Utbildningen var främst avsedd för tjänstgöring inom skogsbrukets privata sektor.

Utbildningsmål för jägmästare 1802[redigera | redigera wikitext]

Upprättade av Israel af Ström, nedan som angivet i jubileumsskriften till 100-års jubiléet av Skogshögskolans studentkår.[3]

1.Skriva.

En läslig stil, korrekt stavning och ordentlig sammansättning av meningarna.

2. Räkna.

Quator species, regula de tri, kvadrat- och kubikräkning.

3. Skogshushållning.

Kännedom om frön, deras utseende, mogningstid och samlingssätt. Sättet att plantera eller så svenska träd, i vilken jordmån de trivas, hur tätt de bör växa, tiden till deras såning och tiden som fordras till mognad.

Jägmästare i paraduniform c. 1920, andra t.v..

Skogsordningen, den sist utkomna.

Kunna säga höjden på trädet innan det fälles.

Kunna uträkna kubikinnehållet av runt och fyrkantigt träd.

Känna till hur trä med största fördelen ska kunna användas.

Bästa sättet att få skog av vilken sort som helst återväxt.

Kunna uträkna återväxten av skog.

4. Skjuta.

Med studsare på 100 alnar träffa 12 tums stående ruta.

Med studsare på 50 alnar träffa 10 tums löpande trissa.

Med handbössa på 50 alnar träffa 12 tums löpande trissa.

Med pistol på 30 alnar träffa 12 tums stillastående ruta med kula.

Med pistol och hagel träffa ett mål av 12 tums diameter till häst i karriär.

5. Naturalhistorien.

Alla här befintliga djur och fåglar bör kännas till storlek, utseende, tillhåll, parningstid, dräktighetstid, ungars antal, flyttningstid och hemseder.

6. Spårkännedom.

Att både i djup och låg snö kunna säga om ett eller flera djur framgått i samma spår och skilja det ena djurets spår från det andras.

7. Uppfånga djur och fåglar.

De bäst kända sätten att fånga eller skjuta vad sorts djur och fågel bör kunna uppvisas och verkställas, även bör de nu brukliga nät och jakttyg kunna förfärdigas.

8. Rida.

Med lätthet och hastighet kunna föra sin häst hur det blir befallt, även på ojämn mark och i full karriär, stiga över gravar och lågor, samt med pistol skjuta säkert under starkaste farten.

9. Föra drev och skall.

Känna signalerna för såväl valthorn som pipa.

Kunna verkställa dessa signaler med säkerhet och hastighet både till häst och fots.

Känna sättet att utställa och anföra drevfolket.

10. Blåsa valthorn.

Signalerna och de sex utsatta jaktstyckena bör med klar ton kunna blåsas utantill.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Jägmästare”. https://www.slu.se/utbildning/program-kurser/program-pa-grundniva/jagmastare/. Läst 2 september 2018. 
  2. ^ Wickman m.fl., Kim (2013). Genusintegrering och jämställdhetsarbete vid fakulteten för skogsvetenskap, Sveriges lant-bruksuniversitet, Fakulteten för Skogsvetenskap, Rapport 21. sid. 7 
  3. ^ Östh, S., red (2005). Skogshögskolans Studentkår 100 år. sid. 100 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]