Järn(II)oxid

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Järn(II)oxid
Järn(II)oxid
Systematiskt namn Järn(II)monoxid
Övriga namn gravrost
Kemisk formel FeO
Molmassa 71,844 g/mol
Utseende Svarta kristaller
CAS-nummer 1345-25-1
SMILES [Fe+2].[O-2]
Egenskaper
Densitet 5,745 g/cm³
Löslighet (vatten) Olöslig
Smältpunkt 1377 °C
Kokpunkt 3414 °C
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Järn(II)oxid eller gravrost har den kemiska formeln FeO och är en av flera järnoxider. Den förekommer naturligt i mineralet wustit.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Järn(II)oxid är ett exempel på ett icke-stökiometriskt material. Vanligen råder underskott på järn och järnhalten varierar mellan Fe0.84O och Fe0.95O. Icke-stökiometrin beror på att Fe2+ lätt oxideras till Fe3+ och bildar tetraediska kristaller i den annars kubiska strukturen.

FeO är termodynamisk instabil vid temperaturer under 560 °C och sönderfaller lätt till järn och Fe3O4.

Stabiliteten kan ökas genom att materialet hettas upp och sedan snabbt kyls ner igen för att behålla den stabilare strukturen (samma process som vid härdning av stål).

Framställning[redigera | redigera wikitext]

Järn(II)oxid kan framställas genom reduktion av järn(III)oxid med vätgas eller kolmonoxid.

Det kan också framställas genom att oxidera järn i vattenånga vid temperaturer över 560 °C (jämför järn(II,III)oxid).

Den vätgas som avgår vid oxideringen ser till att järnet bara oxideras till FeO. Den Fe2O3 och Fe3O4 som bildas reduceras till FeO enligt ovan.

Gravrost kan uppstå i små håligheter i järngods, där den utgör en elakartad form av rostbildning, eftersom det är svårt att förutse på vilka punkter den kan uppträda. Från de små håligheterna tränger rosten rakt in i godset med förstörande verkan.[1]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Järn(II)oxid används som svart pigment i livsmedel och för tatuering.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bra Böckers lexikon, 1975

Se även[redigera | redigera wikitext]