Jättevarg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Jättevarg
Status i världen: Förhistorisk
Stratigrafisk utbredning: Pleistocen
Dire Wolf.jpg
Skelett av jättevarg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningRovdjur
Carnivora
FamiljHunddjur
Canidae
SläkteCanis
ArtJättevarg, Skräckvarg
C. dirus
Vetenskapligt namn
§ † Canis dirus
AuktorLeidy, 1858
Utbredning
Canis dirus range.png
Hitta fler artiklar om djur med
Hundratals kranier av jättevarg, funna i La Brea.

Jättevarg (Canis dirus) eller skräckvarg[1][2] är en utdöd art av släktet Canis av familjen hunddjur. Jättevargen levde i Nordamerika under sen pleistocen. Den var något större än den nutida vargen och är sannolikt inte förfader till densamma. Jättevargen dog ut av okänd anledning för cirka 12 000 år sedan[3], samtidigt med en rad andra stora däggdjur. Den vägde 50 till 80 kg och mätte cirka 1,5 meter i längd.[4][5]

I jämförelse till bålen var extremiteterna kortare än hos den nu levande vargen. Tanduppsättningen var däremot robustare och lämplig för att bryta ben.[5]

Sannolikt utvecklades jättevargen från en anfader som sedan länge fanns i Amerika. Som systerarter föreslogs Canis edwardii och den sydamerikanska arten Canis ambrusteri.[4] Den nutida vargen invandrade till Nordamerika via Berings sund ett par 100 000 år tidigare och de båda arterna levde alltså bredvid varandra under en tid.

Man har funnit över 1 600 fossiler av jättevarg i asfaltspölarna i La Brea i Kalifornien.[5]

Det vetenskapliga namnet anspelar på vargens storlek och därmed förmodat skräckinjagande uppenbarelse, latinets dirus betyder förskräcklig eller illavarslande; jämför med begreppet skräcködla.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://runeberg.org/faunaflora/1926/0083.html
  2. ^ https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/manniskan-utplanade-jattedjuren
  3. ^ Canis dirus, Fossilworks, läst 2019-02-14.
  4. ^ [a b] Genus Canis, Illinois State Museum, läst 2019-02-17.
  5. ^ [a b c] Kazmi, Ghaier (2009). Canis dirus. Extinct animals. Ross Piper. sid. 111-113. ISBN 978-0-313-34987-4 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]