Jacques-Yves Cousteau

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Jacques-Yves Cousteau
Cousteau1972 (cropped).jpg
Född11 juni 1910[1][2][3]
Saint-André-de-Cubzac, Frankrike
Död25 juni 1997[1][4][2] (87 år)
Paris
MedborgarskapFrankrike
Utbildad vidÉcole navale
Collège Stanislas de Paris Arbcom ru editing.svg
SysselsättningZoolog, officer i franska marinen, manusförfattare, uppfinnare, marinbiolog, biolog, ingenjör, filmregissör, författare, naturvårdare, upptäcktsresande, oceanograf, filmskapare, fotograf, innovatör, världsresenär[5]
Befattning
Museidirektör
Stol nummer 17 i Franska akademien (1988–1997)[6]
MakaSimone Melchior
(g. 1937–1990)
Francine Triplet
(g. 1991–1997)
BarnJean-Michel Cousteau (f. 1938)
Philippe Cousteau (f. 1940)
FöräldrarDaniel Cousteau
Elizabeth Cousteau[7]
Utmärkelser
Två Oscar
Se lista
Namnteckning
Jacques-Yves Cousteau Signature.svg
Redigera Wikidata

Jacques-Yves Cousteau, född 11 juni 1910 i Saint-André-de-Cubzac, Gironde, Frankrike, död 25 juni 1997 i Paris, Frankrike, var en fransk marinofficer, regissör och oceanograf, pionjär inom dykning och undervattensfotografering. Han var en av CMAS grundare och dess första ordförande. Han är känd i Frankrike som le commandant Cousteau och i övriga världen som Jacques Cousteau eller Captain Cousteau.

Tidigt liv[redigera | redigera wikitext]

Jacques-Yves Cousteau föddes i Saint-André-de-Cubzac, Frankrike som son till advokaten Daniel Cousteau och Elizabeth Cousteau.

1930 kom Cousteau in på École Navale (flottakademin) i Brest och blev marinofficer i franska flottan 1933 vilket gav honom möjligheten att göra sina första undervattensexperiment. Han tränade för att bli pilot men en allvarlig bilolycka satte stopp för hans flygkarriär. 1936 testade han en ny sorts undervattensglasögon.

1937 gifte han sig med Simone Melchior. Han deltog i andra världskriget och under kriget var han medhjälpare till uppfinnaren Emile Gagnan, och tillsammans konstruerade de 1943 en regulator som reglerade mängden inandningsluft till dykaren baserat på hur hårt dykaren andades. Tidigare versioner av dykutrustning med tuber byggde på principen att dykaren själv slog av och på inandningsluft för varje andetag, eller att en konstant ström luft alltid bubblade ur apparaten. "Aqualungan", som den kallades blev den första kommersiellt gångbara dykutrustningen för sportdykning. Bland de saker som fått honom att utveckla detta var två olyckor med syrgasförgiftning som inträffat med utrustning som återanvände luften, så kallade syrgasrebreathers.

Han var fortfarande marinofficer efter andra världskriget och utvecklade då tekniker för att röja Frankrikes hamnar från minor. Han undersökte även skeppsvrak och gjorde filmen Épaves (skeppsvrak). Filmen fick stor betydelse i ansträngningarna att övertyga den franska flottan att göra hans då fortfarande inofficiella dykarkapsel officiell.

Utforskningar med Calypso[redigera | redigera wikitext]

Båten Calypso som Cousteau gjorde en mängd expeditioner med

Calypso hyrdes ut av bankiren Loel Guinness (1906-88) för den symboliska summan en franc om året. Guinness hade köpt fartyget som tidigare tjänstgjort som minröjare och som 1950 gjorde färjetjänst mellan Malta och Gozo.

I Calypso besökte Cousteau med sitt team många intressanta undervattensvärldar om vilka han producerade många böcker och filmer. Han vann tre Oscar för filmerna Den tysta världen (1956), Guldfisken och Värld utan sol (1964) liksom flera andra priser, inklusive Guldpalmen vid Filmfestivalen i Cannes 1956. Han hade också en egen TV-serie som började sändas 1968 och hans arbete fick stor betydelse för populariseringen av marinbiologin.

1976 ledde han den expedition som återfann vraket av fartyget HMHS Britannic på 120 meters djup i Medelhavet.

Cousteau i populärkulturen[redigera | redigera wikitext]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Denna lista hämtas från Wikidata. Informationen kan ändras där.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Rasch, Ebbe (2010). ”Djuphavets kung : Jacques Coustau 100 år”. Världens historia (nr. 9): sid. s. 22-27. ISSN 0806-4709. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Jacques-Cousteautopic/Britannica-Online, omnämnd som: Jacques Cousteau, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6q245js, omnämnd som: Jacques Cousteau, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Internet Movie Database, IMDb-ID: nm0184150co0047972, läst: 15 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ Archive of Fine Arts, person-ID på abART: 78828, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  6. ^ Franska akademien, Franska akademiens medlems-ID: jacques-yves-cousteau, läs online, läst: 2 juni 2022.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, philatelie-pour-tous.fr.[källa från Wikidata]
  8. ^ Royal Geographical Society, Gold Medal Recipients, Royal Geographical Society, 2018, läs online.[källa från Wikidata]
  9. ^ vol. 54, Journal de la Marine Marchande, 1972, s. 23, läs online.[källa från Wikidata]
  10. ^ Schmidt, Friedman, Cousteau, 8 Others Receive Honoraries at Commencement, The Harvard Crimson, 7 juni 1979, läs online.[källa från Wikidata]
  11. ^ Encyclopedia of World Scientists (på engelska), 2007, s. 157, ISBN 9781438118826, läs online.[källa från Wikidata]
  12. ^ Jacques-Yves Cousteau receives the Presidential Medal of Freedom from President Ronald Reagan (på engelska), United Press International, läs online.[källa från Wikidata]
  13. ^ läs online, cavavub.be.[källa från Wikidata]
  14. ^ Australian Honours Search Facility, Australian Honours-ID: 878276, läs online.[källa från Wikidata]
  15. ^ läs online, web.gencat.cat.[källa från Wikidata]
  16. ^ [a b] hämtat från: franskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]