James Barbour

Från Wikipedia
James Barbour
James Barbour, 1873.
Född10 juni 1775[1][2]
Barboursville, USA
Död7 juni 1842[1][2] (66 år)
Barboursville, USA
Medborgare iUSA
SysselsättningPolitiker[3], advokat, diplomat
Befattning
Ledamot av Virginias delegathus
Ambassadör
Virginias guvernör (1812–1814)
Amerikansk senator
USA:s 13:e kongress, Virginia (klass 1) (1815–1815)[4]
Amerikansk senator
USA:s 14:e kongress, Virginia (klass 1) (1815–1817)[4]
Amerikansk senator
USA:s 15:e kongress, Virginia (klass 1) (1817–1819)[4]
Amerikansk senator
USA:s 16:e kongress, Virginia (klass 1) (1819–1821)[4]
Amerikansk senator
USA:s 17:e kongress, Virginia (klass 1) (1821–1823)[4]
Amerikansk senator
USA:s 18:e kongress, Virginia (klass 1) (1823–1825)[4]
Amerikansk senator
USA:s 19:e kongress, Virginia (klass 1) (1825–1825)[4]
Politiskt parti
Demokratisk-republikanska partiet
MakaLucy Johnson Barbour[5]
BarnB. Johnson Barbour (f. 1821)
FöräldrarThomas Barbour
SläktingarPhilip Pendleton Barbour (syskon)
Namnteckning
Redigera Wikidata

James Barbour, född 10 juni 1775 i Orange County, Virginia, död 7 juni 1842 i Orange County, Virginia, var en amerikansk politiker och diplomat. Han var guvernör i delstaten Virginia 1812-1814. Han representerade sedan Virginia i USA:s senat 1815-1825 och tjänstgjorde som USA:s krigsminister 1825-1828.

Barbour studerade juridik och inledde 1794 sin karriär som advokat. Demokrat-republikanen Barbour tillträdde 1812 som guvernör i Virginia. Han efterträddes två år senare av Wilson Cary Nicholas.

Barbour vann senatsvalet i Virginias lagstiftande församling den 1 december 1814. Vid den tidpunkten var han inte längre demokrat-republikan, utan kallade sig antidemokrat och förespråkare för State Rights, det vill säga han ville öka delstaten Virginias makt på bekostnad av den federala regeringen. Han efterträdde Richard Brent som senator för Virginia i mars 1815. Barbour tjänstgjorde som tillförordnad talman i senaten, president pro tempore of the United States Senate, 15 februari - 26 december 1819.

President John Quincy Adams utnämnde 1825 Barbour till krigsminister. Barbours vän, senator Richard Mentor Johnson, hade föreslagit honom till Adams. Barbour avgick 1828 för att tillträda som chef för USA:s diplomatiska beskickning i London. Han återvände 1829 till USA och gick senare med i whigpartiet.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] SNAC, James Barbour, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Find a Grave, James Barbour, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ A New Nation Votes: American Electoral Returns, 1788-1825, American Astronomical Society och Tufts University, läs online och läs online, läst: 23 december 2020.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d e f g] Biographical Directory of the United States Congress, Government Printing Office, 1903, läst: 29 januari 2021.[källa från Wikidata]
  5. ^ Barbour, The Political Graveyard (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]