James Longstreet

	James Longstreet
	;
Information
Smeknamn	Old Pete
Född	8 januari 1821; Edgefield District, South Carolina
Död	2 januari 1904; Gainesville, Georgia
I tjänst för	Amerikas förenta stater ; Amerikas konfedererade stater
Försvarsgren	Armén
Tjänstetid	1842–61 (USA) ; 1861–65 (CSA)
Grad	Major (USA) ; Generallöjtnant (CSA)
Befäl	Kårchef vid Army of Northern Virginia
Slag/krig	Mexikanska kriget ; Amerikanska inbördeskriget
Övrigt	Tullförvaltare i New Orleans; Förenta Staternas sändebud vid Höga Porten; Federal järnvägs-; kommissarie; U.S. Marshal

James Longstreet, född den 8 januari 1821 i Edgefield District, South Carolina, död den 2 januari 1904 i Gainesville, Georgia, var en amerikansk militär, generallöjtnant i sydstatsarmén under det amerikanska inbördeskriget.

Ungdom och uppväxt

Longstreet växte upp i Georgia där hans föräldrar hade en bomullsplantage och Georgia var därför den stat som låg hans hjärta närmast. Longstreets far dog tidigt i en koleraepidemi och 1838 antogs James Longstreet, 17 år gammal, vid militärakademin West Point. Longstreet var populär bland sina klasskamrater och inte överdrivet angelägen om att följa skolans regler. När han utexaminerades tillhörig 1842 års klass var det som nummer femtiofyra av femtiosex.

Mexikanska kriget

Longstreet deltog som underlöjtnant och löjtnant i det Mexikanska kriget 1846-1848. Vid Slaget vid Chapultepec sårades Longtreet allvarligt i låret när han i täten för det åttonde infanteriet bar dess fana. När han föll lämnade han över fanan till löjtnant George Pickett. De två skulle komma att samarbeta på ett annat ödesdigert slagfält i ett annat krig. Longstreet deltog i flera andra slag och utnämndes till major i armén. Han befordrades till kapten 1852 och blev krigskassör med majors grad 1858.

Inbördeskriget

I juni 1861 avgick Longstreet från sin befattning i den amerikanska armen för att ansluta sig till konfederationen under det amerikanska inbördeskriget. Han utnämndes den 17 juni till brigadgeneral och beordrades kort därefter att inställa sig hos brigadgeneral P.G.T. Beauregard vars armé stod vid järnvägsknuten Manassas. Longstreet gavs befäl över en brigad från Virginia bestående av tre regementen. Snart skulle krigets första större slag komma att stå vid Manassas även kallat första slaget vid Bull Run. När Longstreets stridsovana män kom under beskjutning vacklade de och några flydde bakåt men Longstreet rörde sig bland leden med en cigarr i mungipan och med sin sabeln i handen och linjen stabiliserades av hans närvaro och lugn. Longstreets ledarskap uppmärksammades och samma år i oktober befordrades han till generalmajor och fick befäl över en division i The Army of Northern Virginia. James Longstreet tjänstgjorde under general Robert E. Lee. Han var med i första slaget vid Bull Run, i sjudagarsslagen hade han befäl över nästan halva Lees armé. Han var även med i andra slaget vid Bull Run. Efter Slaget vid Antietam blev han befordrad till generallöjtnant. I slaget vid Fredericksburg ledde han en armékår i försvaret av Marye's Heights. Han var också med i slaget vid Chancellorsville. I slaget vid Gettysburg var Longsteet oense med Lee, han ansåg nämligen att Lee borde vara mer defensiv. Han kom ihåg Fredericksburg där konfederationen hade haft stenmuren som skydd, och nu hade unionen det. Longstreet skulle få rätt, eftersom den berömda Picketts attack blev en katastrof. Han var även med i slaget vid Chickamauga och slaget i vildmarken. Efter att ha försvarat Petersburg medan Lee evakuerade Richmond kapitulerade han med sin befälhavare i Appomattox.

Efter kriget

Efter kriget blev han republikan och arbetade för han åt sina forna fiender, bland annat som diplomat i Turkiet. En av hans bästa vänner, sedan studietiden vid militärakademin West Point, Ulysses S. Grant ordnade 1869 arbete åt Longstreet vid tullen i New Orleans. Allt detta skadade Longstreets rykte i södern.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Externa länkar

Longstreet, James i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)